Ateister skriver psalmer åt kyrkan

Jag gillar Göran Skytte. Han är en av få konservativt troende som har tillgång till tidningarnas ledar- och debattsidor. I SvD är han en återkommande krönikör. Han kommenterar ofta den socialdemokratiska hegemonin och dess makt över tanken i svensk debatt och politik. Han brukar också kritisera förfallet inom Svenska kyrkan. Härom veckan, den 29/11, skrev han några rader om den ”poppiga kyrkan” som nu har anlitat några vänsterradikala ateister för att skriva psalmer till den nya psalmboken. Han tyckte att det var märligt:

Projektledaren för psalmseminariet i Italien uttalar sig. Han heter Ragnar Håkansson, verksam i Kyrkans hus i Uppsala. Han säger: ”Den som aktivt säger att man inte tror på Gud, har något viktigt att säga till oss kristna.” Klart man blir lite fundersam.
Det är som om vänsterpartiet skulle bjuda mig och Per Ahlmark till Havanna för att tillsammans med några partimedlemmar skriva lite käcka kommunistiska kampsånger…
Jag är av den enkla åsikten att den kristna psalmboken ska innehålla kristna psalmer, skrivna av kristna människor, och inte förvandlas till ett slags allmänandligt sing-along.

Ja, det är klar man blir lite fundersam, så särskilt som en av deltagarna på psalmseminariet, Py Bäckman, säger: ”Man behöver inte skriva om Gud. Ibland kan man t o m skrämma bort människor om man gör det.” Man kan ju tycka att det är en psalmists uppgift att skriva på ett sådant sätt att folk längtar mer efter Gud (vilket kräver att psalmisten själv vet vad gudslängtan är)! Men alla tycker inte att detta är märkligt. Bo Strömstedt, fd chefredaktör på Expressen, reagerar med hetta över Skyttes inlägg och kallar honom för farisé (Expressen 2/12):

Det är denna typ av trons mallighet, självtillräcklighet, självbespegling som fått så många att lämna alla kyrkor. Tron som skryt, tron som trofé, uniform, överlägsenhet… Föreställer [Skytte] sig att tvärsäkerheten är trons och diktens väsen?

Igår kom så ett inlägg från en av Svenska kyrkans dignitärer, Björn Skogar som är ordförande i Svenska kyrkans kulturråd (samt teologihistoriker och docent i tros- och livsåskådningsvetenskap). Även han verkar läsa Skytte som Strömstedt gör. Han skriver:

Skytte har rätt i att man inte ska slösa med pengar. Jag har inte haft något med denna resa att göra, men tvingas kommentera hans huvudbudskap: att endast de rättrogna ska få skriva psalmer för psalmboken. Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, vilket bland annat betyder att den inte utesluter oss ens när vi är smalspåriga eller självgoda.

Hur ser då kristendomens fundament ut, enligt Skogar. Han skriver: ”Några av dess grundläggande fundament vill jag påminna om. Berättelserna om Kristus handlar om oväntade gränsöverskridanden… Tron på Anden handlar om nyskapelse och hopp om det till synes omöjliga.” Men nog är detta en lite för allmänt hållen bekännelse för att bilda Kyrka omkring.

Skytte återkom igår med ytterligare ett inlägg. Han citerar många brev han fått från folk som, precis som Skytte, är bekymrade över utvecklingen inom Svenska kyrkan. Ett lyder: ”Jag tror inte att en helnykterist skulle föreslå längre öppettider på systembolaget. Att en republikan skulle föreslå ökat apanage till kungahuset. Att en pacifist skulle föreslå ökade anslag till försvaret. Men ni i Svenska kyrkan tror uppenbart att en ateist kan skriva psalmer till Guds ära.” En annan skriver: ”Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta när man följer kyrkans förehavanden. Självutplånande till tusen. Och med en enorm inställsamhet till trender i tiden.” Om dessa människor skriver Skytte: ”alla dessa finns kvar i kyrkan. Men de deltar inte i ’trendkyrkan’. Och de är inte ensamma. Överallt inom kyrkan finns det grupper och församlingar som står emot den nuvarande trendiga politiseringen.”

Han avslutar med att ge en kort interiör från den kyrka han själv går till. Där ges inga politiskt korrekta vänsterateistiska predikningar, där skäms man inte för kristendomen, man ber kristna böner och sjunger kristna psalmer. Och kyrkan är ofta överfull. Min egen erfarenhet är densamma. De kyrkor som vågar stå för en bibliskt och historiskt förankrad kristendom har inga problem med tomma kyrkbänkar. Hotet mot Svenska kyrkan består i att den nu i hög hastighet lämnar sina rötter och istället för kyrka blir en klubb som med speciella stämningshöjande och stearinljusprydda lokaler bjuder till musik- och poesiaftnar.