Jag skrev ju häromdagen att en kristen bör vara höger. Nu när Broderskapsrörelsen publicerat [1] sitt manifest [2] för en ”kristen vänster” har jag funderat på det lämpliga i dessa etiketter. Finns det verkligen en vänsterkristendom och en högerkristendom? Svaret är nej. Det existerar endast en kristen tro och det är den som vilar på apostlarnas grund och för sitt dogmatiska innehåll utgår från Guds uppenbarade ord. Visst finns splittring men det handlar då om sår på Kristi kropp som vi har en skyldighet att försöka läka. Och vi har ju Paulus uppmaning ”att vara överens och inte dela upp er i olika läger” (1 Kor 1:10).
Sedan kan kristna ha olika uppfattningar i politiska frågor och ändå vara enade i tron. Därför kan det existera en ”kristen vänster” i meningen att många kristna identifierar sig politiskt med vänstern. Och en kristen höger. Men jag tycker det är olyckligt att, som Broderskapsrörelsen nu gör, som rörelse definiera sig som en kristen vänster. Det är att söka konflikt med de kristna som identifierar sig som höger. Ja, ordförande Peter Weiderud säger i Världen idag [3] att en av rörelsens frontlinjer just är mot en religiös höger. Och man gör det då som en uttalat kristen rörelse. Det är en sak att politiska partier har konflikter, det hör till sakens natur. Men att i sin självaste programförklaring gå till angrepp mot andra kristna gynnar knappast den kristna enheten.
Det finns heller ingen motsvarande rörelse för ”högerkristna”. Kristdemokraterna tillhör det borgerliga blocket, och kan på så sätt klassificeras som höger, men det är ett politiskt parti och ingen kristen höger. Människor av olika trosuppfattningar ryms inom kristdemokraterna. Broderskapsrörelsen pekar också ut Claphaminstitutet som tillhörande den kristna högern. Men den etiketteringen står Broderskapsrörelsen och inte Claphaminstitutet för. Det finns, i varje fall i Sverige, ingen rörelse som kallar sig ”den kristna högern.”
Och jag tror det är signifikativt för de människor som är kristna och höger, som jag själv. Vi är kristna i första hand och råkar för närvarande vara höger för att endast högern i nuläget står för de värden som är omistliga för den kristna tron. Jag tänker då främst på ställningstaganden i frågor som rör aborter och familj. Men jag ser egentligen inga ideologiska hinder för att vänsterpartierna skulle kunna bli abortmotståndare. Om de vore sanna sina ideal skulle de ju kämpa för att stärka rättsskyddet för den svagaste av alla människor, den ofödde.
Synen på familjen är en annan femma. Här tror jag att det finns inneboende motsättningar mellan vänsterpolitik och att vilja stärka familjens roll. Den katolska socialläran menar att den så kallade subsidiaritetsprincipen bör gälla inom ett samhälle. Den säger att beslut inte ska fattas på en högre nivå än nödvändigt. Eller med andra ord: på lägsta möjliga nivå. Min uppfattning om socialistisk politik är att den istället förespråkar att beslut tas långt över människors huvuden. Vänsterpartierna pläderar för en stor stat som med stor ingenjörskonst ska reglera människors liv, allt i jämlikhetens namn. Detta rimmar illa med att ge familjen en central roll i samhället. Men det finns också en mer anarkistisk vänster som inte dras med dessa problem (om än med andra).
Men jag menar ändå att dagens ”högerkristna” i första hand är kristna. Politiken kommer i andra hand och den politiska tillhörigheten kan skifta över tid. Men med de vänsterkristna verkar det vara tvärtom. ”Vänster” är viktigare än ”kristen”. Varför annars se den kristna högern som sin främsta fiende? Och det verkar vara med socialdemokraternas partiprogram för ögonen som man läser Bibeln.
Ja, det finns förstås hur mycket som helst att säga om detta. Och jag räknar med att återkomma med fler reflektioner över Broderskapsrörelsens manifest för en kristen vänster.
Andra som redan skrivit på detta ämne är Stefan Swärd [4] och Bengt Malmgren [5].
Andra bloggar om: broderskapsrörelsen [6], kristen vänster [7], kristen höger [8], familj [9], aborter [10]
7 kommentarer Till "Några inledande reflektioner om den kristna vänstern"
#1 Kommentera Av Michael Häggqvist På 06 oktober 2008 @ 2:56
Den kristna tron ska vila på BIBELN som grund. inte traditioner (som kan visa sig vara fel och feltolkade). Efter ett besök i vatikanen häromveckan såg jag vad det kan leda till när man ej har bibeln som grund. Att kalla påven för ”hleig fader” är en hädelse emot vår Himmelske fader. Att de flesta kyrkor i Rom som vi besökte hade mångdubbelt fler Maria bilder/statyer än bilder på Jesus säger allt. Ärligt talat före besöket hade jag en possitiv bild av Katolisismen, den är nu helt borta. jag förstår och tackar Gud för Martin Luther, han blev använd av Gud för att befria miljoner från andligt slaveri under en lära som inte befriar människor.
En kristen bör rösta efter sitt samvete som förhoppningsvis är styrt av den Helige Ande. Problemet är att det inte alltid är så självklart vad som är rätt att rösta på ta te x valet i Usa. på pappreret verkar ju Mcain-Palin vara de rätta. Ända tills man börjar studera deras karaktär och val i livet. Nej ingen av allternativen känns bekväm för en kristen.
#2 Kommentera Av Pelle Poluha På 06 oktober 2008 @ 8:46
Till saken, Michael. En liknande kommentar till och den blir raderad. Tråden handlar om vänster- resp högerkristna och hur man ska tänka politiskt som kristen, inte om katolska kyrkan. Och att säga att man ska ledas av sitt samvete bidrar heller inte konstruktivt till frågan om vilka principer vi ska låta oss styras av när vi som kristna engagerar oss i politiken.
#3 Pingback Av Antikunskapskultur på nätet mm « Johan Stenberg På 06 oktober 2008 @ 11:34
[…] jag hoppas få se mer av den typen av debatter. Läs inlägg och kommentarer här, här och här. […]
#4 Kommentera Av Michael Häggqvist På 06 oktober 2008 @ 15:05
O.k Jag ska hålla mig till reglerna, ber om ursäkt för utspelet, behövde vädra mina upplevelser efter en vecka i Rom.
Jag tror (personligen( att det som gör att många inte vill räknas in i den kritsna högern är en del företrädare på den sidan. Ta te x Ann Couletr (som blogägaren förövrigt ser som en inspiratör) som aner att man ska ”Inavdera deras länder och tvångskonvertera dem till kristendom”, eller varför inte alla dessa ”karismatiska” pastorer som ser katolska kyrkan som en ärkefiende? Eller Sarh Palin som ser Irakkriget som ett ”Gudomligt uppdrag”.Tydligen är jakt på varg via helikopter det också enligt henne. Det är en grummlig röra där på den yttersta högerkanten.
Men vad är då allternativet? ”Vänsterkristendomen” har sitt ursprung i socialismen som i sin grund är gudlös och antireligiös. Den tron (socialismen är en form av tro) kan inte förenas med en kristen tro och samtidigt vara levande och äkta.
Sanningen är väl att kristendomen är ganska konservativ, dvs inte nyliberal som ju de flesta yttersta marknadsföreträdare är. Man värdesätter trygghet, liv, familj och tro Abort är en synd oavsett vilken stämpel vi vill ge den, som kristen Som kristna kan vi inte aktivt (och det är det att rösta) stödja synd. Att välja ett specefikt parti blir då svårt (specielt i Sverige).
I Usa blir det lättare då demokraterna faktiskt aktivt stöder parth-birth abortion och andra helt sjuka saker (ursäkta min beskrivning men alla som sett en sådan abort blir fylld med avsky. Man kan argumentera att kriget i Irak (som republikanerna kan sägas företräda) inte var rättfärdigt, men argumenten för att krigets syfte, mål och resultat är ju idag nästan överväldigande.
Sedn blir det politiska hårklyverier vilket som skapar välstånd, kapitalism (sänkta skatter osv) eller bidrag osv. Slutsatsen anser jag, måste ändå vara att en kristen som följer fakta OCH sitt samvete (som alltså är pånyttfödd av den Helige Ande) inte har många allternativ, i Usa blir det republikanerna, i Sverige blankröst pga att inget parti kan säga stå för en kristen röst, inte ens Kd.
#5 Kommentera Av Pelle Poluha På 06 oktober 2008 @ 21:05
Ann Coulter har skrivit en del riktigt lysande saker (och har därmed inspirerat mig). Men jag har inte följt henne på sistone och jag vet att hon kan vara väl provokativ. När det gäller Sarah Palin ska du veta att du inte kan lita på vad de stora medierna skriver om henne. Maken till förtalskampanj har jag aldrig skådat. Vänstern fullständigt hatar henne. Jag har kommenterat några att förtalspunkterna mot henne i ett tidigare [11]. I mina ögon är hon det bästa som hänt amerikansk politik på årtionden. Om du lyssnar till Charlie Gibsons intervju med henne förklarar hon där vad hon menade och sade i sin bön för de amerikanska trupperna i Irak. Det var en bön om att de verkligen skulle gå Guds ärenden där. Och det är väl en bra bön? Det där med jakt på varg har jag inte hört något om. Men någon yttersta högerkant rör hon sig inte på.
Att kalla partial birth-abortion helt sjukt tycker jag är korrekt.
Tyvärr har du rätt om läget i Sverige. Att rösta blankt eller på ett nytt parti är de enda alternativen. För mig handlar det då främst om Kd:s svek och att demonstrera för kd att de inte ska kunna räkna med de kristna som deras röstboskap.
För min uppfattning om Irakkriget, läs [12].
#6 Kommentera Av Lars Flemström På 07 oktober 2008 @ 0:54
Ja, jag hoppas att Mona Sahlin tar Broderskap i örat och gör klart: ”Ska ni göra socialdemokratin till en religion, kommer vi att få både bekännelsetrogna kristna, ateister och muslimer mot oss.” Uppfiften för ett politiskt parti är väl ändå att söka maximalt väljarstöd. Det gäller både s och b.
Men jag tycker att kristna borde demonstera för kd, att nu är det slut på kd:s svek och användning av kristna som röstboskap. Och jag menar inte att kristna ska välja något särskilt parti i stället, utan varje kristen ska undersöka var hans/hennes politiska åsikter hamnar på höger – vänsterskalan. Teologiska åsikter kan inte delas in i höger eller vänster. Personer med samma kyrkotillhörighet och teologiska övertygelse kan hamna helt olika politiskt. Men det är väl ingen nackdel om kristna sprider ut sig över hela den politiska skalan? Det har ju RFSL gjort, med resulatat att de faktiskt har alla partier med sig!
Partipolitisk tillhörighet beror på en rad faktorer, såsom social position, inkomst, arv (typ farfar var bonde och centerpartist), vilka man umgås med, och personlig erfarenhet.
Den kristna religionen består, förutom av läror om det övernaturliga, av ett antal ”moraliska imperativ”, främst tio Guds bud men även andra, som norm för det mänskliga handlandet, men Bibeln är ingen detaljerad politisk handbok. Utan det är nog så att man kan ha olika politiska strategier, arbeta inom olika partier, för att nå samma mål.
Som jag ser det, har Claphaminstitutet bidragit till den partipolitisering av teologin, som Broderskap nu fullbordar. När Tuve Skånberg fick frågan om Ci är ”höger” hade han svarat med att definera ”höger” som förbud mot aborter mm (tydlig association till ”de kristna högern” i USA, varpå han definierat Ci som ”center-right”, vilket på svenska blir ”center-höger”. Tyvärr finns flera partipolitiska markörer i uttalanden och artiklar från Ci. Som därigenom faktiskt HAR stämplat traditionell kristendom som ”center-höger-extrem höger”. För mig var det väntat att Broderskap skulle svara med att uppfinna en ny teologi, ”vänsterkristendomen”. Har inte Skånberg varit riksdagsman? Vet han ingenting om socialdemokratiska ryggmärsgsreflexer?
Det finns fullt med nyhedningska rörelser, som maskerar sig som kristna ”förnyare” och ligger på socialdemokratiska politiker med kristen tro men klena teologiska och kyrkohistoriska kunskaper. Och erbjuder ”enkla lösningar” på problemet med motstridiga krav från de kristna väljarna och t.ex. RFSL. Det borde Skånberg känna till. Är han inte doktor i kyrkohistoria?
Sedan gammalt har vi en vertikal delning av kristenheten, i katoliker, ortodoxa, lutheraner, frikyrkliga m.fl. Sedan en tid har vi dessutom en horisontell klyvning i frågor om evolutionsläran, homosexualitet, aborter etc (bekännelsetrogen kristendom resp. liberalteologi). Frågan är föratås hur långt från Bibeln och bekännelsen man kan komma, utan att man har grundat en ny religion. Att behålla de kristna socialdemokraterna, och de är många, inom den kristna tron, måste stå högre på dagordningen i kristna sammanhang än att stödja det ena eller andra partiet.
Broderskap borde vara en rörelse för människor, som förenas av samma politiska övertygelse, men har alla förekommande kristna teologiska åsikter. Om Broderskap ombildas från kristet politiskt förbund till en kyrka med egen teologi, kan inte alla s-sympatisörer vara med. Kristenheten i stort, som splittras ännu mer, och socialdemokratiska partiet, som mister potentiella väljare, kommer att stå som förlorare.
#7 Kommentera Av Johan På 07 oktober 2008 @ 22:04
Något som jag ser hos kristendomen är dess genomgående försvar för individens ovärderliga själ och egenvärde – varje persons okränkbara rätt till sig själv, vilket logiskt leder till rätt till sin egendom och att söka sin egen lycka (och frälsning). Detta rimmar exakt med de klassiskt liberala värderingarna. Vidare är bejakande av samhörigheten med andra människor och det moraliskt goda i att värna livet, familjen, hjälpa de som har det svårt och stödja församlingen/nationen/övriga kollektiv man ingår i, klassiskt konservativa värderingar. Allt måste ske frivilligt och inte under tvång, för att ha moralisk relevans.
Vänstern tror inte på något av ovanstående.