Skip to main content.

den 14 september 2008


  SvD, aborter och avhållsamhet

SvD:s Sanna Rayman skriver om aborter i dagens tidning (och även hon har tydligen hört talas om demonstrationen utanför pingstkyrkan). Artikeln innehåller både gott och dåligt. Låt mig börja med det goda.

Sanna Rayman skriver om den amerikanska valrörelsen och hur Sarah Palins dotters graviditet plötsligt blev en fråga för hela USA. Men, undrar Sanna Rayman, varför blev dotterns graviditet ett ämne i abortdebatten och ”inte en diskussion om t ex ensamstående mödrar?” Hon menar också att synen att ett nytt liv är en olycka ”är obehagligt självupptagen.”

Hon skriver också om att abortdiskussioner i Sverige så lätt förs utifrån amerikanska ramar, där det ofta är ett allt eller intet som gäller. Sanna Rayman skriver: ”Vår diskussion gäller mestadels veckor och den borde kunna föras på ett sansat sätt.” Hon skriver också korrekt att abortmotståndare i Sverige inte vill ha det som i USA. Där tillåts abort fram till förlossningen och Sanna Rayman beskriver här den groteska abortformen ”partiell födsel” som sker genom att barnet vänds i magen och förs ut med benen först. När endast huvudet är kvar i kvinnan dödas barnet genom att hjärnan punkteras. I detta sammanhang är faktiskt denna svenska abortlagstiftningen restriktiv. Hon avslutar: ”Om man i en debatt väljer sida bara med ett generellt USA-hat eller religionsfobi som ledstjärna är man inte en särskilt trovärdig debattör. Frågan är större och viktigare än så.”

Visst är det så. Trots att den amerikanska abortlagstiftningen är i det närmaste makabert liberal beskrivs varje inskränkning som en seger för fundamentalistiska krafter i svensk media. Det är bra att Sanna Rayman påpekar detta.

Nu över till det negativa. Samtidigt som hon tycker att det borde gå att föra en sansad debatt om veckogränser, anklagar hon dem som vill förbjuda den fria aborten för hyckleri. Hyckleriet består i att dessa samtidigt hyllar Sarah Palins val att föda sitt barn trots att det har Downs syndrom. Hur kan man hylla ett val när man samtidigt vill ta bort valet? Men vari består egentligen hyckleriet? Idag har kvinnor ett val och de utsätts för stor press att göra abort om det visar sig att barnet har någon skada (Sarah Palin har faktiskt kritiserats av läkare för att hon inte gjorde abort!) Det är klart att människor som vill förbjuda den fria aborten idag hyllar de kvinnor som trots omgivningens tryck står på sig och föder sitt barn. Abortmotståndarna är ju för livet! Men visst borde det vara det naturliga och inte uppmärksammas som om det vore en bragd. Det borde vara så men i dagens situation är det långt från självklart att en kvinna väljer att föda ett barn med handikapp.

Sanna Rayman kan inte heller hon undvika att göra sig lustig över att Sarah Palins dotter blivit gravid trots att mamma Palin antagligen undervisat om avhållsamhetens dygder hemma. Rayman skriver: ”Kanhända tänker Sarah Palin nu att lite undervisning i de preventiva konsterna hade varit bra.” Men varför skulle hon göra det? Antalet tonårsgraviditeter ökar trots att kunskapen om och tillgången till preventivmedel aldrig varit större. Det finns därför ingen anledning att tro att ”undervisning om de preventiva konsterna” faktiskt minskar tonårsgraviditeterna. Nej, det som historiskt hållit antalet föräktenskapliga förbindelser nere, och därmed även tonårsgraviditeterna, är samhällets starka syn att sex hör till äktenskapet. Det var när denna syn luckrades upp och med p-pillrets intåg som antalet unga mammor skjöt i höjden.

Att ge sina barn preventivmedel när de går ut på fredagskvällen ger dessutom en klar signal om att föräldrarna samtycker till barnens sexuella aktiviteter. Rent psykologiskt fungerar det inte att säga ”avstå” samtidigt som man ger dem kondomer.

Man måste också fråga sig på vilket sätt dotterns graviditet på något sätt är relevant för frågan om barn ska undervisas i avhållsamhet. Barn är ju inga robotar som automatiskt gör som föräldrarna säger till dem. Särskilt inte tonåringar, har jag hört. Att göra dotterns graviditet till en anklagelse mot Palin är därför absurt. Ingen undervisning i världen fungerar tvingande. Och endast om tonåringen är en sexuell automat är hon oemottaglig för undervisning om avhållsamhet. Men ingen hävdar väl det? Vi är ju sociala varelser, så även tonåringen, och tar därför in signaler om vad som är rätt och fel från vår omgivning. Och detta påverkar i sin tur förmågan att stå emot driften.

Nu menar Sanna Rayman att ”mänskligheten vore en sorglig art” om sexualiteten gick att kontrollera. Jag menar att det just är människans förmåga att stå över drifterna som skiljer henne från djuren.

Andra bloggar om: , , , ,


  Dagen refuserar replik från MRO

I Dagens reportage om demonstrationen utanför pingstkyrkan i Jönköping, beskyller pastor Pelle Hörnmark Människorätt för ofödda (MRO) för telefonterror och förföljelse av enskilda. Dagens opinionsredaktör Thomas Österberg instämmer i kritiken och skriver att MRO har utövat häxjakt på enskilda. Samt att man gjort det ”med delvis felaktigt faktaunderlag”. Och dagenbloggaren Emanuel Karlsten fantiserar friskt om hur demonstationen påverkat barnen som passerade.

Man skulle kunna tycka att MRO förtjänat lite utrymme att förklara sig. Men så tänker inte Dagen. Intressant nog får vi se lite av en brevväxling mellan MRO:s Mats Selander och dagenredaktionen på MRO:s hemsida. Vi finner att Dagen tycker att MRO fått komma till tals tillräckligt i den ursprungliga nyhetsartikeln. Men där bemöts Pelle Hörnmarks anklagelser endast marginellt. Det intryck läsarna får måste därför vara att MRO agerat oschysst, både mot enskilda och mot församlingen. Det är tråkigt att MRO inte får en chans att svara på denna kritik.

Även Bengt Malmgren har synpunkter på Dagens märkliga hantering av händelsen:

Jag kan inte låta bli att jämföra att man blåste upp en liten blogg-ordväxling mellan Stefan Swärd och Sten-Gunnar Hedin till stora rubriker, ”storbråk” hette det om något som verkligen var storm i ett vattneglas, medan man inte skriver ett ord om den konflikt som faktiskt föreligger mellan Mats Selander och Pelle Hörnmark, vilken har mycket större signifikans för kristenheten i Sverige. Man fokuserar helt på Selanders metoder som man kritiserar och låter honom inte komma till tals med de faktiska synpunkter han har. Rent pinsamt blir det när Dagen några dagar efter demonstrationen i Jönköping har en artikel om pingstpastorer som har synpunkter på valprocessen för ny föreståndare till FFS där Pelle Hörnmark är valberedningens förslag. Inte med ett ord nämndes i artikeln söndagens demonstration utanför hans kyrka och de utstående frågor som Mats Selander ställt och som Hörnmark inte ville svara på.

Intresserade finner MRO:s replik på hemsidan.

Andra bloggar om: , , , ,

den 10 september 2008


  Mats Selander och Pelle Hörnmark i radion

Mats Selander, ordförande för Människorätt för ofödda, och Pelle Hörnmark, pastor i pingstkyrkan i Jönköping stångades lite idag i P4 Jönköpings Lasso. Båda fick gott om tid på sig att förklara sin syn på demonstrationen i söndags. Och det framkom ytterligare en pikant detalj: tydligen har Pelle Hörnmark sagt att han känner sig helt trygg med att en av församlingens missionärer utför aborter. Tror han verkligen på människolivets okränkbarhet?

Det går att lyssna på samtalet på Lassos hemsida men för säkerhets skull finns inslaget även här.

Andra bloggar om: , ,

den 9 september 2008


  Abort är ingen privatsak

Vi kan i dagens Dagen läsa mer om den demonstration som Människorätt för oföddas (MRO) utförde utanför pingstkyrkan i Jönköping i söndags. Nu framkommer det att församlingens pastor, Pelle Hörnmark, tycker att det är helt ok att kristna utför aborter. ”Det här bygger på politiska beslut och det är ett antal stackare som måste utföra aborterna”, menar han. Och han anser vidare att detta inte är en fråga för församlingen utan ansvaret vilar på den enskilde. Med hans ord: ”Som församling står vi för livets okränkbarhet. Sedan tror jag att vi som enskilda fattar våra egna beslut och får ta konsekvenserna av dem.”

Pastor Hörnmark menar alltså att eftersom lagen är som den är finns inte mycket att göra. Vi får anpassa oss och gilla läget. Att kristna då assisterar vid eller till och med utför aborter kan faktiskt vara bra eftersom de kan tillföra en kristen atmosfär till operationssalen. Eller något. Ärligt talat tror jag inte att Hörnmark menar vad han säger. Lagar kan ju vara orättfärdiga och då har vi förstås en skyldighet att protestera mot dem. Det tror jag egentligen att han håller med om. Annars skulle han själv inte haft några invändningar mot att vara duschrumsoperatör i Auschwitz när det begav sig. Det krävs ingen universitetsexamen i historia för att inse att staten kan vara ond. Inte heller en universitetsexamen i teologi för att veta att Guds lag står över statens. Allt det där vet Hörnmark och ändå säger han som han gör. Varför?

Det är inte heller så att lagen tvingar någon att utföra eller assistera vid aborter. Ingen ”måste utföra aborterna”. För en läkare eller en barnmorska kan valet stå mellan att delta vid aborterna eller, i värsta fall, att säga upp sig. Så det kan kosta på att stå upp för sin övertygelse. Så är det ju med övertygelser. Men något tvång handlar det inte om. Det är i valsituationer som denna som människor har en möjlighet att vittna om sin tro och komma styrkta ur en prövning. Men det är också i dessa valsituationer som människor vacklar och faller.

Pelle Hörnmark säger vidare att en persons eventuella deltagande vid aborter är en privatsak som knappast berör församlingen. Det är här jag tycker att han avslöjar sig. För så säger man knappast om synder man tycker är verkligt allvarliga. Säg att det uppdagades att en manlig ledare i församlingen vid upprepade tillfällen slagit sin fru och förgripit sig på dottern. Här skulle ingen säga att mannens handlingar enbart är en sak mellan honom och Gud. Nej, han skulle polisanmälas och fråntas sina ledaruppgifter. Handlar det däremot om mindre försyndelser, som missbruk av tobak eller dåliga kostvanor, vanor som mest går ut över en själv, ja dessa skulle man med fog kunna kalla privatsaker. Men så fort våra handlingar drabbar en annan människa, ja då upphör de att vara privatsaker. Därför är det rimligt att tolka Hörnmark som att han menar att aborter inte dödar en verklig människa och att han av den anledningen inte heller tycker att aborter är något allvarligt, något som berör församlingen.

Samtidigt säger han att församlingen står ”för livets okränkbarhet”. Men det verkar mer vara en läpparnas bekännelse än det är ett hjärtas övertygelse. Det är tråkigt, minst sagt. Pingst i Jönköping är en av Sveriges största församlingar och skulle kunna göra skillnad om den bara slutade att kompromissa med världen. Vi får hoppas att dessa händelser faktiskt får leda församlingen till omvändelse.

Andra bloggar om: , , ,

den 8 september 2008


  För barnens skull

Abortmotståndarna i Människorätt för ofödda (MRO) utförde i söndags en demonstration utanför pingstkyrkan i Jönköping. Anledningen till aktionen är väl dokumenterad och allt material, inklusive korrespondensen med församlingen, finns att läsa på föreningens hemsida. Där står:

Dödandet av Jesu minsta har under lång tid varit en icke-fråga i församlingen. Det finns flera ledare som har en uttalat abortvänlig hållning. De få tydligt abortkritiska ledare vi talat med vågar i allmänhet inte ta strid i frågan utan tiger stilla. Vissa försvarar till och med en mycket passiv hållning i abortfrågan. Men kanske den vanligaste attityden ändå är en djup okunskap om abort. De flesta äldste verkar inte ha tänkt på eller talat om abortfrågan sedan 70-talet. Församlingen har även skickat ut en missionär som i Sverige arbetar med aborter.

Detta måste väl, även i den ljumma kristenhetens förlovade land, anses vara anmärkningsvärt! I en av Sveriges största pingstförsamlingar finns det äldste som tycker att abort är kvinnans ensak, en missionär som utför aborter och en pastor som tycker att detta ska ingen lägga sig i. Kyrkan har en kallelse att stå upp för de små, utsatta och försvarslösa, en kallelse att i ord och handling verka för att rädda dessa små människor från att dödas. Och i Smålands Jerusalem finns en församling som inte bara på sedvanligt manér ser åt annat håll när det bränner till utan som till och med försvarar dödandet. Att pastorn förväntas bli Sveriges nästa pingstledare gör knappast saken bättre. Så nog förtjänar situationen i församlingen att uppmärksammas.

Tidningen Dagen bevakade händelsen och skriver idag följande om pastor Pelle Hörnmarks reaktioner:

Pingstkyrkans föreståndare, Per Hörnmark, har svårt att förstå syftet med aktionen, och han kallar MRO en extrem organisation som tar till förkastliga metoder.
– Det har varit nästintill telefonterror och förföljelse av enskilda.
De som är utpekade av MRO upplever det som hotfullt.
– Jag upplever inte Mats som hotfull så personligen, men det är den känslan dessa människor fått, säger Per Hörnmark.
Han menar att församlingen är tydlig i sin inställning till abort, men att man inte tror på MRO:s metoder och att församlingen inte har något att svara för inför den organisationen. Han vill inte gå in närmare på situationen för de personer som MRO pekat ut, men förklarar att församlingsledningen har fullt förtroende för dem.

Att Pelle Hörnmark har svårt att förstå syftet med demonstrationen talar inte till hans fördel. Jag menar, MRO har haft kontakt med församlingen under lång tid och korrespondensen har varit ymnig. I ett av breven till församlingen skriver MRO: ”Vi hoppas att församlingens ledarskap tar entydigt ställning för ofödda människors fulla människovärde. Vi hoppas vidare att detta ska återspeglas i kriterierna för vilka som blir ledare, missionärer och även medlemmar i församlingen.” Helt uppenbart vill MRO att församlingen åter ska bli ljus och salt i abortfrågan, att församlingen ska bli den kraft för livet som den är kallad att vara. För detta krävs tydlig undervisning i abortfrågan och att församlingen markerar mot människor som är inblandade i abortverksamheten. Det borde vara ett minimum. Ord måste följas av handling.

Det vore också intressant att få veta lite mer om denna ”telefonterror” och ”förföljelse”. Här kunde journalisten ha ställt några följdfrågor. Vi kan i MRO:s material läsa att man har ringt runt till församlingens stora äldstekår. Och att man skickat ett brev till missionären där man bett honom och hans fru, som är barnmorska, att vända om från dödandet. Om detta är telefonterror och förföljelse, vad ska vi då kalla det när en kvinna varje natt blir uppringd och endast får höra en flåsande röst i luren? Nog borde vuxna människor kunna hantera att ha ett telefonsamtal om abortfrågan och att få ett brev som uppmanar till omvändelse?

Nej, min gissning är att MRO:s USA-inspirerade arbetsmetoder frontalkrockat med den svenska, och kanske i synnerhet den frikyrkliga, snällismen. Vi är ju så rädda för konfrontation här i Sverige och minsta meningsmotsättning uppfattas ofta som väldigt hotfull. Därför vill man, som en i äldstekåren uttrycker det, vara för saker, inte emot. Gudstjänstbesökarna ska matas med budskapet att Gud älskar dem (precis som de är) och aldrig någonsin får man ta upp kravet på omvändelse och att vi faktiskt behöver FRÄLSAS från våra synder. För då kan ju någon bli ledsen.

Om allt detta finns mycket mer att skriva om egentligen. Men jag vill även kommentera Dagenbloggaren Emanuel Karlstens inlägg om aktionen. Han inleder med att skriva att han inte har lust att skriva om abortfrågan som sådan. Nej, inlägget handlar om MRO:s metoder och då särskilt att söndagsskolebarn tvingades beskåda bilder på aborterade foster. Sedan spekulerar han fritt om att barnen darrade av rädsla, att de vägrade att gå ut så länge bilderna fanns där. Och att demonstranterna drabbades av dåligt samvete och avslutade demonstrationen. Karlsten målar här upp en bild som han saknar täckning för. Vilka hans syften är vill jag inte spekulera i. Mer än att metoddiskussioner ofta är ett sätt att flytta fokus från själva huvudfrågan, i detta fall om vad som händer vid en abort och hur kyrkan egentligen borde förhålla sig till abortsituationen i församlingen och i landet.

Men låt oss för all del ta en liten metoddiskussion. För att nå ut med sitt budskap om att abort dödar små människor måste MRO visa bilderna på offentliga platser där många människor rör sig. Det innebär oundvikligen att även barn kommer att få se bilderna. Att skydda barnen från bilderna skulle i praktiken kraftigt påverka bildernas genomslag även hos den vuxna befolkningen. Därför måste vi närmare undersöka påståendet att bilderna skadar barnen. Är det verkligen sant det Karlsten skriver, att barnen kan komma att ”drömma mardrömmar om röda blodiga, trasiga bebisar”? Här tycker jag att bevisbördan vilar hos dem som påstår det. Mycket står på spel och de som kämpar mot det massdödande som aborterna är borde inte behöva anpassa sina metoder bara för att det går att tänka sig att bilderna skadar barnen. MRO tror ju att bilderna räddar många barn till livet!

Barn översköljs av våldsamma bilder och har alltid gjort det. Den bistra verkligheten sipprar så småningom in i barnens medvetande. Hur barnet hanterar det beror i hög grad på föräldrarna och deras reaktioner. Min egen erfarenhet säger mig att barn som är yngre än sex-sju år inte förstår vad bilderna föreställer, än mindre verkligheten bakom. Det som kan skrämma dem är förälderns ilska. Men jag tycker ändå att små barn ska skyddas från den onda verkligheten så mycket det går. Men ibland går det bara inte. Abortfrågans allvar kräver drastiska (om än inte orättfärdiga) medel.

Slutligen vill jag tipsa om Stefan Swärds kommentar till demonstrationen. Han skriver:

Och det verkar som att vi lever i ett samhälle som inte orkar med en seriös diskussion om etiken kring abortfrågan och hur vi ska värna om det ofödda livet. Flosklerna börjar hagla direkt. Men om inte vi i protestantiska kyrkan i alla dess förgreningar kan föra en etisk diskussion och värna om en konsekvent kristen livsstil på detta område, och skapa förutsättningar för att i varje fall våra församlingar ska vara miljöer där aborter inte ska behöva vara en lösning – då är krisen total.

Förmodligen blir den vanliga ryggmärgsreaktionen i detta fall att man skäller på demonstranterna och deras metoder. Istället för att lyfta upp på agendan, den stora frågan, om hur alla barn ska kunna vara önskade, både ofödda och födda. MRO-ledaren Mats Selander är intelligent och mycket genomtänkt, jag känner honom sedan många år tillbaka. Jag känner ingen kristen som har så många akademiska poäng i filosofi som han har. Vad är det Mats vill säga? Kan vi inte i varje fall möda oss om att lyssna?

Ja, varför inte lyssna lite? Och läsa varför MRO stod utanför pingstkyrkan i Jönköping. Det är en dyster men, för kristenheten, livsviktig läsning.

Andra bloggar om: , , , ,

« Föregående sida  Kommande inlägg»