Skip to main content.

Vad har vi gjort för USA?

Många människor är upprörda över USA:s egenmäktiga agerande i världspolitiken. Nu handlar det om huruvida USA på egen hand ska anfalla Irak eller om de ska vänta på ett saktfärdigt FN. Det har också handlat om USA:s inställning till den internationella brottsmålsdomstolen (ICC) och deras försök att med bilaterala avtal förhindra en eventuell utlämning av amerikanska medborgare till domstolen. Med mera. USA står inte högt i kurs i Sverige vad det verkar.

Per Ahlmarks kolumn i DN häromdagen, ”Klyftan USA-EU kan inte undvikas”, tror jag vore nyttig läsning för alla som är det minsta intresserade av förhållandet och skillnaderna mellan Europa och USA. Ahlmark sammanfattar en längre artikel av en Robert Kagan i det amerikanska magasinet Policy Review med titeln ”Power and Weakness”.

Ahlmark skriver: ”Men idag är Europa en militär dvärg utan kraft att ingripa effektivt… Under irritation tvingas de inse att bara Amerika kan ingripa med kraft. Blomstrande europeiska föreställningar om vikten av ekonomisk integration, och övertron på FN:s säkerhetsråd, är i själva verket försök att ideologisera sin egen kraftlöshet.” Vidare: ”EU lever i en sorts ‘gratis säkerhet’ och behöver knappast bry sig om Irak, Iran, Nordkorea och andra skurkstater, för att inte tala om Kina. Européerna kan lugnt kritisera Washington i vetskap om att Amerika ändå till slut gör det tunga jobbet för den fria världen.”

I sin lysande artikel skriver Kagan: ”Today’s transatlantic problem, in short, is not a George Bush problem. It is a power problem. American military strength has produced a propensity to use that strength. Europe’s military weakness has produced a perfectly understandable aversion to the exercise of military power. Indeed, it has produced a powerful European interest in inhabiting a world where strength doesn’t matter”.

Vidare: ”The psychology of weakness is easy enough to understand. A man armed only with a knife may decide that a bear prowling the forest is a tolerable danger, inasmuch as the alternative ”” hunting the bear armed only with a knife ”” is actually riskier than lying low and hoping the bear never attacks. The same man armed with a rifle, however, will likely make a different calculation of what constitutes a tolerable risk. Why should he risk being mauled to death if he doesn’t need to?”

Ytterligare ett citat är ett måste: ”Americans are ‘cowboys,’ Europeans love to say. And there is truth in this. The United States does act as an international sheriff, self-appointed perhaps but widely welcomed nevertheless, trying to enforce some peace and justice in what Americans see as a lawless world where outlaws need to be deterred or destroyed, and often through the muzzle of a gun. Europe, by this old West analogy, is more like a saloonkeeper. Outlaws shoot sheriffs, not saloonkeepers. In fact, from the saloonkeeper’s point of view, the sheriff trying to impose order by force can sometimes be more threatening than the outlaws who, at least for the time being, may just want a drink.”

Kagan menar att Europas välstånd och fredliga utveckling till stor del beror på att vi överlåtit åt USA att stå för den militära makten i världen. Tysklands utrikesminister sade i ett tal för ett par år sedan att ett av de historiska beslut som gjorde det nya Europa möjligt var USA:s beslut att stanna i Europa efter andra världskriget.

När upprördheten blir som störst över USA bör vi betänka följande historiska fakta:

Vad har vi gjort för USA? Det absolut minsta de förtjänar är ”the benefit of the doubt”. De förtjänar inte vår ständiga kritik. Vi är och bör vara deras allierade.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit