På SvD:s Brännpunkt idag kommenterar frikyrkopastor Stanley Sjöberg Hedins och Arborelius debattartikel häromdagen. Och han lyckas med det stora konststycket att i en diskussion om aborträtten blanda in krigen i Afghanistan och Irak, dödsstraff, miljökatastrofer och George Bush. Dessa är stora och viktiga frågor men vilken relevans dessa ämnen har för abortfrågan i Sverige är och förblir oklar.

Uppseendeväckande är också hans uppfattning att det svenska abortmotståndet är grundat på den kristna tron och därmed en ”privatmoralisk” fråga. Så skriver Sjöberg:

Det ofödda barnets rätt till liv är en grundläggande värdering som är djupt förankrad i tron på Gud som skapelsens Herre. Vårt problem som kristna är hur vi kan argumentera i privatmoraliska frågor inför en generation som inte tror på Gud och inte respekterar Bibeln som normgivande.

Men kära Stanley, abortmotståndet är inte mer religiöst grundat än, säg, inställningen att alla ska vara lika inför lagen eller att mord ska vara straffbart! Hur man ställer sig till dessa frågor är inte beroende av en viss religion eller livsåskådning. De är människorättsfrågor. Kristna behöver inte hänvisa till Mose lag för att argumentera för att stöld och mord är klandervärda handlingar. Faktum är att om medlemmarna i Humanisterna vore verkliga humanister skulle de också vara motståndare till den fria aborten.

Argumentationslinjen är enkel: 1) abort dödar ett foster, 2) fostret är en människa och 3) det är fel att döda oskyldiga människor. De som håller med om dessa premisser måste också instämma i den obevekliga slutsatsen: att abort är ett allvarligt brott mot människorätten. Till dessa tre premisser kan fogas en fjärde, nämligen att det är samhällets uppgift att försvara vissa grundläggande rättigheter som rätt till liv och rätt till egendom. Särskilt de svaga är beroende av ett sådant försvar. De som håller denna premiss för sann, vilket jag utgår från att de flesta gör, borde därmed också mena att vår lagstiftning borde förhindra aborter. Att flertalet svenskar ändå är anhängare av den fria aborten har mer med bekvämlighet och oförstånd att göra än något annat.

Tillbaka till Stanley med några kortare kommentarer till hans artikel. Han skriver inledningsvis:

I den borgerliga alliansens riksdagspartier är det ganska många på ledande poster som är pådrivande för en restriktiv hållning abortfrågan.

Que? Vilka skulle dessa vara? Mig veterlingen finns det inte en enda person på en ledande post som verkar för en mer restriktiv abortpolitik.

Det är inte bra att frågan blir en partipolitisk konfliktfråga. Det handlar om något av det mest privata och smärtsamma i enskilda människors liv.

Abort är inte en privat fråga. Eller snarare, den är det i lika hög grad som andra frågor som har med liv och död att göra. Stanley verkar utgå från att abortförespråkarna har rätt i sin uppfattning att abort enbart handlar om ett ingrepp i kvinnans kropp. Men handlingar som dödar en annan människa brukar annars i högsta grad anses vara en sak för polisen.

Det är motsägelsefullt när USA:s kristne president George W Bush är en sådan ivrig motståndare till abort, samtidigt som han förespråkar dödsstraff och bedriver ett krig som hittills orsakat 100”‰000-tals människors död i Irak. USA:s engagemang i Afghanistan är ett fruktansvärt politiskt övergrepp.

På något sätt verkar Stanley, med sin egen logik, vilja säga att eftersom Bush är emot aborter kan vi inte vara helt fel ute i Sverige. Jag ser ingen annan förklaring till att han drar in Bush (och krigen i Irak och Afghanistan) i den svenska abortdebatten. Här verkar Stanley resonera som så många opinionsbildare i Sverige: tycker Bush si måste vi tycka så.

Den katolske biskopen Arborelius och pingstsamfundets ledare Hedin gick ut alldeles för hårt.

Om något är för hårt eller inte beror ju helt på vad som står på spel. Här handlar det om en lagstiftning som sänder en signal till Europas alla kvinnor och män: vill ni bli av med ert barn, kom till Sverige så tar vi bort era bekymmer! Hägglund, Larsson och övriga inom kd:s ledning tror inte att detta kommer att påverka aborttalen utan endast minska de illegala aborterna. Men självfallet påverkas folk av vad lagen säger. Lagliga rättigheter ökar, inte minskar, antalet aborter (se exempelvis här för mer om detta).

Andra bloggar om: abort

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.

Kommentera detta inlägg