Jag lyssnade till en predikan om pengar idag. Det var gott att istället för att höra det vanliga om hur Gud älskar alla människor få sig undervisning till livs som har med vardagen att göra. Mer sånt! Predikan baserade sig på Ordspråksboken och John Wesleys undervisning i ämnet. Mer sånt också! Kort sagt gäller det att:

• tjäna så mycket vi kan
• spara så mycket vi kan
• ge så mycket vi kan

För att vi ska kunna spara effektivt måste vi lära oss att skilja på begär och behov. Och för ha något att spara måste vi först ha tjänat en del pengar. Och vi tjänar pengar genom att arbeta, inte genom att köpa lotter. Våra sparade pengar ska vi sedan använda för att ge där tionde är ett riktmärke tilltaget i underkant.

Predikan var god och innehöll mycket mer stoff än så här. Men detta räckte för att min hjärna skulle börja arbeta på högtryck. Frågor som direkt dök upp var:

1. Wesley sparade för att ge. Men är inte vi förpliktigade att spara även till oss själva? Huset kan behöva repareras, oväntade utgifter kan komma och pensionen måste tryggas. Är det ”oandligt” att tänka så? Eller bara ansvarsfullt?

2. Att skilja på begär och behov är ofta svårt. Vi står nu inför ett bilköp. Familjen har växt och vår gamla bil har blivit väldigt trång. Att göra längre resor kommer att bli obekvämt. Men är en ny bil ett behov? Och vad ska vi säga om huset vi äger? Eller en semesterresa till fjällen? Om vi accepterar att allt detta utgör rimliga utgifter är frågan hur mycket som sedan finns kvar. Huset och bilen kan sluka hur mycket pengar som helst.

3. Hur ska vi ser på sjukdoms- och olycksfallförsäkringar till barnen och livförsäkringar som täcker skulder? Kan de anses vara behov? Eller är de uttryck för en bristande tillit till Herren? Samma fråga kan ställas om hem- och bilförsäkringen.

4. Hur ska man se på att låna pengar? Att sätta sig i skuld innebär i någon mån att låta sig bli förslavad menade predikanten. Och så är det ju. Alternativet till hus- och billån är emellertid att vänta väldigt länge på att köpa huset och bilen. Och att spara pengar är ju idag en förlustaffär. Den reella sparräntan är negativ.

5. Förändrar inte våra höga skatter hur vi ser på givande? En del av skatterna omvandlas ju till bidrag till mindre bemedlade. Kanske är behovet av tiondegivande inte lika stort idag? Sedan blir ju vår möjlighet att ge så mycket sämre också. När staten tagit sitt återstår ju bara hälften av inkomsten.

6. Ska man rikta sitt givande helt till församlingen eller ska man använda eget huvud och fördela pengarna själv?

7. Kanske är det så att vi inte borde äga varken bil eller hus. Men då talar vi om rejält annorlunda livsstil. Utan bil tar vi oss inte till mina föräldrar. Ja, faktiskt knappt till kyrkan i grannorten. Och att bo i en lägenhet vore bara marginellt billigare. Den stora fördelen är annars att någon annan står för ägandet och reparationer. Men hur ok är det att låta någon annan stå för de riskerna?

Vi har det väldigt bra, sägs det. Och vi borde kunna ge mer än någonsin. Ändå är det min personliga erfarenhet att inkomsten snabbt går åt till saker som långt ifrån självklart kan klassas som begär. Skulle jag lägga undan till pensionen och kommande renoveringar av huset, spara för oförutsedda utgifter och att ge tionde talar vi om rejält röda siffror i resultaträkningen.

Jag tror självfallet på det personliga och frivilliga givandet. Mitt problem är få pengarna att räcka till när jag samtidigt har ett ansvar för min familj och dess framtida försörjning. Något måste bort, frågan är bara vad. Och säg nu inte semesterresan till fjällen, det var tre år senast.

Andra skriver om: pengar, sparande, givande, tionde, John Wesley