- basun - https://basun.poluha.se -

Zygoten är en människa

Nasrin Sjögren, den kontroversiella, hade en spännande debatt om abort på sin publika Facebook-sida för drygt en vecka sedan. Hon bjöd på en kortkurs i abortmotstånd [1]: ”ta valfritt abortliberalt argument. Byt ut ofödingen i exemplet mot en nyföding. Färdigt.” Invändningarna blev många. Debatten kom mycket att handla om när det mänskliga livet börjar. Nasrin, liksom jag själv, menar att livet börjar vid befruktningen. Från denna tidpunkt existerar det i mammans mage en ”entitet” som tillhör människosläktet, alltså en människa. Både hon och jag menar vidare att detta är en biologisk realitet och ingen teologisk eller filosofisk utsaga.

Patrik Lindenfors, som jag bemött i två tidigare inlägg helt nyligen och som är biolog till yrket, var en av dem som deltog i diskussionen. Han svarar Nasrin så här: ”Du är ute och cyklar. Peter har helt rätt. En zygot är inte ännu än människa, utan just en zygot.” En zygot är den cell som bildas då ägget förenas med en spermie, med andra ord ett befruktat ägg. Den Peter som Patrik refererar till hade tidigare skrivit: ”En mänsklig zygot är en zygot av H. Sapien. Inte en människa. En människa uppstår, i det vidaste begreppet, efter embryoperioden är avslutad.”

Är detta något annat än en lek med ord? För det handlar ju om en mänsklig zygot och ett mänskligt embryo. Vi har här något, en ”entitet”, som utvecklas successivt och får allt fler mänskliga egenskaper. Startpunkten för denna utveckling är befruktningsögonblicket. Det som utvecklas (”entiteten”) kommer att genomgå flera faser, varav zygot är den första. Under alla dessa faser är ”entiteten” densamme i det att den har samma DNA. Hur kan det då vara felaktigt att kalla denna entitet för en människa under alla dess faser? Och även om det existerar någon, för mig okänd, biologisk definition som säger att människan uppstår först vecka åtta måste rimligen embryot, som ju innehåller människans fullständiga genetiska information, ha ett högt skyddsvärde.

Nasrin frågar också Peter och Patrik om de förnekar ”att zygoten är en hel och levande organism som är tillhörig människosläktet”. Patrik svarar: ”Jamen givetvis är det inte det. Det är inte en mer ’hel organism’ än en samling andra celler.” För att komma från en biolog är detta svar anmärkningsvärt. Så skriver exempelvis Wikipedia:

A zygote … constitutes the first stage in a unique organism’s development.

Men vad säger då facklitteraturen? Exempel:

”Although life is a continuous process, fertilization is a critical landmark because, under ordinary circumstances, a new, genetically distinct human organism is thereby formed…” (O’Rahilly, Ronan and Müller, Fabiola. Human Embryology & Teratology)

”The development of a human begins with fertilization, a process by which the spermatozoon from the male and the oocyte from the female unite to give rise to a new organism, the zygote.” (Sadler, T.W. Langman’s Medical Embryology)

”Embryo: An organism in the earliest stage of development” (Dox, Ida G. et al. The Harper Collins Illustrated Medical Dictionary)

Och ja, där finns även ett påstående om att människan börjar sin utveckling vid befruktningen:

”This fertilized ovum, known as a zygote, is a large diploid cell that is the beginning, or primordium, of a human being.” (Moore, Keith L. Essentials of Human Embryology)

Så inte nog med att facklitteraturen (och Wikipedia) samstämmigt menar att embryot ÄR en levande och mänsklig organism (vilket alltså Nasrin påstod och Patrik förnekade), den menar också att zygoten faktiskt är människans början. Och det är väl vad sunt förnuft egentligen säger? Våra sinnen håller förstås inte med eftersom den mänskliga zygoten till sitt yttre inte skiljer sig från exempelvis en hunds. Men förnuftet, och vetenskapen, leder oss till att dra slutsatsen att zygoten är människans enkla början.

Det är inte heller så att ”en samling andra celler” kan likställas med den mänskliga zygoten. Endast den senare innehåller potentialen till alla människans egenskaper och förmågan att utveckla dessa, givet att den får näring. Om man implanterar ”en samling andra celler” i livmodern kommer inte kvinnan att föda ett barn nio månader senare. Återigen är det svårt att förstå hur en biolog kan missa ett sådant enkelt faktum.

Läs även vad andra skriver om zygot [2], embryo [3], abort [4], människovärde [5]

4 kommentarer (Öppna | Stäng)

4 kommentarer Till "Zygoten är en människa"

#1 Kommentera Av Robert På 05 augusti 2012 @ 20:27

”För det handlar ju om en mänsklig zygot och ett mänskligt embryo.”

Det finns mänskliga njurar också – det betyder inte att en njure är en människa.

#2 Kommentera Av pelle På 05 augusti 2012 @ 20:32

Men zygoten är ju ingen kroppsdel. Vilken är din poäng?

#3 Kommentera Av Peter Samir Ek På 26 augusti 2012 @ 9:21

Dålig stil av dig att citera mig från en Facebook-diskussion på din blogg utan att ens tala om detta.

Ditt argument faller fortfarande, för det finns ingen ”essens” av en människa. En människa är en biomekanisk maskin. Ett cykelhjul är inte en cykel, ett ekollon är inte ett träd. En zygot är inte en människa då den saknar hjärna, nervsystem, lemmar, sekundära sexuella karaktäristika osv.

Det finns ingen själ, ingen mystisk helhet som gör en viss samling celler ”en människa” a priori.
Om jag skulle låta sekvensera min DNA så är filen som innehåller ATGC-datan inte mig, trots att filen och mina celler innehåller samma information.

Det är omöjligt att utifrån en biologiskt reduktionell ståndpunkt hävda att en zygot är en människa.

#4 Kommentera Av Mats Selander På 26 augusti 2012 @ 17:17

Svar till Peter Samir Ek:

Du tycks se på människor som vore de i samma kategori som Volvobilar. Volvobilar får sin enhet utifrån (från Ingenjörerna) och det är omöjligt att säga vid vilken mutter en bil på det löpande bandet ”blir en bil”. Det är en godtycklig och konventionell gräns.

Men levande varelser fungerar annorlunda. De har sin enhet inom sig. DNA utstakar varje organisms utvecklingsväg från konception till död. Men det räcker inte som du så riktigt påpekar. Den levande organismen själv använder sedan DNA-informationen och förverkligar denna utveckling.

Det mänskliga befruktade ägget är unikt i det avseendet att det har den aktiva potentialen att utveckla alla de egenskaper som den fullvuxna individer har. En mänsklig hudcell kommer inte utvecklas till en människa (hur mycket man än optimerar dess miljö). Detsamma gäller en spermie eller ett obefruktat ägg.

Det befruktade ägget har alltså en inneboende, aktiv förmåga att utvecklas till en fullvuxen människa och detta talar för en väsensenhet mellan den fullvuxna individen och det zygot som var dess start. Detta är inte en metafysisk enhet (åtminstone inte enbart) utan en biologisk sådan.

Du har rätt i att en sådan enhet inte är förenlig med biologisk reduktionism (eller som jag hellre skulle kalla det ”fysisk/kemisk reduktionism”). Men det talar snarare till denna reduktionisms nackdel. För empirin talar för att denna märkliga enhet existerar. Du får gärna ha en sådan reduktionism som forskningsprojekt men ingen har hittills lyckats reducera ”liv” till fysik och kemi. Detsamma gäller medvetande och självmedvetande.

Till sist undrar jag om du är villig att vara konsekvent med din förtingligande människosyn. Människovärdet blir relativistiskt och ingen människa är värdefull enkom för att hon är människa. Det är sådant som medvetande, självmedvetande, intelligens, förmåga att känna smärta och andra liknande egenskaper/förmågor som i så fall blir grund för värde (eller hur?). Men då blir medvetslösa, komatosa, senildementa, mentalt handikappade, och även ”vanliga” människor med lägre självförmågor än genomsnittet, mindre värda än andra. Ett sådant flytande människovärde är inte värdigt människan!

Om din människosyn är reduktionistisk så är det svårt att se hur människan kan ha något värde ”i sig”. Värde är snarare något som projeceras på människan, precis som med Volvobilar. En del gillar Volvo, andra inte, och det finns inget rätt eller fel med det.

För att spetsa till det: Vissa gillare inte människor som är sammansatta på ett afrikanskt, judiskt eller arabiskt sätt. Om värde inte kommer inifrån utan projeceras utifrån så undrar man hur man kan tala om någon moraliskt korrekt måttstock överhuvudtaget när det gäller människovärde.

Missförstå mig inte: jag anklar inte DIG för rasism. Men jag undrar hur en människosyn som din kan värja sig mot rasism på ett koherent och livskraftigt sätt. Den tycks allt för förenlig med de ideologier som förnekat människans inneboende värde och istället värderat människan utfrån mer eller mindre godtyckliga (och ofta av kulturen bestämda) värden.