1. Jag har tidigare avfärdat påståendet att Sverige är ett kristet land eftersom endast en liten minoritet är bekännande och kyrkgående kristna. Men efter mitt andra besök i ett afrikanskt land nyligen har jag delvis tänkt om. I detta afrikanska land bekänner sig kanske en majoritet till den kristna tron. Och kyrkorna är fulla. Trots detta är samhället väldigt våldsamt. Människor rekommenderas att inte vara ute efter mörkrets inbrott. Åker man bil ska man inte stanna för rött ljus. Längs vägarna kan man ibland se en skylt med texten ”Hijacking hotspot” vilket innebär att där skett mer än 100 bilkapningar. Hiv är extremt utbrett, till stor del beroende på en machokultur där det är ok för män att ta för sig. Och det värsta av allt: flickebarn våldtas i tron att detta kan bota från hiv, ju yngre flicka desto bättre tros utsikterna vara att bli botad. Detta är sataniskt.
I Sverige saknas allt detta. Visst sker här både våldtäkter och mord men det är på en helt annan skala. Män respekterar kvinnor. Vi kan röra oss fritt ute på kvällar och nätter så gott som överallt. Men som sagt, väldigt få går i kyrkan. Jag tänker att denna respekt för mänskliga rättigheter beror på att kristendomen är en del av kulturen i detta land men att den kristna tron i Afrika än så länge inte har satt sig riktigt (för att uttrycka mig milt). Så på ett kulturellt plan är Sverige ett kristet land medan detta afrikanska land inte är det.
2. Är det gott att staten tillhandahåller fri sjukvård till sina medborgare? Jag har tänkte lite på det sedan en av mina läsare kommenterade mitt inlägg om den amerikanska sjukförsäkringsreformen med: ”det verkar konstigt att vara mot en reform som innebär att fler får sjukvård”. Och denna reaktion möter jag hos de flesta jag talar med. Och det behöver inte handla specifikt om sjukvård utan om andra rättigheter som vi som svenskar har, som exempelvis 480 dagars föräldraförsäkring. Men jag tycker i alla fall att det inte är självklart gott med en (nästan) helt skattefinansierad sjukvård. För borde vi då inte resonera som så att staten borde tillhandahålla annat som är livsnödvändigt för oss, som mat och bostad? Varför ska sjukvård betalas över skattesedeln men inte maten som vi har ett större behov av?
Problemet med hela modellen att staten kräver in skatter och ger tillbaka i form av rättigheter eller förmåner är dels att vi blir drängar till systemet. Staten är den aktive parten och medborgaren den passive: vi tvingas betala våra skatter och får sedan, förhoppningsvis, något tillbaka. Vi överlåter stora delar av ansvaret för våra liv till staten och lever bekymmerslöst som små barn enda tills den dagen då staten inte längre lever upp till våra förväntningar. Då börjar vi, liksom barnen, att gnälla och kräva våra rättigheter (vilket vi inte har några). Det är på det hela taget inte ett liv värdigt en vuxen och ansvarstagande människa.
Så kritiken mot ”fri” sjukvård handlar inte om sjukvården så mycket som om idén att det är gott att själv ansvara för sitt liv, inklusive för den vård jag behöver.
3. Det finns ont våld och gott våld. Men i Sverige har vi svårt att göra den skillnaden vilket resulterar i en utbredd uppfattning att allt våld är av ondo. Vår lag mot barnaga och att den man som gav en ligist en örfil fick böter är två exempel på detta.
