Sveriges förvrängda världsbild

Det är mycket nu. Jag läser magisterkursen i politologi (kallas också statsvetenskap eller statskunskap) på Växjö universitet. De senaste veckorna har lästakten ökat drastiskt. Det är nästan så att kursen nu gör skäl för beteckningen heltidsstudier. Därför har det inte blivit mycket tid över till att blogga. Under våren kommer jag att skriva en magisteruppsats på temat ”det rättfärdiga kriget”, ett ämne som jag säkert kommer att återvända till. Den intresserade kan läsa en preliminär uppsatsplan här.

Dagens tänkvärdhet kommer från DN där Niklas Ekdal skriver följande:

På kanalkrockarnas tid för 30 år sedan fick vi inte lära oss mycket om detta. Baltstaterna var Sovjetrepubliker och hade samma gröna färg på skolkartan som Uzbekistan. Nazismen tillhörde ett dunkelt förflutet. Sverige var neutralt mellan det imperialistiska USA och ett fredsälskande östblock där alla hade jobb och dagisplats och var jämlika.

Den officiella svenska världsbilden var förvriden av hyckleri, men också av en modernitetskult som blockerade backspegeln. Eftersom ingen politiskt ansvarig erkänt detta lever vi delvis kvar i efterkrigstidens mentala vakuum. EMU reduceras till en fråga om hur mycket pengar vi kan tjäna, liksom Sverige tjänade mark och dollar på att stå utanför kriget. När balterna viftar med amerikanska flaggor – som tack för att de aldrig mer ska skickas att svälta ihjäl i Sibirien – hötter svenskar med näven åt ett USA som tvingar fram vapeninspektioner hos vår tids värsta massmördare.

Hur kommer det sig att balterna gläds åt närmare relationer med USA medan vi svenskar tar varje tillfälle som bjuds till att kritisera landet ”over there”? Kan det vara så att balterna vet vad förtryck är och därmed har lärt sig att skilja en god regim från en ond? Vi svenskar, däremot, har under sekler besparats krig och elände och har glömt bort/aldrig lärt oss vad tyranni egentligen är. Det har gjort att vi än idag kan hysa romantiska idéer om Lenin, Mao, Pol Pot, Arafat och andra ”frihetskämpar”.

Det är dags att öppna ögonen. USA har goda skäl att vrida åt tumskruvarna på Saddam. Jag har precis läst några artiklar av och med en Khidhir Hamza. Han var tidigare chef för – gissa vad! – Iraks kärnvapenprogram. Enligt honom hade Saddam 1987 7000 kärnvapentekniker! Inget tyder på att de fått andra arbetssysslor idag. Han skriver i en artikel i lördagens DN:

Jag fruktar att inspektionerna inte syftar till att avslöja den fulla omfattningen av Iraks olagliga vapenprogram. Européerna betraktar inte regimen i Bagdad som ett strategiskt hot, utan drivs av rädsla för en amerikansk invasion. De anpassar sig till USA:s krav fram till att ett militärt anfall inte längre går att förhindra.

Läs mer om vad Khidhir Hamza har att säga i artiklarna ”Does Saddam have nukes?” och ”I Can Forsee Saddam Controlling the Middle East”.