En tredje väg i Irakfrågan

Innebär ett nej till kriget automatiskt ett ja till Saddam? Av plakaten i demonstrationerna att döma är det ofta så. Men idag kom ett skarpt debattinlägg i DN som visar på en tredje väg. Inlägget är författat av den amerikanske filosofen och statsvetaren Michael Walzer. Han är också redaktör för Dissent Magazine (som beskriver sig som ”a magazine of the left”). Han menar att kriget fortfarande kan och ska undvikas. Det finns fortfarande andra, och därmed bättre, alternativ. Men, skriver han, ett nej till kriget har också, liksom ett ja, ett högt pris och den som vill hindra kriget måste vara beredd att betala det. Han inleder:

Det finns två sätt att motsätta sig ett krig mot Irak. Det ena är enkelt och felaktigt; det andra är rätt men svårt. Det första sättet är att förneka att den irakiska regimen är särskilt ruskig och att den ställt sig utanför kretsen av vanliga stater, eller att hävda att hur motbjudande den än må vara så utgör den inget betydande hot mot sina grannar eller mot världsfreden…det finns en stående frestelse för antikrigsopinionen: att låtsas som om ingen allvarlig fiende existerar.
…
Det rätta sättet att motsätta sig kriget är att hävda att det nuvarande systemet för kontroll och inneslutning fungerar och kan fås att fungera bättre. Det betyder att man borde erkänna den irakiska regimens ohygglighet och de faror den medför, och sedan sikta på att hantera dessa faror genom tvingande åtgärder hitom kriget. Men det är ingen politik som är lätt att försvara eftersom vi vet exakt vilka tvångsåtgärder som krävs, och hur kostsamma de är.

Vilka är då de tvångsåtgärder som krävs? Enligt Walzer måste vi fortsätta med sanktioner, flygförbudszoner och inspektörer uppbackade av militära styrkor. Och vi kan inte enbart låta USA bära denna börda. Walzer skriver:

När vi kämpar mot ett andra krig vid Persiska viken bör vi också kämpa för den sortens multilaterala ansvar. Och det innebär att ställa krav inte bara på Bush & Co, utan också på ledarna i Frankrike, Tyskland, Ryssland och Kina, vilka, även om de på sistone stött fortsatta och utvidgade inspektioner, också vid olika tillfällen i det förflutna varit redo att ge efter för Saddam.
Om detta preventivkrig nu utkämpas kommer de alla att dela ansvaret med USA. När kriget är över bör de alla ställas till svars.

Walzer bjuder oss inte på någon lättsinnig och primitiv ”Bush bashing”. Istället får vi en allvarsam analys av vad fortsatt ”fred” skulle kosta. Men han inser att denna väg är svår att propagera för: ”Vad ska man skriva på plakaten? Vilka slagord skulle man ropa? Det skulle behövas en komplicerad aktion mot kriget, vars anhängare är beredda att erkänna sin politiks svårigheter och kostnader.”

Läs hela artikeln här.