Vi svenskar och övriga européer bekymrar oss över USA:s planer på att ensam anfalla Irak. Ett vanligt argument är att USA inte har rätt att agera världpolis. Vi vill också ha tydliga bevis för att Irak faktiskt producerar massförstörelsevapen innan vi kan ge USA vårt stöd. Och vad händer med de små staternas inflytande i världen om FN negligeras av USA? Och är det inte så att USA helt enkelt vill kriga för att det gynnar deras industri? Ja, argumenten är många och av skiftande kvalitet. Klart är att vi mer borde fokusera på Irak och vad som händer när Saddam får tillgång till kärnvapen. Biologiska och kemiska vapen har de redan i mängder. Vi oroar oss över fel saker och borde istället glädjas över att USA nu vill ta strid med en av vår tids största tyranner.
Häromdagen skrev den svenske diplomaten Rolf Ekeus en artikel i Washington Post. Han ledde vapeninspektionerna i Irak under sju år, ända tills inspektörerna blev utsparkade. Han menar att inspektionerna omedelbart måste återupptas, nu med militärt stöd. Han skriver bl.a. ”A strong case can be made that Iraq, with access to considerable financial resources from oil sales since 1998, is making extensive efforts to rebuild its capabilities in weapons of mass destruction. Given his proven recklessness and boundless ambitions, Hussein is again posing a threat to the peace and prosperity of the Gulf region and beyond.” Och vidare: ”Bush is also right to be worried about what we don’t know about Iraq’s weapons. The status quo cannot be an option.”
Frågan är hur mycket tid vi har. Enligt International Institute for Strategic Studies (IISS) är det bråttom. De skriver: ”If UNMOVIC [UN Monitoring Verification and Inspection Commission] inspectors were ever to go to Iraq, it would take them time to develop and refine the unique inspection techniques required. In addition, it would take them considerable field experience to develop the necessary tradecraft to deal with Iraqi obfuscation efforts.” De säger också att Irak inom några månader skulle kunna ha användbara kärnvapen, bara de får tag på kärnvapenbränsle. IISS:s rapport innehåller också mycket information om Iraks övriga vapenkapacitet: de har gott om biologiska och kemiska vapen samt även ballistiska missiler. Rapporten (eller snarare ett referat av den) avslutas med orden: ”This Strategic Dossier does not attempt to make a case, either way, as to whether Saddam Hussein’s WMD [Weapons of Mass Destruction] arsenal is a casus belli per se. Wait and the threat will grow; strike and the threat may be used. Clearly, governments have a pressing duty to develop early a strategy to deal comprehensively with this unique international problem.”
I en annan artikel argumenterar IISS vidare för att USA redan nu mycket väl kan ha en juridisk grund för att anfalla Irak. Irak lever knappast upp till de FN-resolutioner som togs direkt efter Gulfkriget. Så sent som 1998 påminde FN Irak om att bryter mot resolutionerna (se bl.a. resolutionerna 687 och 1205). Men Irak har skickligt spelat ut säkerhetsrådets olika länder mot varandra. IISS skriver: ”If the US chooses to go to war, Iraq’s obvious material breach of the ceasefire and the clear and singular responsibility of the Iraqi regime for the continued breach could be seen as offering full legal justification for the use of force to change the regime.” Den amerikanska regeringen har i dagarna släppt ett dokument som pekar på alla de resolutioner som Irak f.n. bryter mot samt på vidden av Iraks vapenarsenal.
Alltså, det är hög tid att de länder som har förmåga (d.v.s. USA med stöd av Europa) ingriper mot Irak. Ett FN-mandat skulle förstås underlätta men är inte nödvändigt, varken folkrättsligt (vad det verkar) eller moraliskt. Frågan jag ställer mig är varför inte EU-länderna, inklusive Sverige, har adresserat denna fråga. Vi blundar för verkligheten, lever i en drömvärld. Det är tur för oss att USA har ögonen öppna.
