Julens kärva budskap

God jul! Det är ju Jesu födelse vi firar så här års. Om det är någon som minns. Frälsaren, ni vet. Själv tycker jag att det mest handlar om julklappar och mat (även för egen del måste jag medge). Vi firar frälsarens födelsedag med att ge varandra saker vi inte behöver och frossa i mat. Det är minst sagt märkligt. Världens ande har oss i säkert grepp, så särskilt under denna den största av kristna högtider.

Med viss förvåning upptäckte jag på julafton att SvD tagit in en Brännpunktsartikel av biskop Anders Arborelius. Han skriver träffsäkert om juletiden:

Men julens kärva budskap har i vår kulturkrets drabbats av det bittra ödet att bli en sentimental stämning. Det tycks nu en gång vara vår stora frestelse att göra religion till emotion –  att uppleva istället för att leva…Nåden kan förvandla en liten förskrämd flicka. Den kan ge hopp till ett helt folk som sitter i dödsskuggans dal. Den kan också viftas bort som strunt eller bevärdigas med en gäspning. Vi är fria att välja. Ingen tvingar oss att välja julens nåd framför julstämningen.

Heja Anders! Och heja SvD!