Klarsyn om Irak

Det finns fortfarande några människor i Sverige med klarsyn. Jan Björklund är en av dem. I dagens SvD skriver han följande:

Nej till krig – låt inspektörerna jobba! Det har blivit den svenska vänsterns nya slagord. De glömmer dock en sak. Inspektörerna kastades ut ur Irak för sex år sedan. Att de har släppts in just nu är ingen slump. Hotet om ett krig har pressat Saddam Hussein att släppa in inspektörerna. Den svenska vänsterns inställning är därför rena hyckleriet. De försöker inbilla folk att det vore ett alternativ att avskriva krigshotet och att låta inspektörerna jobba. Sanningen är att inspektörerna snabbt skulle bli utkastade utan krigshot och utan USA:s militära uppladdning.

I samma tidning skriver den tidigare ambassadören Erik Pierre en inte helt tokig artikel om att vapeninspektionerna måste bli mycket tuffare. Detta skulle kunna avvärja kriget, menar han. Han inser att inspektionerna måste backas upp av militära styrkor. Det han inte förstår är hur stora dessa måste vara. Irak har en stor armé och för att Saddam ska känna sig hotad, ett villkor för att inspektionerna ska lyckas, måste de främmande styrkorna kunna matcha Iraks. Han skriver att ”Nato jämte intresserade länder inom gruppen av partnerskap för fred” skulle kunna ta på sig den uppgiften. Men för att matcha Saddam måste styrkorna vara ungefär så stora som de USA har i området idag, ca 200000 man. Och hur länge kan en sådan armé campa utanför Iraks gränser? Max ett år. Och det räcker inte för att avväpna Saddam.

I söndagens DN kommenterar Maria Carlshamre demonstrationerna:

Både i Rom och London var det som i Stockholm rekordstora människomassor som demonstrerade. Men sanning och rätt hänger inte på storleken. Den enda demonstration som väcker min respekt är det åttiotal exil-irakier som vid elvatiden i går tågade till irakiska ambassaden för att protestera mot Saddam. Deras djupt upplevda budskap och deras krav på världsopinionen är giltiga. Diktatorn måste bort. Men de som demonstrerade för freden och inte förstår att de därmed spelar Saddam i händerna är mer än naiva. De gynnar krig. Det krig som Saddam i mer än två decennier har fört mot sin egen befolkning.

Hans Bergström, tidigare chefredaktör på DN, kommenterade även han demonstrationerna:

Saddam Hussein hade en lyckad helg. I Stockholm demonstrerade 85 personer mot tyrannen i Bagdad, 35 000 mot Amerikas president. Den senare beskrevs som ett större hot mot världen än skurkstaternas ledare. Det är också en värdeskala… Europa har skäl att försöka förstå något av grunderna för den nya amerikanska utsikten. De är inte så enkla som att en cowboy intagit Vita huset.

Jag låter Hama Dostan, flykting från irakiska Kurdistan, avsluta denna tidningskrönika:

Ser ni nyheterna om flyktingar som år in och år ut kämpar med fysiska och psykiska konsekvenser av Saddams brott? Har ni inte funderat på vad de flyr ifrån?… Kan ni se dessa människor i ögonen och samtidigt säga att ni kommer att demonstrera mot ett anfall mot Saddam?! (hämtat från Expressen)

Med några få undantag är det oförnuftet som regerar i Europa idag.