Sällan har så många haft fel

Sällan har så många haft så fel om så mycket. Så löd rubriken på en kolumn i SvD häromdagen, författad av tidningens utrikeschef Lars Ryding. Det handlar förstås om hur media så gärna upplåtit plats åt den ena domedagsprofeten efter den andre. Ryding skriver:

Den kollektiva klokskapen visste då, före kriget, att det skulle bli en inledande flygbombkampanj under ett par veckor innan markstyrkorna skickades in. Sedan skulle det bli hårda strider mot det kolossalt starka och väl förberedda republikanska gardet. Hettan i Irak skulle från slutet av mars göra det nästan omöjligt för den tungt utrustade amerikanske soldaten att strida. Han måste ju bland annat kånka på extra skyddsutrustning mot de kemiska och biologiska vapen som utgjorde själva anledningen till kriget och sannolikt skulle användas av Saddam. Möjligen skulle arméstyrkan kunna slå sig fram till Bagdad, men där hade det där elitgardet slagit så starka ringar att det skulle ta veckor att slå sönder dem. Därefter väntade gatustrider inne i Bagdad, närmast omöjliga att vinna därför att omfattande bombningar skulle skapa ett ruinlandskap som är idealiskt för gerillaförsvar …

Nu är kriget, eller freden, ännu inte vunnen. Så mycket kan fortfarande hända. Och spekuleras om. Fortfarande dominerar katastrofanalyserna. Vi kan läsa om hur anarkin, ett par dagar efter befrielsen, breder ut sig i Bagdad, hur amerikanska soldater uppmanar folk att plundra för att få några schysta bilder, hur extremt pinsamt det vore om koalitionen inte hittar några kemiska vapen och hur det kommer bli stört omöjligt för en amerikansk general att leda Irak. Allt detta är kanske sant. Men varför enbart lyfta fram negativa scenarier? Låt mig komma med en annan spekulation. När striderna är över om några dagar kommer koalitionen att fokusera på lag och ordning. Soldater kommer att börja agera poliser och snart återställa ordningen. Hjälpsändningarna börjar anlända med mat och mediciner. Vatten och elektricitet återvänder. Folket börjar inse att tyrannen är borta och att ett liv i frihet nu är möjligt. Någon större kärlek för amerikanerna uppstår kanske inte men de kommer ändå att tolereras. Deras närvaro har ju tydligt positiva effekter. I ett bergrum utanför Tikrit finner koalitionen några ton nervgas. Man finner också Saddam, avrättad av sina egna.

Visst är det en spekulation. Men den är minst lika god som någon annan.