- basun - https://basun.poluha.se -

Fader Elia

I helgen blev jag klar med en fantastisk roman som jag läst sedan slutet av november. Det är ganska länge, kan tyckas. Men jag är en långsam läsare och min läshastighet har inte blivit högre sedan jag blev far. Det blir någon timme då och då. Och boken är faktiskt 600 sidor lång.

Nåväl, boken heter Fader Elia – en apokalyps och är författad av Michael O’Brien [1] från Kanada. Förlaget [2] menar att boken är en ”apokalyptisk spänningsroman med inslag av idéroman”. På ett sätt är den en antites och en motbok till Da Vinci-koden [3] av Dan Brown. I Fader Elia är hjälten en karmelitmunk utsänd av påven för att få kontakt med EU:s president. Den andligt känslige påven och hans närmaste män misstänker nämligen att Presidenten är ansatt av onda krafter. Kanske är han en antikrist och kanske är vi inne i den absolut sista tiden? Ytterligare tecken på det är en stor splittring inom den katolska kyrkan. Modernister och traditionalister sliter och drar och någonstans mellan dem står påven som försöker bevara enheten, kärleken och troheten till evangeliet. Till skillnad från Da Vinci-koden tillhör alltså munken och den katolska kyrkans ledning den goda sidan. En annan stor skillnad är att Da Vinci-kodens karaktärer är platta och att hela dess intrig är förlagd till människans utsida. Fader Elia handlar övervägande om människans inre, de prövningar hon utsätts för och den inre kampen om att förbli trogen Gud.

Även om boken utspelar sig i den sista skälvande tiden skiljer den sig rejält från andra böcker i den apokalyptiska genren. Vi slipper Left Behind [4]-seriens spekulativa eskatologi. Den är heller inte politiskt orienterad som Joel C Rosenbergs [5] överdrivet aktionpackade böcker. Nej, Fader Elia är stilla och är nästan en 600 sidor lång andaktsbok. Men bara nästan. För här finns också dramatik och samtidsanalays. Här finns mord och en krypande känsla av fara. Här finns scener som får Exorcisten [6] att blekna. Men framförallt finns här väldiga samtal mellan människor och med Gud, samtal av den kvalitet som jag tror vi alla lite till mans längtar efter.

Ibland har samtalens längd en negativ effekt på bokens styrfart vilket delvis kan förklara varför det tog runt två månader för mig att bli klar. Men som förlaget skriver är Fader Elia inte bara en spänningsroman utan också en idéroman. Du som har läst Ayn Rands storslagna Och världen skälvde [7] vet vad jag talar om. Eller varför inte jämföra med min egen uppsats [8] om det rättfärdiga kriget som även den till stora delar består av dialoger? Dialogernas syfte är till stora delar pedagogiskt och det är ett konststycke att få dem att flyta på naturligt. Men Michael O’Brien gör detta väldigt väl och jag får aldrig impulsen att hoppa över några sidor för att komma vidare i handlingen. Inte ens när en mans bekännelse på dödsbädden fyller hela 50 sidor får jag lust att bläddra framåt. Men klart, någon större läshastighet blir det inte.

En idé som författaren vill förmedla är den om seger genom lidande. Gud vann vår frälsning genom att lida och dö på korset. Så bör också våra liv präglas av lidande. Det finns ingen kärlek utan smärta, inget äkta liv utan att ta in och ta på sig en del av det lidande som finns i världen. Och det är rädslan för lidande som stoppar vår kärlek. Men även om vi frimodigt ska gå in i lidandet är det inte det som ska dominera våra liv. Nej, det är glädjen över att få tillhöra Herren och över att himlen väntar. Ungefär så tror jag att Michael O’Brien menar även om detta var en mycket kortfattad och fri sammanfattning.

För att vara spänningsroman har boken en stor nackdel, förutom den om den ibland låga styrfarten. Det är att den är en del av en romansvit på hela sex böcker. Mot slutet av boken började det gå upp för mig handlingen inte kommer att hinna få ett avslut. Och att läsa sex böcker är ju ganska mastigt. De övriga fem finns heller inte på svenska och inte heller går de att beställa på originalspråk på de svenska nätbokhandlarna. Så det är import eller att vänta på den svenska översättningen av del två som gäller.

Men låt inte det hejda dig! Fader Elia är verkligen en fantastisk bok som du inte borde missa.

Andra bloggar om: Fader Elia [9], Michael O’Brien [10], sista tiden [11], apokalyps [12]

3 kommentarer (Öppna | Stäng)

3 kommentarer Till "Fader Elia"

#1 Kommentera Av Lars-Göran Ståhl På 29 januari 2009 @ 8:50

Oj! 600 sidor skrämmer mig en smula, men handlingen och förtroendet för dina goda smak får mig nog att leta upp boken på biblioteket inom kort.

#2 Pingback Av Hosanna » Blog Archive » Om enhet På 04 februari 2009 @ 20:02

[…] Pelles recension […]

#3 Kommentera Av Hosanna På 06 februari 2009 @ 21:48

Samtalet med Greven på hans dödsbädd är just avklarat här och det var så otroligt starkt. Vackert, motbjudande och ödmjukt.

Boken är fantastisk.