Skip to main content.


den 3 februari 2011


  Om Perelandra och människans stora ansvar

Jag läser CS Lewis underbara bok Perelandra för andra gången. Vi får följa Ransom som blir sänd till Venus på ett uppdrag av en ängel. Vad han ska göra vet han inte. Väl på Venus, som heter Perelandra på det språk som talas utanför Jorden, möter han Damen. Damen är planetens första kvinna och lever ett paradisiskt liv tillsammans med Konungen. Men hon och Konungen har blivit tillfälligt åtskilda på grund av någon av naturens nycker. Damen och Konungen lever ett liv med Gud som vi också skulle ha gjort om det inte hade varit för syndafallet.

Men så händer något. Satan anländer. Och han inleder ett samtal med Damen för att få henne att bryta mot det enda som är förbjudet: att övernatta på Det Fasta Landet. Ransom inser sin uppgift: att förhindra Damens fall och därmed rädda Perelandras framtid. Samtalet som följer mellan Satan, Damen och Ransom är enormt fascinerande. Ransom kommer så småningom till insikt om att han spelar en direkt avgörande roll för Perelandras framtid. Antingen stoppar han satans angrepp eller så går Perelandra samma väg som Jorden. Denna tanke är hisnande för honom. Gud kommer inte att rädda situationen om Ransom misslyckas. Det räcker inte att ”göra sitt bästa” och sedan överlåta resultatet åt Gud. Nej, det gäller att segra mot den Onde.

Förvisso kommer Maleldil, som Gud kallas, att rädda även Perelandra om det skulle gå så långt. I slutänden är segern garanterad. Men så mycket kommer att ha gått förlorat under tiden. Allt det goda Maleldil avsåg med Damen och Konungen skulle gå om intet. Så mycket lidande, krig och elände skulle följa Damens brott med Maleldil. Tragedin vore episk.

Jag talade en gång med en prolife-person om vårt gemensamma arbete. Han sa: ”Tur att det inte hänger på oss i slutänden, Gud gör jobbet och vi gör bara vår lilla ynkliga del.” (parafras) Jag svarade något i stil med, inspirerad som jag var av Lewis, att vi nog inte har den turen. Det är vi som måste göra jobbet, annars kommer folk att dö i onödan. Själsligt och kroppsligt. Samma sak borde gälla mycket av det arbete vi gör: om vi inte gör jobbet blir det inte gjort. Gud rycker inte in och täcker upp för oss. Vi är verkligen hans medarbetare och vi har fått ansvaret för det som händer här på Jorden. Så vilken uppgift har då Gud? Om detta är jag osäker. Här vore det förstås bra att kunna krydda med några Bibelverser men låt mig fortsätta utan dem. Guds uppgift är att rusta oss för våra uppgifter. Det är också Gud som sänder oss och vi borde därför ha en rimlig chans att lyckas med uppgiften. Han är också med oss på något sätt men det är oklart hur.

Nu finns det säkert många som menar att Gud är väldigt påtaglig i sin närvaro här och nu. Och det kanske han är. Men inte på ett sätt som konkret hjälper oss med uppdraget.

Jag tycker att detta perspektiv ger ett större allvar åt våra liv. Och det är bra. Livet är allvarligt. Sedan stämmer det väl in på Tolkiens berättelse om Härskarringen. Och det är ju väldigt bra det också! Utan brödraskapets insatser, och då särskilt Frodos, hade Midgård gått under. Allt hänger i slutet på Frodo som fått det stora uppdraget att bära Ringen. Skulle han ha fallit skulle inte Skaparen ha trätt in och förgjort Sauron. Nej, det hängde på de utvalda människorna att lyckas med de uppgifter de fått. Allvarligt? Ja! Men också klargörande och storslaget.

Nyckeln till framgång borde vara att lita på att Han som sänt mig visste vad han gjorde. Fienden blir då framförallt jag själv.

Ja, det var lite fria tankar inspirerade av Perelandra. Det är verkligen en fantastisk bok.

Uppdatering 8/1: Lade till ”storslaget” i sjätte stycket.

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



9 kommentarer till “Om Perelandra och människans stora ansvar”

  1. Erik O. säger:

    Det ligger nåt i det du skriver, att resultatet också hänger på oss, men det innebär inte att Gud är passiv. Många vittnar om att Gud konkret hjälper till med ingivelser och insikter. Han kanske inte städar upp efter oss och suddar ut konsekvenserna av våra misstag, det är en sak, men han är mästare på att vända misslyckande till seger. Jesus lärljunge Petrus vet det bättre än någon annan. Det är knappast legio att använda Härskarringen som stöd i argumentationen, men nu när du börjat får jag påpeka att Gud konkret sände människor i Frodos väg för att hjälpa honom.

    Allt Gott

    den 3 februari 2011 kl 8:26
  2. pelle säger:

    Hej! Det finns lite humor i texten, det tror jag du ser. Annars hade jag inte börjat referera till Härskarringen så där på slutet. Men poängen är, och detta säger jag helt utan Bibelcitat så det handlar om en slags teologisk spekulation grundat på erfarenhet, Lewis och Tolkien, poängen är att även om Gud vänder misslyckanden till seger i slutänden hinner mycket elände hända på vägen pga av våra misslyckanden. Så våra misslyckanden får allvarliga konsekvenser.

    den 4 februari 2011 kl 1:06
  3. Peo säger:

    Det ger ju onekligen en annan bild av livet och vardagen…

    den 6 februari 2011 kl 1:01
  4. anton Sleipner säger:

    Pelle: fast din liknelse haltar lite…. Tolkien låter ”gudarna” gripa in och t om störta den onde… I boken Silmarillion…

    Vredens krig hette det, då alverna tillslut tar sig till ”gudarnas” land och berättar om grymheterna som Morgoth (Sauruns herre) begår emot skapelsen…

    ”Gudarna” startar vredens krig och störtar Morgoth…

    Jag tror definitivt att Han (Gud) som sänder oss också utrustar oss med kraft att utföra uppdraget….

    Vad är mirakel om inte Guds konkreta närvaro i tillvaron?

    Men sedan får vi se upp så inte vi glömmer att Gud oftast handlar via oss människor…

    Som den berömda seriestrippen där en människa klagar till Gud och säger ”Om du finns var är botemedlet mot aids, cancer os”. Gud svarar ”Ni aborterade bort de som skulle uppfinna det”…

    den 6 februari 2011 kl 14:17
  5. Anders Persson säger:

    Spännande tankar Pelle! Har också grunnat på detta och du tog mig vidare i tanken. Låt mig utveckla mina tankar helt kort.
    På flera ställen i Bibeln påminner Gud oss förstå att vi inte ska förlita oss på vår egen kraft. På något sätt så låter han situationen gå så långt att läget är helt hopplöst och allt hopp är ute – då griper Gud in och visar att han är den som har makten.
    Exempel är:
    – När Sara vid (90-års ålder?) blir gravid och föder Isak.
    – När Gud delade Sävhavet och lät Israels folk gå över men faraos soldater drunknade. (Herren ska strida för er ….)
    – När Gud gav mat åt ca 2 miljoner människor, varje dag i en öken under 40 år.
    – Intåget i Jeriko när murarna faller.
    – När Elisabeth blir gravid vid 70-års ålder och får Johannes döparen
    – När Maria blir gravid utan att ha varit med någon man.
    – Plus många, många fler exempel.
    Alla är exempel på att Gud handlar och gör det som är omöjligt. Poängen är att vi ska förlita oss på honom och inte göra saker i vår egen kraft. Men poängen är också att det måste finns människor som avgen fri vilja är villiga att låta sig föras. Inte viljelöst som en robot, utan med hela sitt förnuft, talang och vilja i behåll – men med Guds kraft. Gud har planer och tankar för oss men han vill också har villiga arbetare till sin skörd. Vad jag förstår så blir det ingen som skördar annars.
    Visst kuggar dessa tankar i det som du skriver Pelle?
    /Anders

    den 7 februari 2011 kl 9:20
  6. pelle säger:

    Anders, gott med lite Bibelreferenser att haka upp tanken på. Jag tror också att Gud ingriper men det är svårt att se hur förrän långt efteråt. Du säger att poängen är att vi ska lita på honom och inte på vår egen kraft. Min främsta poäng är snarare att våra misslyckanden får verkliga och allvarliga konsekvenser. Inte alla, kanske. Men när vi misslyckas med en uppgift som vi på något sätt har fått en gudomlig sanktion att utföra, ja då leder det till olycka. Det kan ex handla om att sprida evangelium till våra medmänniskor där vårt misslyckande kan leda till att människor går miste om flera års liv med Gud. Eller som i fallet med prolife-arbetet, att våra små fortsätter att dödas när vi kunde ha gjort något åt det. Så småningom kommer de små som dödas att bli upprättade men att deras liv här på jorden tog slut i moderlivet är ändå en verklig förlust. Så det Gud vill av oss är att går in för hans arbete med liv och lust och ger järnet för att segra.

    den 9 februari 2011 kl 0:15
  7. pelle säger:

    Anton, tack för att du berättar om Silmarillion. Har inte läst den boken. Men visst får vi intrycket, som läsare och biobesökare, att om Frodo misslyckats med sin uppgift att förgöra ringen då hade Midgård hamnat under Saurons makt. Jag minns inte, varken från böckerna eller från filmerna, att det sker någon form av övernaturligt ingripande som räddar Ringens brödraskap. Utan de är de själva som får kämpa för sina liv och Midgårds framtid. Gud verkar, får vi anta, genom de människor han utvalt. Sedan tror jag som du att Gud utrustar för de uppdrag han ger oss.

    den 9 februari 2011 kl 0:24
  8. Anders Persson säger:

    Pelle, jag tror du missade att jag skrev poängen är också att det måste finns människor som av egen fri vilja är villiga att låta sig föras. Inte viljelöst som en robot, utan med hela sitt förnuft, talang och vilja i behåll – men med Guds kraft. Båda dessa ben behövs.
    Det är detta jag menar med att det kuggar i det som du skrev. Eller hur?

    den 9 februari 2011 kl 9:35
  9. pelle säger:

    Anders, jag vet inte om det du säger kuggar i det som jag säger. Kanske gör det det utan att jag ser det. Det jag är ute efter handlar om att Gud använder människor i den milda grad att han även låter dem misslyckas. Vilket kan få katastrofala följder. Därför blir våra misslyckanden, när det gäller uppgifter som på något sätt är sanktionerade av Gud, verkliga misslyckanden och inget som räddas av Gud. När Eva åt av frukten fick det enorma konsekvenser för människans historia. Visst, Gud sänder så småningom vår frälsare. Men tänk om Eva hade varit trogen Gud, hur underbara hade vi inte varit idag och hur mycket ont hade världen inte sluppit. Och Guds Son hade inte behövt dö för oss. Men visst handlar det om att låta sig föras och att då använda allt det Gud gett oss. Och verkligen satsa allt. Gud ger oss uppgifter för att vi ska lösa dem, det är på allvar.

    den 11 februari 2011 kl 0:40

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


Fatal error: Uncaught Error: Call to undefined function show_subscription_checkbox() in /var/www/poluha.se/basun/wp-content/themes/gila/comments.php:89 Stack trace: #0 /var/www/poluha.se/basun/wp-includes/comment-template.php(1554): require() #1 /var/www/poluha.se/basun/wp-content/themes/gila/single.php(41): comments_template() #2 /var/www/poluha.se/basun/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/poluha...') #3 /var/www/poluha.se/basun/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/poluha...') #4 /var/www/poluha.se/basun/index.php(17): require('/var/www/poluha...') #5 {main} thrown in /var/www/poluha.se/basun/wp-content/themes/gila/comments.php on line 89