Sjukförklara inte det onda

I veckan skrev Anita Goldman en mycket tänkvärd krönika i Aftonbladet. Den handlar om vår tendens att sjukförklara människor som gjort något ont. Hon skriver:

Just i dagarna svämmar massmedia över av sjukdomsbeskrivningar av kriminella. När vi sjukförklarar den kriminelle slipper vi förhålla oss moraliskt till hans handling. I stället för ett straffväsende har vi kriminalvård, i stället för en moralisk diskurs för vi en sjukdomsdiskurs. Vi undviker sorgfälligt att definiera vad som är ”friskt”, men vi vet med säkerhet vad som är ”sjukt”. Att mörda och våldta är sjukt. Den som är sjuk är drabbad. Av virus, bakterier, dålig barndom eller sociala omständigheter. Han kan inte utkrävas ansvar för sin handling, utan bara få hjälp med behandling. Om han behandlas kommer han till slut att bli lika frisk som vi är.
…
Genom att beskriva de våldsamt kriminella som sjuka har vi slagit två flugor i en smäll. Vi slipper den moraliska diskussionen om gott och ont som gör oss så generade och så rädda. Och som är så uppfordrande. Och vi kan demonisera de sjuka utan att känna oss skyldiga till förföljelse av folkgruppen psykiskt sjuka. Inte har vi sagt att vi är bättre än dem! Å nej! Bara friskare! Vi har minsann skött oss, gått på Friskis och Svettis och slutat röka sen nyårsafton.

Läs hela krönikan här.