KG Hammars kärleksteologi

Ärkeheretikern KG har uttalat sig igen. Han kan liksom inte invänta den process som inletts inom Svenska kyrkan om så kallade samkönade äktenskap. Inte för att det spelar någon större roll, det är ju ändå bara en tidsfråga innan denna genompolitiserade kyrka rättar in sig i ledet. Men KG tycker att det är en ”rimlig utveckling” att kyrkan överger uppfattningen att äktenskapet är för man och kvinna. Att man tvingas ändra i vigseltexterna så att de inte nämner barnalstring borde få honom att vakna upp. Men KG ser det som en möjlighet att få in mer texter om ”kärleken” (den överslätande och alltid accepterande varianten alltså).

KG gillar att prata om kärleken. Han säger: ”Processen innebär att vi öppnar oss allt mer för att betona kärlekens egenvärde mellan två parter”. Och vidare: ”Om man väljer att betrakta all självutgivande kärlek som Guds närvaro blir konsekvensen en människosynsfråga.” Och då ”tvingas kyrkan att öppna sig för all sorts kärlek”. KG gör den nu rådande uppfattningen om kärlek till det i allt övergripande värdet. Bort med sådant som trohet, sanning, rättfärdighet och helighet. Dessa andra värden skulle förstås kunna ses som dimensioner hos kärleken. Men då får man en lite strävare kärlek och inte den kvalmiga light-variant som KG predikar. Så hur mycket han än skulle vilja vara en kärlekens apostel, är han faktiskt inte mer än en etablissemangets Thomas Di Leva.