Advokaten och rättvisan

Bör en advokat alltid sätta sin klients intressen högst? Eller snarare, finns det, för en advokat, högre värden än sin nuvarande eller potentiella klients intressen? Och borde inte dessa värden i sådana fall vara vägledande i advokatens yrkesutövning? Svaren på de sista frågorna borde besvaras jakande. Två sådana högre värden är sanning och rättvisa.

Ponera exempelvis att en man åtalad för mord blir frikänd för att ett vittne inte orkar fullfölja rättegången efter försvarsadvokatens trakasserier. Ponera sedan att denne man efter att ha dödat ytterligare människor erkänner sig skyldig till det mord han först stod åtalad för. Gjorde advokaten rätt eller fel? Och då menar jag inte om han följde etablerade regler eller inte.Utan gjorde han rätt eller fel, moraliskt sett? Utan tvekan gjorde han fel om han kände till mannens skuld. Detta tror jag också är reglerat. Det är fel, både juridiskt och moraliskt, att medvetet företräda en lögn. Men även utan kännedom om mannens skuld borde advokaten agera på ett sådant sätt att utredningen om skuldfrågan inte förhindras eller försvåras. Försvarsadvokaten borde primärt stå i sanningens tjänst (se tidigare kommentar på detta tema).

Han borde också tjäna rättvisan. Här handlar det om att se till att den dömde får en rättvis påföljd, det vill säga ett straff som står i proportion till brottet med avdrag för eventuella förmildrande omständigheter. Dagens SvD innehåller en artikel om rättegången mot den så kallade Huddingepedofilen. Mannens försvarare försöker få pedofilens övergrepp, som han erkänt, preskriberade. Försvarslinjen är att pedofilen inte utfört övergreppen för egen sexuell njutning. Istället har han utfört dem för att ”filma barn och förbättra porrbilderna”. Ren business, alltså. Brotten borde då inte rubriceras som ”sexuellt utnyttjande” utan enbart som ”sexuellt ofredande”, ett lindrigare brott med kortare preskriberingstid. Om denna försvarsstrategi skulle jag kunna säga mycket. Lyckas den handlar det givetvis om en rättsskandal, en påminnelse om att den juridiska rätten ständigt måste synkroniseras med den moraliska. Det som går att säga redan nu är att försvarsadvokaten inte verkar ta så allvarligt på rättviseaspekten. Och för detta förtjänar han klander, om inte av advokatsamfundet så av allmänheten. För han kan väl rimligen inte mena att pedofilen förtjänar att släppas fri? Polisens utredning visar att mannen övergripit sig på och filmat nästan 40 barn. Och dessa filmer kan mycket väl överleva både offren och gärningsmannen. Och om det är så att pedofilen förtjänar att dömas för detta, vilket jag tycker, hur kan då försvararen söka ett lindrigare straff? Jag menar att han, liksom övriga aktörer, borde eftersträva att följa lagens mening och ej enbart dess bokstav. I detta ingår att rådfråga sitt eget samvete. En testfråga för försvararen skulle kunna vara: ”Om ett av pedofilens offer hade varit min dotter, hade jag fortfarande agerat på detta vis?” Ett jakande svar indikerar ett moraliskt och känslomässigt handikapp. Svarar han nekande borde han ta konsekvenserna av detta och avsäga sig målet.