Onsdagen den 15/5 fattade riksdagen beslut om att kriminalisera hets mot homosexuella. Fattas samma beslut efter valet i höst träder den nya lagen i funktion den 1/1 2003. Frågan har debatterats mycket, särskilt har kristna företrädare pekat på lagens otydliga formulering och menat att den mycket väl kan innebära ett ingrepp i religionsfriheten. De menar att lagtexten, inklusive konstitutionsutskottets tolkning av den, lämnar mycket att önska i fråga om tydlighet. Ingen kommer att veta vad som är olagligt förrän frågan prövats i domstol. Är då detta något att bekymra sig över? Överdriver inte dessa kristna ledare när de säger att religionsfriheten är hotad? Enligt ledande rättsexpertis innebär den nya lagstiftningen att predikanter visserligen får citera de Bibelpassager som säger att homosexualitet är en synd. Men de får inte säga att detta gäller än idag och mana sin församling till omvändelse. En av homorörelsens mer exponerade företrädare, riksdagsmannen Tasso Stafilidis, säger ”Det är klart att det är hets när man säger att något är synd och skam”. Frågan vidgas här. Har inte kyrkan, med denna definition, bedrivit hets mot hela mänskligheten i snart 2000 år? Kyrkans budskap, evangeliet, har ju hela tiden varit att Jesus Kristus, Guds son, dog för våra synder för att vi ska få evigt liv. Ta bort talet om synd och omvändelse ur den kristna förkunnelsen och du gör den helt meningslös. Vi får en Jesus som kommer med förlåtelse utan att ha någon att förlåta.
Den aktuella lagtexten handlar nu inte om tal om synd i allmänhet utan endast om en förkunnelse som förknippar homosexuell livsstil med synd. Synder som stöld och lögn kommer att få vara kvar i syndakatalogen. Tjuvar och lögnare kommer vi alltså även efter den 1/1 2003 att få ”hetsa” mot (åtminstone tills även dessa bildar inflytelserika lobbygrupper). Om förkunnelse som upplevs som kränkande av homo- och bisexuella blir straffbar innebär det att staten börjar reglera vad som är att betrakta som synd. Kyrkan kommer inte längre tillåtas att fritt uttrycka sig i moraliska frågor. Detta måste ses som en inskränkning av religionsfriheten.
Vad vi än tycker om den homosexuella livsstilen, borde vi kunna enas om att det måste få vara tillåtet att offentligt stå för och argumentera för en moralisk uppfattning. Vi borde också kunna enas om att detta inte är detsamma som att hetsa. Konkret innebär det att vi erkänner att uttalandet ”det är fel att ha sex med en av samma kön” är väsensskilt från uttalandet ”döda alla bögar”. Det andra uttalandet bör med rätta betraktas som hets. Det första uttalandet, däremot, riktar sig ju överhuvudtaget inte mot någon person. Det riktar sig mot den homosexuella akten. Även detta budskap kan förstås upplevas som stötande för en människa med homosexuell läggning. Men det innebär ju inte att det är hetsande. I ett kristet sammanhang är detta tydligt. Kyrkan har ju genom årtusenden predikat att Gud älskar alla människor, utan urskillning. Jesus dog även för Tasso Stafilidis.
