Skip to main content.


den 9 april 2016


  Islamkritiken är ytterst legitim

David Nyström, doktor i teologi och åtminstone tidigare en flitig twittrare och bloggare, skriver i Expressen om att all islamkritik drivs av den outtalade men uppenbara agendan att muslimer ska stoppas vid gränsen. ”Det är samma text varje gång. Samma splittrande retorik, samma svepande anklagelser mot en redan utsatt grupp av människor. Det är en text vars enda syfte är att så in rädsla, misstro och misstänksamhet.”

Detta är i sig en väldigt svepande anklagelse. Jag själv har skrivit flera kritiska inlägg om islam och det vore en lögn att påstå att jag drivs av syftet att så in rädsla och misstro. Snarare drivs jag av sanningslidelse och av en frustration över att så många ledare och opinionsbildare talar om islam i förskönande termer eller rycker ut till islams försvar efter varje nytt islamistiskt terrorangrepp.

I Dagen skrev samme David Nyström helt nyligen att han för sitt liv inte kunde begripa varför så många kunde mena att kopplingen mellan islam och våld mörkades. Det enkla svaret på den frågan, och det är beklämmande att det inte verkar ha föresvävat honom, är att det beror på att det är just det som sker varje gång jihadisterna slår till. Några exempel:

Islams apologeter är många, högt uppsatta och märkligt ofta kristna. Och det som sägs är så uppenbart verklighetsfrämmande att en islamkritisk reaktion underifrån både är nödvändig och lätt att förklara. Att i detta läge påstå att kritikens enda syfte är att så in rädsla och misstro är djupt ohederligt.

David Nyström fördömer särskilt Marcus Birros sätt att skriva om islam. Hans texter påstås vara fulla av glidningar och gå från kritik av islam till ett kollektivt skuldbeläggande av alla muslimer. Men inte heller detta är sant. Birro skriver om en ”perverterad version” av islam. Hans kritik gäller inte alla muslimer utan de som förtrycker sina döttrar och avskyr vårt demokratiska samhälle. Men framförallt anklagar Birro alla dem som ständigt rycker ut för att försvara islam trots allt som sker i dess namn.

Alla muslimer stödjer sannerligen inte Islamiska staten eller andra islamistiska terrorgrupper som Al Qaida, Boko Haram, Al-Shabab, Jabhat al-Nusra, Hamas, Hizbollah med flera. En majoritet av muslimer vill inte ha med dem att göra och önskar enbart att få leva i fred. Och jag känner inte till någon som kollektivt skuldbelägger alla muslimer och menar att de har skuld till allt ont som nu sker i islams namn.

Men den muslimska världen har ändå ett stort problem och det måste kunna sägas. Det är inte endast en liten minoritet av världens muslimer som bejakar våld och förtryck. Enligt en stor studie av Pew Research menar exempelvis 28 procent att de som lämnar islam ska straffas med döden och 47 procent menar att kvinnor måste bära slöja utanför hemmets väggar. Sammantaget bekänner sig en knapp majoritet till en islamistisk agenda (se Ben Shapiros rappa sammanfattning av studien). Detta innebär att det finns en flera hundra miljoner stor muslimsk population med potential att attraheras av radikala och våldsamma rörelser. Att Islamiska staten lockar tiotusentals unga muslimska män varav cirka 300 från Sverige visar hur vådlig situationen är.

Det var därför legitimt att fråga Rashid Musa, ordförande för Sveriges unga muslimer, om han stödjer Islamiska staten. Rashid Musa menade att frågan var islamofobisk och vägrade att svara. David Nyström instämmer och menar att frågan var rasistisk och djupt kränkande. ”Eller hur skulle det se ut om vi gick omkring och sa ’du som är finländare, tycker du det är okej att gå omkring och rispa folk lite med kniven’, eller ’ni romer har väl inga problem med att plocka lite i fickorna då och då’?” Precis lika lite som en jude ska behöva ta avstånd från något israelisk militär gjort på Västbanken ska muslimer behöva ta avstånd från Islamiska staten, menar David Nyström.

Men dessa är alla dåliga analogier. Kopplingen mellan Rashid Musa och Islamiska staten är inte etnisk utan religiös, det vill säga grundad på en gemensam grundläggande övertygelse. Islamiska statens krigare råkar inte bara vara muslimer utan krigar explicit i Allahs namn. Vidare ser vi alltså hur en mer militant islam växer sig allt starkare och även lockar svenska muslimer. Om socialdemokraternas väpnade gren växte sig allt starkare och utförde illdåd i Palmes namn vore frågor till vanliga socialdemokrater om hur de ställer sig till våldet helt naturliga. Om en stor rörelse växte fram som attraherade många kristna att mörda i Jesu namn skulle världens olika kristna samfund helt självklart ta avstånd. Och så borde även Rashid Musa ha gjort istället för att ikläda sig offerkoftan. Att som David Nyström kalla frågan rasistisk och kränkande är bara löjeväckande.

David Nyströms artiklar i Dagen och Expressen sätter nytt lågvattenmärke i debatten om islam, både intellektuellt och moraliskt. Påståendet att islamkritiken enbart drivs av illvilja saknar grund och är i sig illvilligt. Nu mer än någonsin behövs ett öppet samtal om islams problem. Det västerländska pluralistiska och demokratiska samhället står inför stora utmaningar på grund av islamistisk terror och stor muslimsk invandring. Att fortsätta att blunda är inte ett alternativ.

Läs även vad andra skriver om , , , , .

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



5 kommentarer till “Islamkritiken är ytterst legitim”

  1. Tony Malmqvist säger:

    Men det är märkligt detta, för när som när Åke Bonnier skriver och allt mer målar in sig i ett hörn, då,tack o lov att han inte får stå oemotsagd. Men när det kommer till denne David Nyström, då är det ingen som reagerar, detta trots och som du på ett mycket utmärkt sätt här visar på och skriver om hur han är helt vilse, dessvärre vilseför han några av sina läsare också, något jag anser jag vara ännu mer graverande. Jag har ställt frågan till dessa 3 herrar. Stefan Swärd. Anders Gerdmar, och Stefan Gustavsson, om varför de låter denna man hållas och inte ställer de frågor som bör ställas till honom, men hitintills har jag inte fått något svar från någon av dom. Tack för ett utmärkt inlägg!

    den 10 april 2016 kl 12:22
  2. Vår tids apologeter, men vilka sen? | tonymalmqvistblog säger:

    […] http://basun.poluha.se/2016/04/09/islamkritiken-ar-ytterst-legitim/ […]

    den 10 april 2016 kl 13:59
  3. Anders Nordin säger:

    Här var det lugnt. Märkligt, då det är ett ämne av yttersta betydelse för vår framtid som behandlas.

    Jag tänkte avvakta lite och först läsa alla inlägg med olika ståndpunkter. Men här är det tyst, över 1 månads tystnad. Dags att reta upp somliga till debatt?

    Kanske kan det vara så att Pelles iakttagelser är så sakliga och korrekta att de inte går att bemöta, utan att ta till de vanliga halvlögnerna som praktiskt taget samtliga islamförsvarare ägnar sig åt.

    Pelle skriver att han drivs av en ”sanningslidelse” då han skriver i det här ämnet, ja, han nämner även ”frustration över att så många ledare och opinionsbildare talar om islam i förskönande termer”. Jag tror honom. Jag själv känner samma sak, men min frustration börjar avta. Även om den ibland kan blossa upp tillfälligtvis tills förståndet lagt känslorna på plats.

    Vissa ämneskunniga professorer (etnologi/socialantropologi) står frågande, vad händer? Känslor har tagit över förståndet hos majoriteten av befolkningarna i de flesta europeiska länder, med Sverige som tätkarl.

    Det vi nu ser ske är troligtvis bara som det skall vara. Vi kan vara helt lugna, Herren har allt i sin hand. Kristna ledare, vänsterfeminister och många andra som ser ut att mer eller mindre begå intellektuell harakiri, är troligtvis bara som det skall vara.

    Jag har tidigare känt lidelse för några homosexuella, som, efter bibelstudier och bön om vägledning, kompletterats med samma lidelse för mängder av äktenskapsbrytare som finns snart överallt i vårt samhälle. Enligt en rapport jag hörde på radions p1 leder visst prästerskapet skilsmässostatistiken (och med det omgiften?).

    Man kan nog med fog hävda att vårt land består idag till en majoritet av äktenskapsbrytare och/eller barnamördare (abort) i spåren efter förhöjt välstånd och vällust. Det kanske ändå inte är det värsta, de staplade halvsanningarna (halvlögner) som kännetecknar samhällsdebatten i nästan alla sammanhang kan vara droppen som omöjliggjort sjukdomsinsikt och möjlighet till bot. Halvlögner är inte så listiga som många tycker, det är motståndarens planhalva, djävulens specialitet. Ändamålet helgar inte medlen.

    Det här har fått mig att fundera över hur det kommer att bli om alla dessa halvlögner (staplade halvsanningar) ”benådas” och släpps in i Paradiset. Kan det bli ett Paradis? Jag kan tänka mig att Paradiset då snarare skulle bli ett evigt helvete. Därför, kommer Herren att göra våld på vår fria vilja och göra om oss i dödsriket, så att vi efter det blir de sanna kärleksrobotar vi redan från början i så fall hade kunnat skapats till? Kärleksrobot – är det äkta kärlek? Äkta kärlek förutsätter väl frihet med en fri vilja(?).

    I Bibeln poängteras det, på många ställen, om sanningen. Kärlek till Sanningen. Den kan rädda oss, benåda oss. Inte vår kärlek till halvsanningen, utan till hela sanningen. Hur står det till med den kärleken hos oss? Jesus frågar sig också om Han skall finna någon tro då han återvänder. Grundordet till tro kan också översättas till trofasthet. Jag tror det senare är den rätta översättningen.

    ”Vår tids judar” är en inte allför ovanlig benämning, speciellt i vänsterkretsar, som används om muslimer som kommer till vårt land och Europa. Det begreppet irriterade mig tidigare mycket – jämförelsen är horribel. Som om muslimer skulle vara lika utsatta som judarna under 30-40 talet. Dumheter. Senare insåg jag att det kan faktiskt på sätt och vis vara rätt, bara det att de som säger det har misstagit sig drygt 3000 år i den jämförelsen. Muslimerna kan mycket väl vara ”vår tids judar”, bara det att vi är ”vår tids kananéer”. Vad som hände med Kananéerna känner de som kan sin bibel till. ”Vår synds bägare” håller kanske på att rinna över? Kanaans land intogs av Herrens egendomsfolk , vi intas av djävulens lärjungar (som revansch?). Muslimer har rätt i en hel del av sin kritik av oss västerlänningar, men i åklagarens anda. Deras egna gärningar avslöjar vem som är deras herre. Hela världen nästan drunknar i all frukt islam sår ut, utan att verka förstå.

    Eftersom vår fria vilja verkar vara, i princip, helig i Herrens ögon, kan det vara så att mängder av åtlar är utlagda för att vi skall ha möjlighet att visa var vi har vår verkliga kärlek. Har vi kärlek till hela sanningen är vi lätta, som barn, att forma/fostra till de kärleksvarelser vi är avsedda att bli. Om inte, måste det ske med våld och då blir det inte äkta kärlek. Det våldet tror jag inte Herren kommer att utföra, hela poängen med Skapelsen och historien (Herrens outgrundliga tålamod) tror jag är att skapa äkta kärleksvarelser. Inte lydiga robotar. Därför är vår fria vilja och möjlighet till onda eller goda gärningar förutsättningen för att nå målet.

    Jesus och Paulus varnar på åtskilliga ställen om avfall och falska lärare (ledare). Hur känner man igen sådana i den skenbart gulliga otukts och halvlögnskultur vi alla växt upp i, och formats av?

    Hur man förhåller sig till obehagliga sanningar kan vara ett kännetecken, har jag tänkt, även om jag själv historiskt inte alls kan kalla mig fläckfri.

    Synen på Israel har varit ett annat kännetecken (även om det inte heller alltid är 100% svart-vitt).

    Men så kommer islam, som en skänk från ovan!

    En religion som, mig veterligen, ingen annan, går in i Kristendomen och sliter ut hjärtat, Kristus, och lämnar kvar ett tomt innehållslöst skal efter sig. Den religionen försvarar många kristna och många kristna ledare!

    Nu kan man verkligen känna igen avfall och tala om Trolöshet mot Huvudman.

    ”Därför sänder ock Gud över dem villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen, för att de skola bliva dömda, alla dessa som icke hava satt tro till sanningen, utan funnit behag till orättfärdigheten.”

    Vi behöver inte vara så arga och frustrerade, den här texten förklarar det mesta som händer bland oss.

    Vi behöver nog inte heller oroa oss över alla homosexuella och omgiftas öden (Bl.a. i ”Om skilsmässa och omgifte”, basun -09). Det ligger på en mycket högre nivå – vår verkliga kärlek till sanningen, hela sanningen. Det är något för oss alla att djupt begrunda och ta på yttersta allvar.
    Oavsett av vad ”allt står väl till”-predikanter än predikar för oss om nåd.
    Visst, nåd behöver vi nog alla, men är vi möjliga att benåda utan föregående personlig förkrosselse och tillhörande sanningslidelse, utan att också göra våld på vår fria vilja?
    Det är nog betydligt lättare att benåda en djupt förkrossad Adolf Hitler, Josef Stalin, än en halvsanningsälskande (halvljugande) människa, hur mycket den senare än säger sig t r o på Jesus. För att Paradiset inte skall bli ett evigt helvete. ”Jag har aldrig känt eder” – säger Herren i bergspredikan (till vilka..).

    Porten är kanske betydligt trängre och vägen åtskilligt smalare än många tror. Samtidigt som den är mycket vidare och bredare än andra anar. En stor hangardörr med efterföljande bred 6-filig motorväg för Sanningens följare. Sanningen är Vägen till Livet – säger Herren. Visserligen i annan följd, men samma betydelse. Herren säger ju att Han ÄR Sanningen. På den Vägen öppnar vi oss så att Herren kan komma åt att forma om oss, utan att göra våld på vår fria vilja, till att bli till det som är målet. Målet med hela skapelsen: Äkta kärlek.

    Sanningen är förutsättningen för äkta kärlek.
    Islam Stänger den vägen

    Vår tid är lurig, lita inte blint på ledarna. Ledaren kan vara just den som både Jesus och Paulus varnar oss för, hur gullig och emotionell han än låter. Sök sanningen i alla lägen.
    Muhammed hävdar att Jahve sänt honom. Det kan Jahve inte gjort om han först sänt Kristus, Sonen. Muhammed förnekar Sonen.
    Ledare som försvarar Muhammed och islam kan inte tjäna Kristus, då tjänar de två herrar samtidigt. Det går inte, säger Herren.

    Vilken tjänar då de ledarna…

    den 18 maj 2016 kl 13:02
  4. Anders Nordin säger:

    Jag kanske borde ha gjort ett förtydligande direkt då jag skrev kommentaren ovan. Ordet ”kärlek” har i dagligt tal/predikningar ofta blivit kontaminerad med laglöshet. Därför skrev jag ”Äkta kärlek”. Numera torgförs mycken laglöshet/normlöshet i kärlekens namn. Verklig kärlek är oskiljbar från sanning och rättfärdighet. Med Ordning. Äkta kärlek slätar inte över brott mot medmänniskor på brottsoffrens bekostnad.
    Som bekant kan den riktigt äkta Kärleken till sist utplåna hela städer för att få stopp på ondskan, om inga varningar hörsammas.

    den 15 december 2016 kl 17:19
  5. Hans G säger:

    Mycket välskrivet och ballanserat Pelle. Jag blir imponerad av din tydlighet, ärlighet och en argumentation byggt utifrån logik.

    den 4 december 2017 kl 0:30

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


Fatal error: Uncaught Error: Call to undefined function show_subscription_checkbox() in /var/www/poluha.se/basun/wp-content/themes/gila/comments.php:89 Stack trace: #0 /var/www/poluha.se/basun/wp-includes/comment-template.php(1554): require() #1 /var/www/poluha.se/basun/wp-content/themes/gila/single.php(41): comments_template() #2 /var/www/poluha.se/basun/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/poluha...') #3 /var/www/poluha.se/basun/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/poluha...') #4 /var/www/poluha.se/basun/index.php(17): require('/var/www/poluha...') #5 {main} thrown in /var/www/poluha.se/basun/wp-content/themes/gila/comments.php on line 89