Sex. Ordet tränger sig in i mitt innersta och väcker en mängd känslor och minnen. Fantasierna sätter fart och bilder sköljer förbi mitt inre öga. Farligt och lockande, påträngande och upphetsande. Förbjudet! Ja tyvärr, det är olagligt område och dess mark minerad. Intrång bestraffas med kyla och uteslutning. Kristendomens NEJ blir till ett knytnävsslag i ansiktet, det är hårt och obevekligt och lämnar många offer vid vägkanten. Det är skammens område och det bevakas med höga elektrifierade skyddsstängsel. Den asketiska livsförnekande strömningen gör sig hörd med sitt elfte bud: ”Du skall icke njuta av livet”. Upproret är ett givet faktum, så naturligt. I ilska lämpas all bråte överbord och kvar blir ett ”Carpe diem”, förvanskat till att betyda ”Gör ALLT idag, imorgon kan du vara död”, en i sig självuppfyllande profetia.
Är dessa alternativen? Ja eller nej, allt eller inget. Det förefaller som om människan är binär, att hon bara klarar ettor och nollor, två alternativ. Den slingrande medelvägen med den ständiga faran för avåkning, skyr hon som katten skyr vatten. Ja och nej, är det mer än vi klarar? Ändå verkar det vara just denna den svåraste vägen Bibeln anvisar. Vi borde inte vara förvånade. Som så ofta på vår pilgrimsfärd tvingas vi gå på en smal bergskam. Det stupar brant på båda sidorna om oss. Det är dessutom skumt, ljuset räcker knappt till för att lysa upp den smala knivspets vi har att vandra på. Vår färds förutsättningar försämras ytterligare av väl upplysta reklampelare på båda sidorna. Den ena säger ”Vitalisera ditt sexliv. Byt partner ofta!”. På den andra ser vi en bild av en munk med nedsänkt blick och ett kyskhetslöfte hängt om halsen. Vi vänder bort blicken, med hopp om att det svaga ljus vi ser långt borta längs bergskammen inte är en illusion. Pilgrimmen ber en sakta bön: ”Herre, led mig rätt på denna mörka väg”.
Tydligen är människan skapt till en sexuell varelse. Sexualiteten hör till människans väsen. Gjorde Gud detta enbart för att plåga eller kanske för att pröva oss? Det är inte troligt eftersom sexualiteten som sådan aldrig fördöms utan endast missbruk av den. Normerande för dess bruk är berättelsen i 1 Mos 2:24-25. Där sägs att mannen först ska överge sin fader och moder, antagligen genom en offentlig deklaration, och hålla sig till sin hustru. Därefter ska de bli ett kött. Den kroppsliga föreningen sker inom ramen för ett förbund där make och hustru har lovat varandra trohet, att de ska hålla sig till varandra. Det är alltså två saker som konstituerar äktenskapet; offentliggörande och löfte. Nu finns förutsättningen för att de båda i sin nakenhet inte ska blygas inför varandra. Inom detta trohetsförbund kan sexualiteten frodas utan att framkalla skamkänslor. Man och hustru kan vila tryggt i varandra, medvetna om att endast döden skall skilja dem åt. Samlaget är ett uttryck för att deras förening är livslång.
Hur är då detta ett ja? För den driftsfyllde tonåringen, liksom för den som smakat av sexualitetens frukter, innebär det att lägga locket på, att inte få ge uttryck för sin lust. Äktenskapet hägrar, inte så mycket för den livslånga kärlekens skull utan för att man äntligen får bruka de kroppsdelar som har längtat efter att bli brukade sedan de tidiga tonåren. Kan det finnas en tanke bakom väntandet? Gud verkar ju ha gjort oss könsmogna långt innan vi är redo för äktenskap och barn. Även om tidpunkten för vigseln är kulturellt betingad kvarstår det faktum att en trettonåring är för ung för föräldraskap. ”Intet är som väntans tider” heter det ju, men det kan man knappast säga till den väntande, allra minst om han eller hon börjar närma sig de fyrtio.
I kristendomens ja till sex finns tanken att det också finns en som väntar på mig, en person som är redo att gå i döden för att bevara sin oskuld. ”Endast du får komma mig så nära, du min älskade”, säger hon. Hur kan jag då göra annat än att leva i sexuell renhet, i väntan på att få möta henne och på våra ja till varandra. Allt annat vore att dra vanära över henne och mig själv. På vägen får jag dessutom lära mig självbehärskning och lustens djup, något som kommer att berika kärlekslivet i evighet.
