I veckan skrev polisen Fredrik Kärrholm en mycket läsvärd ledare i SvD om vitsen med bestraffning. Här ett längre citat:

Oaktat allt annat finns också en rättvisedimension. Man behöver inte läsa Kant eller Hegel för att förstå att en påföljd kräver ett inslag av vedergällning för att moralisk jämvikt ska återställas och rättvisa skipas. Tydliga straff, såsom fängelsestraffet, behövs för att ge brottsoffer upprättelse. Det är inte en barbarisk hämndtanke, utan handlar om ett högst mänskligt behov av rättvisa.

Det är dock ett metafysiskt resonemang som sällan får plats i den kriminologiska forskningen.

Att straff inte handlar om ”barbarisk” hämnd utan om rättvisa är en sanning som få säger idag. Märkligt nog verkar inte längre rättvisa rymmas i vårt rättssystem. Och då är det ju inte längre ett rättssystem utan något annat.

Läs även vad andra skriver om rättvisa, hämnd, straff, fängelse.