En Annika Norell Clarke skriver i Dagen väldigt förenklande om abortförbud, träffande under just rubriken Förenklande om abortförbud. Hon tycker att debatten om aborter börjar bli extrem (eftersom förbud nu för första gången diskuteras) och menar att vad som krävs är ett ”pragmatiskt förebyggande arbete på bred front”. Vidare menar hon att det är okonstruktivt att ”ensidigt propagera för ett abortförbud”.

Detta är inget annat än en halmgubbe. Ingen verkar ensidigt för att förbjuda aborter. Snarare är det så att man inte ensidigt kan agera förebyggande och utesluta ett förbud om man är seriös med att få ner antalet aborter. Inte heller om man ser allvarligt på vad en abort gör, nämligen dödar en liten människa. För några år sedan skrev jag inlägget Förbjud och förebygg på detta tema. Det är fortfarande aktuellt.

Hon skriver också: ”Människors förmåga att till fullo förstå konsekvenserna av sina handlingar fullbordas långt senare än vi är sexuellt mogna. Kvinnor når detta stadium ungefär vid tjugo års ålder medan män i genomsnitt uppnår detta först vid tjugofem. Med detta i bakhuvudet borde vi arbeta för att höja åldern för sexualdebuten”.

Så är det kanske. Höjd ålder för sexualdebuten tror jag på. Men även en sänkt mognadsålder. Få förstår till fullo konsekvenserna av sina handlingar men rimligen borde en man inte behöva vara 25 år för att förstå att sex, graviditet och barn hör ihop. Mognadsåldern verkar dessvärre konstant höjas och det är, när man tänker på saken, inte så konstigt. Vi lever ju i en tid där vi allt senare i livet börjar få leva med konsekvenserna av våra handlingar. Vi bor hemma länge, får sommarjobb av kommunen och sedan lever vi många sorgfria år som studenter. Under de första 25 åren av våra liv lever vi väldigt skyddade. Vi lever ansvarslöst därför att vi saknar ansvar. Och råkar flickvännen bli gravid behöver ingen ta ansvar för det heller. Det går ju alltid att abortera.

Och så där håller det på. Ända tills man stöter på en gräns och märker att handlingar får konsekvenser. Då först vaknar ansvarskänslan. Med detta perspektiv är det alltså förebyggande med ett förbud. Så förbjud och förebygg, alltså.

Läs även vad andra skriver om aborter, förbud, förebyggande, mognadsålder.

Charles Krauthammer, krönikör i Washington Post, skriver alldeles lysande under rubriken The wages of weakness (som ungefär betyder svaghetens lön) om hur Obamas svaghet bäddat för Putin. Och retoriken om att krig är omodernt:

Obama says Putin is on the wrong side of history, and Secretary of State John Kerry says Putin’s is “really 19th-century behavior in the 21st century.”

This must mean that seeking national power, territory, dominion ”” the driving impulse of nations since Thucydides ”” is obsolete. As if a calendar change caused a revolution in human nature that transformed the international arena from a Hobbesian struggle for power into a gentleman’s club where violations of territorial integrity just don’t happen.

“That is not 21st-century, G-8, major-nation behavior,” says Kerry. Makes invasion sound like a breach of etiquette ”” like using the wrong fork at a Beacon Hill dinner party.

Obama och Kerry drömmer om en annan värld och tror att tankekraft räcker för att förvandla den. Vi drömmer och därför blir det så, är deras motto. Men den verkliga världen är fortfarande brutal. Mot denna står sig ord och vackra drömmar slätt. Någon gång i framtiden kommer fredsriket. Till dess är det starkast som vinner.

SvD:s Maria Ludvigsson skriver på samma tema: I spel med Putin krävs hårt mot hårt.

Läs även vad andra skriver om Charles Krauthammer, Obama, Putin.