Jönköpings pingstförsamling drog nyligen igång ett arbete för att stödja ensamstående gravida kvinnor. Det är gott och fler församlingar borde ta efter detta. Världen idag skriver om om arbetet: ”Förhoppningen är att kunna erbjuda kvinnorna stöd under graviditeten och inför själva förlossningen. Och kanske kommer man också att erbjuda föräldrautbildning.” Och på församlingens hemsida står det: ”Församlingen vill arbeta med ensamstående gravida som har behov av stöd under sin graviditet och tiden därefter. I projektet skall ensamstående unga gravida kvinnors behov stå i centrum. Pingstförsamlingen vill möta detta behov och stötta dessa kvinnor i deras process före och efter de fött sitt/sina barn.” Även Jnytt.se skriver om saken: ”Du är singel och det är för alla, då blir det Singoalla, säger Carin Boij med ett skratt. Hon är barnmorska och aktiv i Pingstkyrkan i Jönköping.”

Singoalla är alltså namnet på pingstförsamlingens arbete för gravida ensamstående kvinnor. Det är för alla, därav namnet. Men stämmer det verkligen? I en artikel i Jönköpingsposten (ej online) för ett tag sedan beskrivs målgruppen så här:

Mottagningen är öppen för alla ensamstående kvinnor som beslutat sig för att gå vidare i sin graviditet. Men de som står i bryderi och som ser abort som ett alternativ hänvisas till andra stödgivare, exempelvis den offentligt drivna kvinnohälsan eller kyrkornas själavård.

Detta är märkligt. Vi får höra att ”Singoalla” ska vara öppen för alla. Men i denna grupp ingår tydligen inte de som inte vet om de ska behålla barnet eller göra abort, de hänvisas istället till den offentliga kvinnohälsan. Och där vet vi ju vilket råd dessa kvinnor kommer att få. Det är sorgligt att pingstförsamlingen avvisar de kvinnor som är i störst behov av stöd. Kanske hade liv kunnat räddas.

Tidstypiskt talar församlingen endast om den gravida kvinnan och hennes problem under graviditeten. Om det lilla ofödda livet sägs ingenting. Detta trots att var femte graviditet slutar i abort och att varje abort innebär att en liten människa dödas. Det är dessa små som främst behöver en röst i dagens samhälle. Men att höja rösten i abortfrågan kostar på. Och Jönköping Pingst verkar inte vara beredda att betala priset. Kontrastera detta med Korskyrkan i Gävles arbete som uttryckligen syftar till att rädda liv genom att hjälpa ensamstående gravida i bryderier.

Minst sagt problematiskt är också att en barnmorska leder arbetet. Som jag skrivit om tidigare måste barnmorskor delta vid aborterna, vare sig de vill eller ej. Dispens ges i princip aldrig. Det är förstås en ohygglig ordning. Icke desto mindre får barnmorskan genom sin delaktighet vid aborterna en särskilt stor skuld. Hon är den som, så att säga, räcker bödeln hans vapen. Det är också hon som förbereder modern för det dödande ingreppet. Barnmorskor har blod på sina händer och borde därför inte kunna ha ledande funktioner i en församling.

Det hela blir ännu värre av att Carin Boijs man, Roland Boij, är överläkare och gynekolog på förlossningsavdelningen på Länssjukhuset Ryhov. Även han är aktiv i församlingen. Som överläkare på förlossningsavdelningen är han inte enbart delaktig vid de aborter som utförs där, det är han som håller i skalpellen. Här har vi alltså en person som trots stor kunskap om vad han gör tar livet av små oskyldiga människor. Det är förstås väldigt allvarligt, för honom själv och för församlingen.

En församling kan inte ”vara en hjälpande hand för livet” eller ”stå på barrikaderna i abortfrågan” när den har abortpersonal i sin ledning. Döden har smugit sig in i Jönköping Pingst och det går inte att två sina händer genom aldrig så goda gärningar. Men det finns en väg till liv. Den innebär omvändelse från mörkrets gärningar och bön om Guds barmhärtighet. Må det ske.

Du kan kommentera, eller