Häromdagen intervjuade tidningen Nya Dagen vår statsminister Göran Persson. Han fick bl.a. följande frågor:
Får en präst predika att homosexuell samlevnad är onaturligt?
– Min slutsats blir nej. Det får man inte göra.
Kan man predika utan att hetsa?
– Jag har svårt att se det. (Nya Dagen 2002-08-22, läs även riksdagsmannen Tuve Skånbergs replik)
Statsministern menar alltså att offentligt ge uttryck för en moralisk uppfattning är detsamma som att hetsa. Vad ska man säga om detta mer än att han uppenbart har fel. Uttrycken ”homosexuell samlevnad är onaturligt” och ”döda alla bögar” är väsensskilda. Det första är ett påstående, det andra en uppmaning. Vidare är det första påståendet riktat mot en handling medan uppmaningen riktar in sig på en grupp människor (läs även min tidigare kommentar). Jag menar att den nya hetslagstiftningen (som statsministern här ger sin tolkning av) inte enbart inskränker religionsfriheten, det inskränker också yttrandefriheten. Det är ju inte enbart på religiös grund som man kan ta avstånd från den homosexuella livsstilen. Man skulle exempelvis kunna göra detta med argumenten att inget samhälle som ersätter den heterosexuella kärleken med den homosexuella kan bestå, att samhället har en skyldighet att värna den enda ”barnalstrande” enheten (familjen m.a.o.) och att ett homosexuellt par inte förmår skapa nytt liv. Sexualiteten reduceras till njutning. Det är inget fel att njuta av sexualiteten, detta binder två människor till varandra, men dess primära och oersättliga funktion får väl ändå sägas vara skapandet av nytt liv. Ett aldrig så gott sexliv erbjuder marginell tröst för det barnlösa paret.
Alltså, det är yttrandefriheten som kommer att inskränkas om lagen blir verklighet. Det är inte bara prästen i predikstolen som kommer att få passa sig utan även mannen på gatan får akta tungan när han vill ge offentlighet åt sina uppfattningar i frågan om homosexualitetens naturlighet. Allt som uppfattas som stötande kan leda till åtal, dom och fängelse. Det Göran Persson ger uttryck för är att ett påståendes saklighet inte kommer att prövas utan enbart dess anstötlighet. Jag behöver inte hålla med honom och Mona om att homosexualitet inte är en sjukdom men ger jag offentligt uttryck för en avvikande uppfattning är det kåken som gäller.
Nå, Göran Persson har alltså fel. Vad göra åt det då? Ett är i alla fall självklart: avstå från att rösta på sossarna och deras stödparti vänstern. Sedan borde vi bli lite upprörda och höja vår stämma. På arbetsplatserna, med våra vänner och varför inte på tidningarnas insändarsidor.
