Michael Yon, en oberoende reporter som varit inbäddad med amerikansk och brittisk trupp i Irak, meddelar att Irakkriget i praktiken är över. Så skriver han i en analys från den 10:e november:

The Iraq war is over. Barring the unforeseen, the darkest days are behind, though we are still losing soldiers to low-level fighting with enemies that are true ”dead-enders.”

Och i en telefonrapport till en av de mest kända bloggarna i USA, juristen Glenn Reynolds på Instapundit, meddelar Yon från Bagdad: Kriget är över och vi vann! Han fortsätter:

”There’s nothing going on. I’m with the 10th Mountain Division, and about half of the guys I’m with haven’t fired their weapons on this tour and they’ve been here eight months. And the place we’re at, South Baghdad, used to be one of the worst places in Iraq. And now there’s nothing going on. I’ve been walking my feet off and haven’t seen anything. I’ve been asking Iraqis, ’do you think the violence will kick up again,’ but even the Iraqi journalists are sounding optimistic now and they’re usually dour.” There’s a little bit of violence here and there, but nothing that’s a threat to the general situation. Plus, not only the Iraqi Army, but even the National Police are well thought of by the populace. Training from U.S. toops has paid off, he says, in building a rapport.

Det är verkligen goda nyheter! Den amerikanska truppförstärkningen liksom den förändrade taktiken som infördes av befälhavaren David Petraeus har gett fantastiska resultat. Tacka Bush och McCain för att detta blev verklighet!

Andra bloggar om: irakkriget, Bush, McCain, Petraeus

På sistone har jag levererat flera inlägg med både film och ljud. Om man läser dessa med hjälp av en rss-läsare som exempelvis Google Reader, en förträfflig applikation för övrigt, kommer endast en av mediafilerna att kunna spelas upp. Filmerna och ljudfilerna kommer inte heller att placera sig korrekt i inlägget.

Bara så ni vet. Navigera till basun.poluha.se så fungerar det som det är tänkt.

Min dagliga dos av sundhet får jag av den amerikanske radioprataren Dennis Prager. Häromdagen talade han om varför vi inte borde sträva efter att bli älskade. Detta gäller i alla relationer där man utövar någon form av auktoritet, såsom att vara far, chef eller president. Det vi bör sträva efter är snarare att göra det rätta. Och det kan i många fall leda till att vi blir hatade. Tänk exempelvis om Jesus hade eftersträvat att bli älskad av alla när han vandrade här på jorden. Då hade han inte gått till rätta med fariséer och skriftlärda. Och han hade tonat ner sina gudomliga anspråk.

Att vara älskad eller omtyckt behöver därför inte vara något positivt. Det kan betyda att man helt enkelt vikt sig för opinionen. Och här tar Prager Sverige som exempel på ett land som han menar är älskat. Anledning: Sverige gör inget avtryck i världen. Vi var neutrala i förhållande till både nazismen och kommunismen. Men ingen säger heller att de har befriats av Sverige. Däremot är det många som säger att de befriats av Amerika.

Lyssna på klippet (2 minuter):

Andra bloggar om: Dennis Prager, popularitet

Birger Schlaug nämnde det förra veckan i tv-soffan. Och nu skriver New York Times om samma sak. Nämligen att vaktombytet i Washington kommer att öka trycket på Sverige och andra europeiska länder att bidra med pengar och trupp till världens oroshärdar. Med Obama som president kommer det inte längre att finnas några ursäkter att gömma sig bakom. Bush har ju varit paria i Västeuropa medan Obama är älskad och är de flesta européers favoritpresident. Och om kärleken är äkta måste den åtföljas av handling. Thomas Friedman i NYT skriver:

Examples: I understand any foreigner who objected to the U.S. invasion of Iraq and the gross mishandling of the postwar. But surely everyone in the world has an interest in helping Obama, who opposed the war, bring it to a decent and stable end, especially now that there is a chance that Iraq could emerge as the first democracy, albeit messy, in the heart of the Arab-Muslim world. Obama was against how this Iraq war started, but he is going to be held responsible for how it ends, so why don’t all our allies now offer whatever they can – money, police, aid workers, troops, diplomatic support – to increase the odds of a decent end in Iraq? Ditto Afghanistan.

The U.N. says it doesn’t want Iran to go nuclear and doesn’t want the U.S. to use force to prevent Iran from going nuclear. I agree. That’s why I want all those people in China, France, Russia, India and Germany who are smiling for Obama to go out and demand that their governments use their tremendous economic leverage with Iran to let the Iranians know that if Tehran continues to move toward a nuclear weapon, in opposition to U.N. resolutions, these countries will impose real economic sanctions. Nothing – and I mean nothing – would more help President-elect Obama to forge a diplomatic deal with Iran than having a threat of biting Chinese, Indian and E.U. economic sanctions in his holster.

Och han avslutar:

President Bush, because he was so easily demonized, made being a free-rider on American power easy for everyone – and Americans paid the price. Obama will not make it so easy.

So to everyone overseas I say: thanks for your applause for our new president. I’m glad you all feel that America ”is back.” If you want Obama to succeed, though, don’t just show us the love, show us the money. Show us the troops. Show us the diplomatic effort. Show us the economic partnership. Show us something more than a fresh smile. Because freedom is not free and your excuse for doing less than you could is leaving town in January.

Alltså, Europas ursäkt för sin passivitet i Irak, Afghanistan och Iran lämnar sin post i januari. Då kommer vi att få se om kärleken till Obama är mer än vackra ord.

Andra bloggar om: Bush, Obama, Europa