Tännsjö utmanar homonormen

Det är inte ofta jag får tillfälle att citera filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö i positiva ordalag. Men nu är det dags. Häromveckan skrev han en debattartikel i DN som fick rubriken Positiv särbehandling av homosexuella. Han efterlyser intellektuell hederlighet hos dem som argumenterar för att homosexuella relationer ska ha samma status som heterosexuella. På vilken principiell grund måste nu sex mellan just två vuxna av samma kön accepteras som något normalt, frågar Tännsjö. Varför inte då även pedofili, tidelag och incest?

Han lyfter fram tre möjliga positioner: den totalt tillåtande, den hedonistiska (som han själv sympatiserar med) och en ”nynormativ” ståndpunkt (min term). Enligt den första positionen är all form av sexuell njutning av godo, även om den skadar andra. Den andra säger att all njutning utom den som skadar andra är av godo. Den tredje, som verkar ha flest anhängare, innebär att det finns bättre och sämre former av sexualitet men att de goda formerna inte enbart bör begränsas till heterosexualitet. Till den goda sexualiteten hör nu även homosexualiteten. Det kluriga med denna position är den är så godtycklig och att det finns goda invändningar från både hedonister och traditionalister (sådana som jag). Hedonisten frågar: Varför särbehandla homosexualiteten? Traditionalisten å sin sida menar förstås att den enda goda sexualiteten är den mellan man och kvinna eftersom endast den kan skapa nytt liv (och därmed kan sägas vara samhällsbärande).

Tännsjö avslutar sin artikel med en uppmaning till Andreas Carlgren att argumentera för sin hållning. Carlgren skrev ju för några veckor en debattartikel med rubriken Tomas och jag vill gifta oss i kyrkan. Tännsjö skriver:

Då Andreas Carlgren vädjar om att den Svenska kyrkan ska viga också homosexuella par bör han klargöra om han fortfarande har en normativ syn på sexualiteten. Är hans ärende bara att homosexuella ska betraktas som lika normala som heterosexuella? Är hans ståndpunkt förenlig med att andra former av sexualitet nedvärderas? Hur motiverar han i så fall denna särbehandling av homosexuella? Eller inrymmer hans vädjan också ett krav om att syskon ska kunna vigas av kyrkan? Vill han, i likhet med de resonemang som förts inom liberal ungdom, att också gruppäktenskap ska bli möjliga?

Han bör i så fall säga detta rent ut! Hur ser han för övrigt på sadism, tidelag, pedofili och så vidare i de fall dessa böjelser inte leder till att någon kommer till skada? Fredrik Reinfeldt och Caroline Krook är förstås skyldiga oss motsvarande besked!

Det vore synnerligen uppfriskande att få höra Carlgren (liksom Reinfeldt och Krook) försöka ge ett principiellt (till skillnad från känslomässigt) grundat försvar för att samhället, och även kyrkan, ska välsigna homosexuella relationer (ytterligare ska väl tilläggas). Jag önskar herrarna Carlgren och Reinfeldt liksom biskopinnan Krook lycka till.