Genusforskning möter biologi

De s.k. genusforskarna i Sverige är upprörda. Anledningen är att Uppsala universitet vid årsskiftet startar ett nytt centrum för genusforskning där man förutom att studera hur vår manlighet respektive kvinnlighet skapas av kulturen även ska forska kring vilken roll biologin har för vårt sociala kön. På dagens Idag-sida i SvD säger Leif Lewin, professor i statsvetenskap: ”Det nya ska vara en konfrontation mellan de båda perspektiven om kön som biologiskt fenomen eller som social konstruktion. Att man bara har behandlat det ena perspektivet, socialt kön, har varit ett svaghetstecken i den tidigare kvinnoforskningen. Alla sammanhang där man bara odlar en åsikt blir enögda”. Men de s.k. genusforskarna gillar inte detta. Dels beror det på att genusbegreppet får ett nytt innehåll där biologin på något sätt ingår vilket ju kan leda till begreppsförvirring. Yvonne Hirdman, professor i kvinnohistoria vid Stockholms universitet, säger: ”Genusbegreppet skapades just för att man behövde ett uttryck som skilde sig från den biologiska betydelsen av kön.” Men har inte genusbegreppet varit för snävt? Vi har fått en uppdelning av människan i två separata och oberoende delar, den inre (kulturellt betingade) människan och den yttre (fysiskt betingade) människan.

Men upprördheten har också andra orsaker. Tina Rosenberg, docent vid Centrum för kvinnoforskning i Stockholm, säger: ”Biologismen är på väg in. Jag har känt det på mig. Perspektiven om att kön är något som samhället skapar är på väg att utarmas”. Men saken är att denna idé – att könet är skapat av samhället – är mer än ett perspektiv. Det är det rådande paradigmet inom humaniora och samhällsvetenskaper. Jag har då aldrig under mina universitetsår fått höra något annat än att mitt beteende som man är helt socialt betingat. Universitetsstudenter matas med detta. Och nu kommer man att vetenskapligt börja granska denna ”sanning”. Jag förstår genusforskarnas vånda.

Är det inte ändå ganska självklart att mitt biologiska kön påverkar mitt inre, mitt psyke, och därmed hur jag beter mig? Och att kvinnor och män har beteendemönster som beror på att de är just män och kvinnor? Här följer en kort logisk slutledning som indikerar att det förhåller sig så:

Premiss 1: Vårt biologiska kön är en integrerad och central del av vår kropp, vårt yttre. Vi kan inte tänka oss en människa könlös utan vi är antingen män eller kvinnor.

Premiss 2: Vi är psykosomatiska varelser där psyket påverkar vår kropp (soma) och kroppen psyket. Vi pratar idag om psykosomatiska sjukdomar där vår inre oro och nöd sätter sjukliga spår i vår kropp.

Slutsats: Håller vi premisserna för sanna följer att vårt biologiska kön påverkar vårt psyke, d.v.s. hur vi tänker, känner och fungerar. Det är därför inte fel att prata om ett manligt respektive kvinnligt psyke och beteende som härrör från ”naturen”. Det krävs en doktorstitel för att missa detta.