Djurrättsaktivismens grund

Svenska Dagbladet rapporterade den 22/7 om hur farmare planerar att gå till motangrepp sedan djurrättsaktivister bränt ner en kaninfarm. Artikeln aktualiserar frågan om på vilken grund djurrättsaktivismen egentligen vilar. Principen är enkel. Vi är alla djur och eftersom människodjuret har rättigheter bör även de övriga djuren ha det. På en sida som hänvisas till av Djurens befrielsefront finner vi: ”Darwins främste försvarare i USA, den framstående botanikern Asa Gray, ställde redan 1880 den fråga som blir uppenbar i ljuset av evolutionsteorin: Om det bara är en gradskillnad mellan oss och andra djur, hur kan vi då anse att endast människor bör ges rättigheter?” (från ”Djurrätt – 110 frågor och svar”).

På samma sida finner vi detta om människans särställning inom djurriket: ”Det samhälle som inte betraktar kyrkans bibeltolkning som gudomliga bud har m.a.o. skäl att revidera sin djursyn.”

Detta är inte helt oförnuftigt. Utan Gud är människan inte speciell. Hon är förstås intelligentare och men det som främst utmärker människan är att hon är Guds avbild. Det är detta som gör henne till en moralisk agent, till ett subjekt i tillvaron med förmågan att välja mellan att göra goda och onda handlingar. Problemet för djurrättsaktivisterna är att hela vårt samhälle, inklusive språket, är genompräglat av den kristna (och judiska) människosynen. Detta gäller även begreppet ”rätt”. För varifrån kommer människans rättigheter? Vi pratar ibland om naturrätt, universella rättigheter som är givna av ”naturen”. Till dessa brukar räknas alla människors lika värde, exempelvis. Men denna ”natur” är egentligen ingen annan än Gud. Gud som skaparen ger människan vissa rättigheter. Ingen annan kan göra det. Alla diskussioner om rätt och fel, ont och gott, förutsätter att det finns en måttstock bortom människan. Människan kan inte vara upphov till moralen eftersom den i sådana fall skulle bli helt beroende av individen eller av samhället.

Om djurrättsaktivisterna menar att Gud inte existerar måste de fråga sig varifrån de rättigheter kommer som de vill ge djuren. Om människan är rättigheternas ursprung, vad hindrar då henne att gynna sig själv? På vilken grund kan då den människa klandras som gynnar arten ”människan”? Det är väl den starkes rätt som gäller i sådana fall?

Den kristna människosynen säger att människan är skapelsens krona och att hon skall råda över jorden, inklusive djuren. Med detta har traditionellt menats att vi har ett förvaltaruppdrag, ett uppdrag att vara trädgårdsmästare för det hem som givits oss. Så vi har, enligt denna syn, en särställning inom naturen. Men det handlar om ett ansvar, inte en fullmakt att skövla naturen och plåga djuren.