Jag har precis läst en gedigen genomgång av den akademiska diskussion som finns om proportionalitetskravet i krig. Det säger, lite kortfattat, att de beräknade förlusterna vid ett militärt anfall måste stå i proportion till de beräknade vinsterna. Kravet kommer från teorin om det rättfärdiga kriget och har blivit till lag genom Genèvekonventionen. Jag skrev om det under Gazakriget för 1,5 år sedan.

Ofta missbrukas detta krav och används för att döma ut alla militära operationer som leder till civila dödsoffer. Artikeln visar att detta verkligen är ett missbruk av proportionalitetskriteriet som det är formulerat i teorin om det rättfärdiga kriget samt visar på de orimliga konsekvenser som följer av denna moderna tolkning.

Från Proportionality in Warfare:

This criticism reveals an important moral misunderstanding. In everyday usage, the word “proportional” implies numerical comparability, and that seems to be what most of Israel’s critics have in mind: the ethics of war, they suggest, requires something like a tit-for-tat response. So if the number of losses suffered by Hezbollah or Hamas greatly exceeds the number of casualties among the Israel Defense Forces (IDF), then Israel is morally and perhaps legally culpable for the “disproportionate” casualties.

But these critics seemed largely unaware that “proportionality” has a technical meaning connected to the ethics of war. The long tradition of just war theory distinguishes between the principles governing the justice of going to war (jus ad bellum) and those governing just conduct in warfare (jus in bello). There are two main jus in bello criteria. The criterion of discrimination prohibits direct and intentional attacks on noncombatants, although neither international law nor the just war tradition that has morally informed it requires that a legitimate military target must be spared from attack simply because its destruction may unintentionally injure or kill noncombatants or damage civilian property and infrastructure. International law and just war theory only insist that the anticipated collateral damage ”” the “merely foreseen” secondary effects ”” must be “proportionate” to the military advantage sought in attacking the legitimate military target. This sense of proportionality is the second jus in bello criterion; it has to do almost entirely with the foreseen but unintended harm done to noncombatants and to noncombatant infrastructure.

Rekommenderad läsning för den som vill fördjupa sig i de moraliska resonemang som existerar om våldsanvändning i krig!

Andra skriver om: proportionalitet, krig, Israel, övervåld, moral, moralteori

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.

4 kommentarer till “Mer om proportionalitet i krig”

1. Rolf Ö säger:
   

   Läste Din magisteruppsats(i papperformat) för några år sedan, begreppet det rättfärdiga kriget tycks inte finnas i svensk debatt. Skickade ett mail till P1:s Godmorgon, världen för något år sedan, tänkte att detta aktualitetsprogram skulle nog nappa på innehållet i Din uppsats, nix tvärtyst.
   Ship to – diskussionen tycks inte heller denna gång fördjupa sig i att det faktiskt finns rättfärdig handlingar, både på land och till sjöss.

   Rolf Ö

   den 11 juni 2010 kl 21:49
2. pelle säger:
   

   Nej, Sverige, liksom stora delar av Europa, är dogmatiskt pacifistiskt. Och det beror på en förlorad förmåga att tänka/resonera i moraliska termer.

   den 15 juni 2010 kl 21:58
3. Arne Strand. säger:
   

   Det Rättfärdiga Kriget och Det Gudomliga Kriget !.

   Gud som Fåraherde och Krigare,
   byter inte Får mot Vargar,
   utan ser till att,
   ” det blir bara Vargar som stryker med i Kriget”.

   Är inte detta Guds Vilja i och för sig ?.

   Svaret torde väl vara enkelt.

   Arne Strand.

   den 11 juni 2012 kl 12:13
4. Arne Strand. säger:
   

   Jag anknyter till min förgående utsaga.

   Pelle Poluhas utsaga ovan är mycket bra enligt mitt förmenande.

   Dock tror jag att –

   ” Gud offrar inte sina egna Soldater för att skydda Fiendens Civila ” !.

   Dessa Civila är inte något Militärt Mål i sig,
   Men,
   De är Kollektivt Skyldiga,
   om än inte Individuellt,
   ty de är den Jordmån från vilket Ondskan har växt fram,
   precis som i fallet Nazityskland.

   I Korthet.

   Arne Strand.

   den 11 juni 2012 kl 16:19

Kommentera detta inlägg