Vi kan i dagens Dagen läsa mer om den demonstration som Människorätt för oföddas (MRO) utförde utanför pingstkyrkan i Jönköping i söndags. Nu framkommer det att församlingens pastor, Pelle Hörnmark, tycker att det är helt ok att kristna utför aborter. ”Det här bygger på politiska beslut och det är ett antal stackare som måste utföra aborterna”, menar han. Och han anser vidare att detta inte är en fråga för församlingen utan ansvaret vilar på den enskilde. Med hans ord: ”Som församling står vi för livets okränkbarhet. Sedan tror jag att vi som enskilda fattar våra egna beslut och får ta konsekvenserna av dem.”

Pastor Hörnmark menar alltså att eftersom lagen är som den är finns inte mycket att göra. Vi får anpassa oss och gilla läget. Att kristna då assisterar vid eller till och med utför aborter kan faktiskt vara bra eftersom de kan tillföra en kristen atmosfär till operationssalen. Eller något. Ärligt talat tror jag inte att Hörnmark menar vad han säger. Lagar kan ju vara orättfärdiga och då har vi förstås en skyldighet att protestera mot dem. Det tror jag egentligen att han håller med om. Annars skulle han själv inte haft några invändningar mot att vara duschrumsoperatör i Auschwitz när det begav sig. Det krävs ingen universitetsexamen i historia för att inse att staten kan vara ond. Inte heller en universitetsexamen i teologi för att veta att Guds lag står över statens. Allt det där vet Hörnmark och ändå säger han som han gör. Varför?

Det är inte heller så att lagen tvingar någon att utföra eller assistera vid aborter. Ingen ”måste utföra aborterna”. För en läkare eller en barnmorska kan valet stå mellan att delta vid aborterna eller, i värsta fall, att säga upp sig. Så det kan kosta på att stå upp för sin övertygelse. Så är det ju med övertygelser. Men något tvång handlar det inte om. Det är i valsituationer som denna som människor har en möjlighet att vittna om sin tro och komma styrkta ur en prövning. Men det är också i dessa valsituationer som människor vacklar och faller.

Pelle Hörnmark säger vidare att en persons eventuella deltagande vid aborter är en privatsak som knappast berör församlingen. Det är här jag tycker att han avslöjar sig. För så säger man knappast om synder man tycker är verkligt allvarliga. Säg att det uppdagades att en manlig ledare i församlingen vid upprepade tillfällen slagit sin fru och förgripit sig på dottern. Här skulle ingen säga att mannens handlingar enbart är en sak mellan honom och Gud. Nej, han skulle polisanmälas och fråntas sina ledaruppgifter. Handlar det däremot om mindre försyndelser, som missbruk av tobak eller dåliga kostvanor, vanor som mest går ut över en själv, ja dessa skulle man med fog kunna kalla privatsaker. Men så fort våra handlingar drabbar en annan människa, ja då upphör de att vara privatsaker. Därför är det rimligt att tolka Hörnmark som att han menar att aborter inte dödar en verklig människa och att han av den anledningen inte heller tycker att aborter är något allvarligt, något som berör församlingen.

Samtidigt säger han att församlingen står ”för livets okränkbarhet”. Men det verkar mer vara en läpparnas bekännelse än det är ett hjärtas övertygelse. Det är tråkigt, minst sagt. Pingst i Jönköping är en av Sveriges största församlingar och skulle kunna göra skillnad om den bara slutade att kompromissa med världen. Vi får hoppas att dessa händelser faktiskt får leda församlingen till omvändelse.

Andra bloggar om: abort, pingstkyrkan, Jönköping, Pelle Hörnmark

Du kan kommentera, eller