Svensk medias Irakrapportering

Det var mycket prat innan kriget om hur media i Sverige skulle lyckas med att ge en objektiv bild av krigsutvecklingen. Det som bekymrade journalisterna mest var hur de skulle hantera bild- och informationsflödet från Pentagon och amerikanska nyhetsbyråer. Så här en vecka efter krigsutbrottet verkar det som om de svenska nyhetsredaktionerna funnit en lösning: att inte sända eller vidarebefordra några nyheter överhuvudtaget från amerikanska eller brittiska källor.

Vi har fått se få, om några, inslag från BBC eller CNN trots att de har reportrar vid fronten och är ytterst välrenommerade. Information från det amerikanska militärkommandot är sällsynt. Istället matas vi med nyheter från den Quatar-baserade och USA-fientliga TV-stationen al-Jazira. Vi får titt som tätt se Iraks propagandaminister upplysa världen om hur många martyrer som dött för Saddam eller hur många helikoptrar som skjutits ner. Vi får se slagna och skadade amerikanska krigsfångar som förödmjukas. När någon påpekar att behandlingen av krigsfångarna egentligen strider mot Genèvekonventionen får vi snabbt höra att amerikanarna minsann inte är bättre, trots att de bilder vi sett av irakiska fångar tyder på att de behandlas förhållandevis väl. Onsdagens bombangrepp som dödade 15 civila irakier i Bagdad ägnas spaltmeter medan det faktum att irakiska soldater har lyckats dödat koalitionssoldater genom att klä sig som civila ägnas några centimeter. Vi får se långa inslag om hur några exilirakier i Syrien väljer att resa hem för att slåss för Saddam trots att det enligt samma inslag endast rör sig om en minoritet av irakierna. Vi får höra om hur det råder politisk censur i USA, ”frihetens land på jorden”. Att där finns citattecken går inte att ta miste på.

Vi fick dagarna innan kriget inleddes höra hur amerikanarna skulle lägga bombmattor över Irak och sprida skräck genom ”chock och fruktan”-taktik. Att så inte har skett har ingen brytt sig om att kommentera. Vi fick efter krigets första 100 timmar höra att detta krig nu kommer att ta längre tid än Gulfkriget -91. Eftersom trupperna ska transporteras från Kuwait till Bagdad, en ganska lång sträcka i fientligt territorium, kan det väl knappast förvåna någon som är det minsta insatt. Vi får höra att kriget inte går så fort som förväntat utan att vi får veta vems förväntningarna är. Vi fick innan kriget se flera reportage om hur USA:s precisionsbomber inte är så precisa och att vi därför måste räkna med stora civila förluster. På krigets dag sex fick vi emellertid höra att livet var lugnt i Bagdad och att ytterst få civila hade dött eller skadats, detta trots att koalitionen utfört 1000 bombuppdrag per dag.

Det verkar som de svenska journalisterna uppfunnit en ny slags objektivitet som går ut på att presentera verkligheten som de önskar att den såg ut. Vi med andra förhoppningar har inga goda nyheter att vänta.