Folkrätt är inte moralisk rätt

Det är felaktigt att som Göran Persson tala om folkrätten som om den vore liktydig med den moraliska rätten. Folkrätten är inte mer än ett lapptäcke av internationella avtal, regelverk och praxis. Endast experter förstås sig på och kan tolka den och de är inte alltid överens. Den har vidare inte alls samma auktoritet som nationell lagstiftning av den enkla anledningen att det inte existerar en världsomspännande jurisdiktion.

Vi lever inte i en (juridiskt) perfekt värld där internationell rätt = nationell rätt = moralisk rätt, alltså en värld där den moraliska rätten fångas upp och uttrycks av den juridiska. Relationerna mellan de tre ”rätterna” ser snarare ut så här idag: moralisk rätt > nationell rätt > internationell rätt. Det jag menar med detta är att den juridiska rätt som ligger närmast den moraliska är den nationella. Den internationella rätten, eller folkrätten, fångar däremot i dagsläget inte alls upp det som de flesta människor uppfattar som moraliskt rätt. Så länge detta är fallet, får vi nöja oss med frilansande världspoliser och vara glada så länge dessa är hyfsat hyggliga. Att vara passiv i väntan på att folkrätten ska ”hinna ifatt” är inte ett alternativ i en värld där oberäkneliga tyranner skaffar massförstörelsevapen.

Att USA, Storbritannien, Spanien, Danmark och Australien med flera länder nu ingriper mot Saddam utan FN-stöd är därför inte så mycket att uppröras över. Det är FN som inte räckt till denna gång. Som Pollack skriver: Om inte folkrätten tillåter att vi ingriper mot en massmördare med massförstörelsevapen, så är den inte mycket att ha.