Frihet inom gränser

”Who do you wanna be today?” Så stod det på reklampelarna för ett tag sedan. Det handlade om kläder. Vem som var avsändare har jag glömt. Men budskapet lever vidare. Vem vill vi vara, idag? Det är upp till oss att bestämma. Gränserna sätter bara vi själva. It’s all in our heads!

Så är det inte förstås. Vi kan inte göra allt vi vill. Det finns en mängd yttre restriktioner. Vi saknar vingar och kan därför inte flyga som fåglarna (utan hjälp alltså). Vi saknar pengar och kan inte köpa just den bil vi helst vill ha. Vi kan inte heller vara vem vi vill. Mitt arv och min uppväxt sätter gränser. Jag är född av svenska föräldrar, uppväxt under svenska förhållanden och har därför en svensk mentalitet. Jag är också man, inte kvinna. Det ger vissa förutsättningar och ju snabbare jag accepterar dessa, desto större förutsättningar har jag att nå min fulla potential innan det är dags att lämna jordelivet.

I en intervju i SvD häromdagen berättade Göran Burenhult, författare till boken Det ofullkomliga djuret, om hur mycket vi faktiskt påverkas av vårt biologiska arv. Vi är nu mer än vår kropp men jag tror vi har en del att lära av biologin. Han pläderar för att vi borde ta mer hänsyn till hur vi är funtade. Han säger ”I dag sitter vi alldeles för mycket, på möbler som vår kropp inte är lämpad för. Vi äter fel, utsätter oss för stress och gifter och umgås för lite med våra nära och kära.” Han menar också ”att mammor borde amma sina barn i tre till fyra år, som man gjort och gör i alla traditionella kulturer. Burenhult gillar inte heller daghem – inte därför att det finns studier som klart visar att dessa institutioner skulle ha något negativt inflytande, utan därför att människan är gjord för att leva nära sina närmaste släktingar. Punkt slut.” Burenhult lär inte bli bjuden till feministiska klubben, inte heller till några av RFSL:s partyn. Men han klarar sig säkert ändå.

Jag tror det bästa svaret på den inledande frågan är: ”I wanna be the one I’m made to be.” En av vår tids största illusioner är att friheten finns bakom nästa gräns. Så är det inte. Gränserna finns för vår skull, för vårt bevarande. Exempelvis är buden ”Du skall icke mörda”, ”Du skall icke ljuga”, ”Du skall icke ha begär till din nästas hustru” tydligt bra för oss. För vår egen skull borde vi också ta hänsyn till vårt biologiska arv. Vi är skapade till män och kvinnor. Och det finns olika uppgifter för män och kvinnor på denna jord, vare sig vi vill eller inte. Istället för att se på våra kroppar som fängelser borde vi se dem som tillgångar. En människa på flykt från sig själv är inte fri, hon är jagad. Friheten kommer till oss, när vi stillat oss.