Broderskapsrörelsen, Sveriges kristna socialdemokrater, är den kristna vänstern kan vi läsa på deras hemsida. Men vad gör dem, broderskaparna, till kristna?
Något som betonas på deras hemsida är vikten av solidaritet med de svaga. Det är positivt och viktigt. En kristendom utan barmhärtighet har förlorat sin själ. Samtidigt kan det inte räcka med detta. Den kristna tron har ju fler värden. Barmhärtighet allena gör ingen människa och ingen rörelse kristen. För vad skulle annars skilja Jesus från Buddha och kyrkan från socialen?
Broderskapsrörelsen har utsett kristdemokraterna som sin huvudmotståndare. På framsidan står det ”Broderskaps politiska huvudmotståndare är kristdemokraterna som har rört sig långt högerut. Vår tolkning av kristendomen leder oss åt vänster – vi bejakar mångfald och olikheter!” På hemsidan förekommer mycket kritik av kristdemokraterna. Det märkliga är att denna kritik inte främst riktar sig mot kristdemokraternas borgerlighet, d.v.s. deras allians med det stora skattesänkarpartiet samt deras egna förslag till skattesänkningar, utan mot de inslag i kristdemokraternas politik som direkt inspirerats av kristen tro. I ”Rapport om Kristdemokraternas högervridning” yttrar sig Broderskapsrörelsen kritiskt om följande idéer:
– den enskildes moraliska ansvar och människans möjlighet att välja det moraliskt riktiga
– att människan anses ofullkomlig (en ”syndare”)
– abortmotstånd
Här finns också formuleringar som kopplar ihop kristdemokraternas preferens för heterosexualitet med homofobi (vilket ju inte är samma sak).
Dessa idéer, som Broderskapsrörelsen kritiserar, har en tydlig kristen grund. Vi har ett moraliskt ansvar och möjlighet att välja det goda genom att vi är skapade till Guds avbild och därmed fria varelser. Vi är inga automater, den kristna människosynen tar avstånd från det. I ett land som domineras av kollektiva lösningar behöver detta påpekas. Hade kristdemokraterna verkat i USA hade de kanske betonat de strukturella problemen i samhället mer. Men varje parti verkar ju i en given kontext och kristdemokraterna verkar i ett Sverige där alla tar för givet att ”samhället” tar ansvaret. Därför tycker jag att deras betoning av den enskildes moraliska ansvar är helt rimlig.
Att människan är en syndare tillhör ju ett av den kristna trons fundament. Men Broderskapsrörelsen menar att detta är en förlegad människosyn. Märkligt!
Abortmotståndet är vidare naturligt för människor som vill solidarisera sig med de verkligt svaga. Här tycker jag att kristdemokraterna kunde vara tydligare, för visst handlar abort om att terminera ett oskyldigt människoliv? Varför står inte socialdemokraterna, särskilt de kristna, upp för de ofödda barnen?
Slutligen tycker jag att det är djupt kristet med en preferens för heterosexualitet. ”Till man och kvinna skapade han dem” läser vi ju i Bibelns första kapitel. För många i det moderna Sverige är detta ett utslag av homofobi och det verkar som Broderskapsrörelsen gör det också. Men det handlar ju enbart om att kristna har en uppfattning om sexualitetens väsen och inte om att man tycker illa om, är rädda för eller hatar homosexuella. Men det verkar inte finnas utrymme för nyanser.
I vilken mån är då broderskaparna kristna och inte enbart vänster? Det må väl vara mer än att man gillar solidaritet, mångfald och olikhet?
