Den kristna högern styr Bush?

I fredagens SvD kunde vi läsa en brännpunktsartikel om den amerikanska kristna högern och hur den, enligt artikelförfattaren, styr George Bush. Artikelförfattaren, Sveriges generalkonsul i Istanbul Ingmar Karlsson, sägs ha specialstuderat fundamentalism och storpolitik. Han borde med andra ord ha något att säga i ämnet. Och visst får vi ta del av trosuppfattningar om Israels centrala roll vid tidens slut, trosuppfattningar som säkert delas av kristna som skulle kunna kallas fundamentalistiska. Men ingenstans i artikeln visar Karlsson hur dessa egentligen styr Bush. De ger ekonomiska bidrag, väcker soffliggare och utför lobbyverksamhet. Precis som andra sammanslutningar. Så vad är egentligen nytt? Jo, George Bush är kristen. Det är till och med så att han menar sig ha ett gudomligt uppdrag att bekämpa ondskan. Vad ruskigt! Tänk, en människa som säger att det finns ondska i världen. Vad gammaltestamentligt, fundamentalistiskt och alldeles, alldeles osofistikerat!

Vilken tes som Karlsson driver är svårt att se. Han redogör för de ”fundamentalistiska” uppfattningarnas (typ abortmotstånd) utbredning i USA, hittar några spår av dem i Bushs (utrikes)politik, beskriver sedan utförligt den ”kristna högerns” uppfattningar om Israel och säger slutligen att Bush nu försöker säkra sitt omval genom att flirta med en antisemitisk kristen höger samt judiska väljare som lämnat demokraterna. Detta sista förefaller minst sagt osannolikt. För det första måste det vara svårt att tillfredsställa både antisemiter och judar samtidigt. För det andra kan det inte finnas särskilt många antisemiter bland de kristna som tilldelar Israel en stor roll vid tidens slut. Enligt dessa är ju judarna fortfarande Guds utvalda folk.

Det jag saknar är avslöjanden i stil med ”Bush träffar regelbundet Pat Robertsson” eller ”Bush och Jerry Falwell deltog i en gemensam manifestation” eller ”Bush uttryckte sitt stöd för tanken på ett Stor-Israel”. Men här finns ingenting sådant. Kvarstår gör en rad fenomen utan någon ansats att koppla ihop dem.

Kan det vara så att Karlsson egentligen bara vill visa hur korkade amerikaner i allmänhet och George Bush i synnerhet är? Genom att enbart räkna upp deras trosuppfattningar verkar Karlsson vilja få oss att hånle. Argumentationen går i stil med: ”De tror på änglar, djävulen, domedag, tusenårsrike. I rest my case.” Ett sådant sätt att argumentera kan mycket väl gå hem hos en snobbig, sofistikerad, avkristnad och allmänt dekadent intelligentia. Men visst är det egentligen ganska billigt?