Liberalismens intolerans

Den politiska liberalismen hyllas och omfamnas av så gott som alla partier. Ja, det är svårt att finna en enda offentlig person av rang som tar avstånd från liberalismens grundläggande idéer. Här återfinns de flesta av de uppfattningar som vi betraktar som självklara i ett demokratiskt samhälle: frihet att yttra sig, frihet att organisera sig, frihet till vilka åsikter och till vilken religiös tro som helst. Trots att de med liberal förankring borde välkomna och värna det fria samtalet, möter ”åsiktsminoriteter” ett allt starkare motstånd . Det kan handla om allt från att utesluta frågor från den offentliga agendan och att stämpla vissa åsikter som orena och därmed strypa debatten till att faktiskt fängsla personer som ger uttryck för uppfattningar som enbart för några årtionden sedan var självklara för gemene man. Några exempel får illustrera:

• Trots att abortfrågan debatteras flitigt i andra länder råder det en tystnadens kultur i Sverige. Här borde det finnas utrymme för ett sakligt samtal.
• De som kämpar för barnens rättigheter i riksdag och samhällsdebatt och därför säger nej till både samkönade äktenskap och adoptionsmöjligheter för homosexuella får räkna med att utstå anklagelser om homofobi.
• Pastor Åke Green får en månads fängelse för hets mot folkgrupp. Visserligen uttryckte han sig både ovisligt och klumpigt i sin predikan om homosexualitet men i sak håller han sig till en traditionell kristen uppfattning. Säkert kände sig flera ”missaktade” av hans predikan men det är något man måste lära sig att leva med i ett pluralistiskt (och liberalt) samhälle. Att rubricera hans predikan som ”hets mot folkgrupp” innebär vidare att begreppet ”hets” får en ny innebörd. I andra frågor krävs det en kraftfull och aggressiv agitation mot en utsatt grupp i vilket det ingår uppmaningar till våld för att åtal ska bli aktuellt. När det gäller ”folkgruppen” homosexuella räcker det att någon känner sig förolämpad. Vips har det blivit förbjudet att kritisera den homosexuella livsstilen.

Hur har det då blivit så här? Hur kan de som bekänner sig till liberalismens principer med toleransen som högsta ideal aktivt arbeta för att strypa det offentliga samtalet? I sin artikel How to Oppose Liberal Intolerance resonerar Lawrence Auster kring dessa frågor. Från sin amerikanska horisont må denna diskussion vara mer relevant än den är här i Sverige eftersom USA har en starkare liberal tradition samtidigt som det politiska landskapet där är uppdelat i ”liberals” och ”conservatives”. Här är den politiska skalan klart vänsterjusterad och liberalismen har inte samma status. Några av hans poänger tror jag ändå har bäring på situationen i Sverige.

Han menar inledningsvis att vi inte borde förvånas över de ”liberalas” intolerans. Anledning till denna är nämligen:

It is that today’s ”liberals” are really leftists who have rejected the older liberal belief in a shared equality of citizens before the law and have embraced the socialist vision of ”equality as a fact and equality as a result,” as Lyndon Johnson famously put it. Since people are unequal in their ability to accumulate property… equality of results can only be pursued by treating people unequally.

Vidare menar han att vänstern allt mer övergett sina krav på jämlikhet inom den ekonomiska sfären till förmån för den kulturella och moraliska:

Moreover, since socialism has been discredited following the fall of Soviet Communism, the left has for tactical reasons largely shifted its demand for equality of results away from the economic sphere to the cultural/moral sphere and the advancement of ”oppressed” cultural and ethnic groups. The result is cultural socialism, which entails the same kind of bureaucratically imposed egalitarian “solution” as existed under the older socialism, and thus leads to a cultural double standard. This cultural double standard goes something like this: Since ”we” (e.g., whites, Westerners, Christians, men, conservatives, Americans, the U.S. armed forces, Republicans, and heterosexuals) constitute an allegedly dominant group in society and are better off than the ”Other” (e.g., nonwhites, non-Westerners, Moslems, women, liberals, immigrants, enemy combatants, Democrats, and homosexuals), our superior position violates the imperative of equality. In order for the desired state of equality to be attained, we, the unfairly dominant group, must be condemned, excluded, and dragged down, while the Other must be celebrated, included, and raised up. In short, in the name of equality, society is divided into two radically distinct groups, to which radically different rules apply.

Denna ”dubbla standard” (en för de ”svaga” och en för de ”starka”) gäller även på det moraliska området. Han exemplifierar:

For example, the belief in equality requires leftists to delegitimize anyone who upholds the traditional moral code, and to excuse anyone who violates it, because traditional morality says that some behaviors are objectively better than others, which is (to leftists) discriminatory. The belief in equality requires leftists to demand the virtual dismantling of Christianity, because, as James Carroll claims in his anti-Christian opus, Constantine’s Sword, Christianity, by its very existence and its claim to being the true religion, denigrates Judaism and the Jews; Carroll isn’t bothered that every sentence of his book denigrates Christianity and Christians.

Den appliceras även på den västerländska kulturen:

In the same way, the belief in equality requires leftists to be indifferent or hostile to Western culture, regardless of its virtues, and to excuse and celebrate non-Western cultures, regardless of their vices, because Western culture is currently the successful and ”dominant” culture. Indeed, under the inverted moral order of leftism, the more backward or even savage a non-Western culture happens to be, the more we must puff it up, cover its sins, and blame its catastrophes on ourselves.

Men, vänsterns agenda handlar inte om jämlikhet eller om att gynna hela mänskligheten. Snarare handlar den om att värna små gruppers intressen på bekostnad av det allmännas bästa. Han tar det faktum att homosexualitet alltmer jämställs med heterosexualitet som exempel:

To establish homosexuality as a social norm while banning the disapproval of homosexuality, as today’s ”liberals” are now doing, is not a universal agenda benefiting all mankind but a very particular agenda, aimed at empowering one concrete interest””radical sexual liberation””and at disempowering another concrete interest””the traditional social and moral order. By convincing everyone that their agendas represent the advance of a general ”fairness” and ”humanity” to which no decent person could object, modern ”liberals” assure that no one can criticize these agendas on any principled ground. The result is that public discourse about the public good””politics itself””comes to an end. As an example of this abolition of politics, consider the fact that anyone who seriously opposes the unconstitutional imposition of homosexual marriage, one of the most radical social innovations in the history of the world, is automatically dismissed and shunned by many people today as a bigot or a cynical political manipulator. Consider the fact that as a result of the Boy Scouts’ moral and constitutional refusal to hire open homosexuals as Scoutmasters, many American cities now treat that once honored organization as a pariah.

Som Auster säger är det dags att sluta förvånas och klaga över att de med konservativa övertygelser behandlas med intolerans av de med politisk och medial makt i Sverige. De liberala principerna väger lätt i Sverige och har egentligen alltid gjort det. Så det gäller att inse att förföljelserna kommer att fortsätta och även vad som står på spel. Auster igen:

Therefore the real debate that we conservatives must seek to join with our ”liberal” adversaries is not between their alleged support for equality and tolerance and our alleged bigotry and hatred. The real debate is between their desire to dismantle our traditional morality, institutions, and culture, and our desire to preserve our traditional morality, institutions, and culture””indeed our very freedom and existence as a people.