Det började med att Nasrin (som jag känner väl) twittrade om att hon ”avskyr religion men älskar Gud”. Instinktivt reagerar jag negativt på påståenden som dessa därför att jag ser dem som uttryck för en väldigt individualiserad tro och ett avståndstagande av kyrkan. Liksom allt vad riter heter. Och jag tror på riter, kyrkan och den kollektiva erfarenheten. Nasrin förtydligade sedan: ”Tänk fariséer kontra Jesus. Lagiskhet kontra frivillig relation.”

Detta stillade inte mitt sinne. För ordet ”lagiskt” används så ofta om allt som tar emot lite i kristenlivet. Det ska vara kul att vara kristen, vi ska vandra på beredd mark utan något större motstånd. Vi ska känna frid i allt vi gör. Ja, känslan av frid ersätter här våra samveten och förnuft som det som leder oss. Nu säger jag inte att Nasrin står för allt detta. Men det är dessa tankar jag får av påståenden som detta. Jag kontrade med att citera 1 Tim 6:3 där Paulus skriver om ”vår religion” samt positivt skriver om kristen lära.

Här någonstans anslöt sig ytterligare en person till konversationen. Samtalet som följde mellan honom och mig tydliggjorde för mig själv vilken distans jag upplever med den väldigt bibelorienterade kristenhet som han i mitt sinne kom att representera. Det är en kristenhet som sällan blir praktisk, som inte värdesätter förnuftet och inte bryr sig om att få ihop helheten. Samtalet följer till stora delar nedan. En twitterdiskussion är ökänt svår att sammanfoga i efterhand och bilderna nedan visar därför inte allt som sades. Man börjar längst ner och läser uppåt.

Några spridda kommentarer:

1) Det förefaller för mig helt uppenbart att exempelvis 10 Guds bud gäller för kristna. Vi är inte mer fria än andra att bryta mot Guds bud. Och vi är heller inte mindre fria. I frihet kan vi följa eller bryta med Gud. Jesu korsdöd förändrar inte detta.

2) Det är vi som styr våra liv, inte Anden. Uppgiften för mig som kristen är att förstå vad Gud önskar av mig och sedan göra det. På så sätt styr förstås Gud men på ett väldigt övergripande sätt. Exempelvis önskar han att jag ska vara generös med mina ägodelar. Men han bryr sig inte särdeles mycket om hur jag går tillväga för att uppfylla detta önskemål. Han har försett mig med ett omdöme och ett samvete och det är därför mer än ok att använda dessa gåvor.

3) Även kristna har plikter (ja, det är sant!). Detta har med punkt 1 att göra. Exempelvis ska vi hedra våra föräldrar, enligt Guds bud. Det innebär att vi ska göra det. Slut på diskussionen. Hur jag känner för saken spelar ingen roll.

4) Att människan står under synden är ett generellt påstående om mänskligheten. Det innebär inte att var och en av oss är slavar under synden. Så måste väldigt få av oss ljuga, bedra eller mörda. Det står i vår makt att inte göra det därför att vi är fria varelser. Det finns ingen enskild synd som inte kan besegras. Vår skröplighet kommer då och då att vilja dra oss nedåt, mot synden. Och vi kommer att falla, gång på gång. Men vid varje tillfälle då vi frestas är vi fria att gå Guds väg. Vårt fall är aldrig nödvändigt.

5) Det är helt i sin ordning att använda sitt förnuft, även när man diskuterar teologi. Gud har sunt förnuft och vi är hans avbilder även i detta.

Det finns mer men det är dags att lägga sig.