Skapade för att tillbe

Vi är skapade för att tillbe Gud. Denna teologiska sanning bekräftades ikväll för mitt inre när jag lyssnade på Maria Nordenback & S:ta Clara Gospel Choirs skiva The Joy of the Lord. Detta är en dimension av kristenlivet som ofta går förlorad i det offentliga samtalet om kristen tro. Att ha rätt övertygelser är, även om det är viktigt, inte det mest centrala i livet som kristen. Viktigare är att fröjdas över Gud och hans verk, att fokusera på Jesus och att ta emot hans kraft, glädje och förlåtelse. Och att prisa hans namn.

Refrängen till en av de låtar som griper mig mest går så här:

We have come to give you praise We have come to praise you Thank you Lord for one more day We worship your holy name Halleluja, glory to the King Halleluja, we lift our voices to sing

Utan Maria och kören går förstås en del av magin förlorad. Men den pekar mot hjärtat av kristen tro; att Gud är värd vårt pris, tack och tillbedjan. Och vårt halleluja. Den säger också att vi samlas för att göra detta. Av fri vilja. Vi vill det. För, som jag kände ikväll, vi mår bra när vi gör det. Att från våra hjärtan sjunga till Herren är ett mänskligt grundbehov som är djupt försummat, även inom kyrkan. Psalmerna på söndagarna räknar jag faktiskt (oftast) inte som lovsång.

En annan stark sång handlar om förtröstan och överlåtelse. Så här går refrängen:

Who knows but you Lord the way things are Who knows but you Lord the ways things have been Who knows but you Lord the way things will be And you say: Don’t worry Just give your life to me

Även denna sång handlar om något centralt för kristenlivet, nämligen att söka och finna ett förtroendefullt förhållande till Gud. Det är svårt och att ge sitt liv till honom upplever jag sällan som något enkelt. Det är antagligen en livsuppgift. Men ändå tror jag att det finns en enkelhet att upptäcka. Så jag instämmer i den sista raden och längtar efter mer Gud.

Kören deltar i mässan i Klara kyrka (Stockholm) den 2/11.