Hur kan detta rimligen vara en nyhet för en rikstidning?

Alltså: en kyrkofullmäktigeledamot ifrågasätter om Pride-flaggan verkligen borde hänga på kyrkan. Än finns det inget beslut om att ta ner flaggan och något sådant vore verkligen en överraskning (=nyhet). Men att en person i kyrkans fullmäktige menar att kyrkan inte borde bli en reklampelare, det är tydligen viktigt att skriva om.

Anledningen är förstås att den som råkar knysta det minsta negativa om Pride ska hängas ut. Häromveckan blev det stor uppståndelse över att Göran Hägglund inte prioriterade att delta i partiledardiskussionen under Pride-veckan. Tänka sig att någon vågar att inte följa strömmen! Det är faktiskt en nyhet. Men frågorna borde ha handlat om Hägglunds mod och inte om partiets påstådda homofobi.

Andra skriver om: Pride, kyrkan, annonsering, Göran Hägglund, kristdemokraterna, hets, mod, gå mot strömmen

DN:s Niclas Ericsson skrev för några dagar sedan en ledare med rubriken Ideologiska lögner. Den handlar om hur kristna missionärer i Afrika sprider hat mot homosexuella. Med Ericssons ord:

[D]en afrikanska homosexualiteten är ingen importvara. Det är hatet mot de sexuella minoriteterna som kommer utifrån. Moralpaniken i dessa länder när det gäller hbt-personers rättigheter har en tydligt kristen bas.

”En tydligt kristen bas”, skriver han. Det är en allvarlig anklagelse. Han grundar denna anklagelse på ett möte han haft med en ung kristen amerikansk man som menade att kondomer inte hjälper mot hiv eftersom ”viruset är så litet att det tränger igenom porerna i gummit.” Detta, menar Ericsson, är en ideologiskt grundad myt. Och det finns 1000-tals som denne unge man som låter sig styras av en ”kristen högeragenda” i sitt arbete, människor med stora resurser och stor makt. Han baserar också sin anklagelse på att Ugandas president ”anses” ha nära band till en amerikansk kristen rörelse.

Detta är allt han har! En ung kristen man som menar att kondomer inte hjälper mot hiv och ett rykte om Ugandas president. Hur man än vrider och vänder på dessa två uppgifter är det svårt att se hur dessa utgör ”en tydligt kristen bas” för hatet mot homosexuella.

Förvisso är de afrikanska samhällena klart heteronormativa vilket mycket väl kan bero på kristendomens starka inflytande i Afrika. Det är också säkert så att de afrikanska kyrkorna, till skillnad från de västerländska, inte hymlar om att homosex är en synd. För detta behövs inga amerikanska missionärer. Men detta är väsensskilt från att verka för döds- eller fängelsestraff för homosexuella handlingar eller att piska upp hatstämningar mot homosexuella.

Så ägnar sig måhända Ericsson själv åt ideologiska lögner? För någon vecka sedan kunde vi läsa, faktiskt i DN det också, att hiv minskar bland unga i Afrika. Anledningen till att detta sker är att unga skjuter upp sin sexdebut och har färre sexpartners. Artikeln nämner inget om att ökad kondomanvändning skulle ha något att göra med saken. Detta råkar nu vara den medicin som kyrkor, och speciellt den katolska kyrkan, har förespråkat under lång tid. Det är livsstilsförändringar, inte kondomer, som behövs för att råda bot på den galopperande hiv-epidemin i Afrika. Särskilt dramatiska är förändringarna i Uganda.

Men detta budskap ogillas, oberoende av om det fungerar eller ej, av livsstilsliberalerna på DN:s ledarredaktion. Ve den som råkar knysta något om att det vore positivt att vänta med sex. Så något måste ju göras för att svärta ner de kristna som verkar i Afrika och särskilt i Uganda. Då duger det att göra en höna av en fjäder och skylla på fundamentalistiska kristna från USA. Ja, vore det inte för dessa högerkristna skulle vi ha fred i världen och ingen skulle lida av sjukdomar, fattigdom eller svält. Eller så kan man välja att öppna sina ögon och se något av det goda som de tusentals missionärer, amerikanska och andra, utför i Afrika.

Andra skriver om: aids, hiv, kondomer, avhållsamhet, kristen höger, Afrika, Uganda, dödsstraff, homosexuella

Även Stefan Gustavsson lämnar nu svenska skökan. Han skriver:

Det har blivit omöjligt för mig att motivera varför jag ska ge mitt stöd till en maktstruktur – som genom mitt medlemskap och mina pengar förstärks som maktstruktur – samtidigt som den allt för ofta motarbetar den bibliska och klassiskt kristna tron på Jesus Kristus som världens Frälsare och Herre.

Det ska sägas att det främst är kyrkans ledning som avfallit. Tron på Jesus lever fortfarande i många av de lokala församlingarna.

Nu har jag lämnat svenska skökan.

Ni förstår säkert varför.

Ja, så rubriceras Svenska kyrkans pressmeddelande om att kyrkostyrelsen nu föreslår att Svenska kyrkan ska viga samkönade par. Ändå menar kyrkostyrelsen att äktenskapet syftar till att ge en trygg inramning för barn som växer upp. De kopplar alltså (fortfarande) äktenskapet till familjebildning. Men då borde deras slutsats rimligen vara den motsatta, nämligen att äktenskapet bör bevaras i sin nuvarande form. För det är ju så att könsneutrala äktenskap urholkar äktenskapets koppling till familj och barn.

Den homosexuella relationen är steril och få, om några, adoptionsorganisationer vill låta homosexuella få adoptera. Så antalet barn som lever med homosexuella föräldrar är och kommer vara försvinnande litet. Vidare var ju hela drivkraften bakom förändringen att den dåvarande lagstiftningen påstods vara diskriminerande. Ingen kan med fog påstå att vi fick den nya lagen för att värna barnen eller för att stärka familjelivet. Nej, det nya äktenskapet handlar om att ge ett officiellt erkännande av kärleksrelationen mellan de ingående parterna. Barn finns liksom inte med i bilden. Ändå lyfter kyrkostyrelsen upp barnperspektivet i sin motivering till varför kyrkan ska viga homosexuella par. Det håller inte.

Nej, budskapet är snarare att Svenska kyrkan nu erbjuder ett ”äktenskap för alla”. Nu har vi ju redan idag ett äktenskap för alla så det som menas med ”alla” är ”alla trofasta och kärleksfulla relationer” vilket är något nytt. Eller som ärkebiskop Anders Wejryd säger:

När kyrkan ska ta ställning till frågan om äktenskap för par av samma kön, är en relevant fråga om detta skadar eller gagnar människor. Kyrkan vill stödja trofasta relationer, och i ett bibelteologiskt perspektiv är kärleksbudet för oss överordnat andra bud och förbud i Bibeln.

Trohet och kärlek är alltså nyckelorden. Och det är ju fint. Jag gillar både trohet och kärlek! Men om dessa ska vara kriterierna som Svenska kyrkan i fortsättningen använder för att avgöra vilka relationer som ska få uppgraderas till äktenskap kommer det inte att stanna här. Månggifte kan försvaras på liknande sätt, liksom äktenskap mellan syskon.

Sedan tycker jag att det låter fint när ärkebiskopen använder uttryck som ”bibelteologiskt perspektiv”. Det låter lite bildat. Och nästan fromt. Klart, ett annat ”bibelteologiskt perspektiv” vore, och jag tycker nog detta är tydligare, att se sexualiteten som en gåva från Gud avsedd att göra människan till medskapare av nytt liv. Mycket kan också sägas om kärleksbudet men ärkebiskopen verkar glömma att det är dubbelt: ”du ska älska Herren av hela ditt hjärta… och din nästa som dig själv.” Först kärlek till Gud och sedan till din nästa. Med det ”bibelteologiska perspektivet” borde det vara omöjligt att välsigna sådana relationer som Gud inte välsignar.

Läs även Elisabeth Sandlunds kommentar.

Andra bloggar om: samkönade äktenskap, könsneutrala äktenskap, Svenska kyrkan, Anders Wejryd, bibelteologiska perspektiv

I helgen har jag planterat skog. Det har varit näst intill perfekt väder, fåglarna har sjungit och inga myggor har stört. Så tankarna började flöda lite igen. Och jag tänkte på varför det är så svårt att få gehör för uppfattningen att könsneutrala äktenskap är av ondo. Kanske beror det på att försvaret av det traditionella äktenskapet har en tendens att bli lite långrandigt, med långa och vackra tal om dess historiska betydelse. Detta vill jag i sådana fall råda bot på genom att presentera följande relativt enkla argumentationslinje:

1. Stabila familjer är av godo för barnen, vårt lands framtid.
2. Äktenskapet i dess traditionella form har en positiv effekt på familjens stabilitet.
3. Det könsneutrala äktenskapet urholkar äktenskapet koppling till familj och barn.
4. Därför kommer det könsneutrala äktenskapet att ha få en negativ effekt på familjens stabilitet.
5. Därför är det könsneutrala äktenskapet av ondo.

Ja, ungefär så tänker jag. Argumentet skulle kunna kompletteras med en punkt om lagstiftningens signalvärde för att stötta slutsatsen i punkt 4.

Ett kyrkligt motstånd mot könsneutrala äktenskap kan vara baserat på ovanstående argument. Men kyrkan har även andra argument i sin arsenal. Framförallt ger Bibeln ett tydligt budskap om det homosexuella samlivets syndfulla natur. Kyrkohistorien liksom även den världsvida kyrkan ger här ett starkt vittnesbörd om att denna tolkning av Skriften är korrekt. Guds tanke med sexualiteten synes vara att förena en man och en kvinna så att de har sin lust till varandra och bildar familj. Därför kan kyrkan aldrig vare sig viga eller välsigna en homosexuell relation.

Andra bloggar om: könsneutrala äktenskap, argument, familj, barn, synd, Bibeln, sexualitet

Så har vi då fått en ny äktenskapslag i Sverige. Rent mänskligt sett var inget annat att vänta. Så här dags på dagen finns det bara tid för en snabb liten kommentar. Jag reagerade på vad Fredrik Lundh, socialdemokratisk riksdagsledamot, berättade för Dagen:

Vi delar inte rädslan för att äktenskap blir mindre värt för att fler får dela begreppet.

Det är säkert sant att Fredrik Lundh och hans meningsfränder inte är rädda för att äktenskapet urvattnas med denna nya lag. Men jag bryr mig inte om vilka rädslor han har eller inte har, denne Fredrik. Frågan är: kommer äktenskapet att förlora i status ”för att fler får dela på begreppet”? Och självklart är det så! Ponera att vår riksdag om några år vidgar äktenskapslagen ytterligare så att även månggifte blir tillåtet. Och sedan om ytterligare några år får alla som känner och vill leva med varandra ingå äktenskap. Allt för kärlekens skull. Vem skulle då inte säga att äktenskapets status hade devalverats? Och det börjar nu när vi nu får en radikalt annorlunda grund för vad ett äktenskap egentligen är.

Från att haft en mycket stark koppling till föräldraskap och ansvar för kommande generationer skulle äktenskapet efter en sådan utveckling ha kommit att enbart bli en slags offentlig bekräftelse av människors kärlek till varandra. Från att ha handlat om något utöver de två inblandade parterna skulle då äktenskapet enbart ha blivit en angelägenhet för de som gifter sig, för deras behov av bekräftelse.

Visst blir äktenskapet mindre värt, från mänsklig synvinkel, i och med dagens beslut. Och om Fredrik Lundh bara tänkte efter lite och inte lät sig styras av sina känslor tror jag nog att han åtminstone skulle vara lite bekymrad.

Andra bloggar om: äktenskapet, könsneutrala äktenskap, samkönade äktenskap

Sällan har jag varit så besviken på vår statsminister som när jag hörde honom förklara hur och varför Sverige snart kommer få en könsneutral äktenskapslagstiftning. Kristdemokraterna hade verkligen sträckt ut en hand till de övriga allianspartierna med sitt förslag om en könsneutral samlevnadsbalk där staten skulle reglera det juridiska kring två personers samlevnad. Men nej, detta dög inte för Fredik Reinfeldt. Och motivet? De homosexuella ska vigas i kyrkan! Så här säger Reinfeldt till Ekot:

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Detta sägs av en statsminister som själv inte är medlem i Svenska kyrkan och dessutom, och viktigare, saknar mandat över kyrkan. Notera också hur han argumenterar: det är min förhoppning att… och det var inte mitt syfte… En statsminister borde självfallet inte låta egna preferenser så styra arbetet att regeringsunderlaget hotas. Ändå gör han det. Tydligare än så kan det inte bli att det aldrig funnits utrymme får några kompromisser från hans sida.

När han sedan kommenterar själva proceduren, att regeringen lägger en oviktig ”grundproposition” som sedan kompletteras med en motion som innehåller förslaget om en könsneutral lagstiftning, motiverar han tillvägagångssättet med att kristdemokraterna då slipper reservera sig. Han menar alltså att han går dem till mötes. I nästa ögonblick säger han att han är en ”resultatpolitiker” som egentligen struntar i hur denna nya lag kommer till, bara den kommer till. Låt oss höra på honom:

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Det märkliga är att han inte inser att även kristdemokraterna och dess väljare bryr sig om resultatet. Vi får nu sannolikt en könsneutral äktenskapslagstiftning men tydligen ska kristdemokraterna vara nöjda eftersom de nu fått ge uttryck sin avvikande uppfattning. Hans agerande är rent ut sagt cyniskt.

Hur reagerar då Göran Hägglund på att bli överkörd på detta sättet? På SvD:s Brännpunkt skriver han:

Det fanns en statsmannalösning inom räckhåll. Jag beklagar att vi inte kommit överens och därmed ytterligare manifesterat alliansens förmåga att lösa svåra frågor. Jag hoppas och tror att alliansen fortsatt kan samarbeta väl. Kristdemokraterna har självklart för avsikt att fortsätta regeringssamarbetet för att nå ytterligare fyra framgångsrika år i majoritet.

Han menar alltså att det är självklart för honom att fortsätta regeringssamarbetet. Varför det är självklart verkar han vara ensam om att förstå. Om frågan är central för partiet, vilket den är, och man blir överkörd av sina partners trots att det existerar sakligt sett acceptabla alternativ, borde kristdemokraterna självklart lämna regeringen. Om det stämmer som KDU-ordföranden Charlie Weimers skrivit, att Reinfeldt krävt av Hägglund att acceptera lösningen eller lämna regeringen, borde Hägglund ha stirrat ner honom och sagt: Antingen tar du vårt kompromissförslag eller så blir det regeringskris. Hur som helst låter kristdemokraterna sig köras över utan att säga flasklock. Det kallas också att sälja sin själ.

Detta var också Birger Schlaugs slutsats när SVT:s nyhetspanel diskuterade frågan i torsdags:

Get the Flash Player to see this player.

Alltså: Hägglund kan inte säga att äktenskapsfrågan är viktig och sedan bara fortsätta som om inget hänt när han blir överkörd.

Andra har redan skrivit mycket om denna sak. Jag kan rekommendera Bengt Malmgrens kommentarer (här, här, här och här), liksom Elisabeth Sandlunds ledare i Dagen. Läs även Stefan Swärds, David Nyströms och Jakob E:son Söderbaums reaktioner.

Andra bloggar om: könsneutrala äktenskap, Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund, kristdemokraterna, Birger Schlaug, kabinettsfråga

Bäste riksdagsledamot!

Jag skickar detta brev till dig med hopp om att goda argument fortfarande kan påverka det beslut som snart kanske fattas.

Det är något stort ni gör om ni definierar om äktenskapet så att det även kommer att innefatta homosexuella par. I alla kulturer och i alla tider har det varit något speciellt med relationen mellan en man och en kvinna. Det är den relationen som frambringar en ny generation. Därför har just den relationen fått ett speciellt skyddsvärde. Som det står i Nationalencyklopedin: ”Äktenskapet ger det sexuella förhållandet mellan makarna en särskild legitimitet och bildar ramen för den biologiska reproduktionen och för barnens uppfostran.”

En könsneutral äktenskapslagstiftning skulle förändra detta. Äktenskapet skulle inte längre vara något som har med barn och uppfostran att göra. Och på vilket sätt skulle då staten erkänna det unika med relationen mellan en man och en kvinna? Kvar får vi ett urvattnat äktenskapsbegrepp som reducerats till att enbart bli en bekräftelse på kärleken mellan två människor. Och har vi väl bestämt att det är detta äktenskapet är, en bekräftelse på kärlek, saknas det principiella skäl till att inte öppna upp äktenskapet för ytterligare konstellationer.

Visst måste du väl ändå se att det finns en relevant skillnad mellan en heterosexuell och en homosexuell relation? Det heterosexuella paret är reproducerande vilket det homosexuella inte är. Den heterosexuella relationen är till sin natur annorlunda i detta avseende och förtjänar därför en särställning. Dagens lagstiftning är alltså inte diskriminerande utan erkänner bara en biologisk realitet.

Sedan har du förstås ett ansvar att hålla ihop alliansen. Ta inte lätt på det uppror som kan uppstå inom kristdemokraterna om de tvingas vika sig för övriga allianspartier. Redan nu är frustrationen stor bland partiets gräsrötter och många kan komma att lämna partiet till förmån för Sverigedemokraterna, sofflocket eller ett nytt parti. Ingetdera vore bra för alliansen vid nästa val.

Slutligen vill jag citera från en aktuell artikel i LA Times som handlar om ursprunget till äktenskapets nuvarande form. I Kalifornien röstar man ju i dagarna om en grundlagsförändring som skulle försäkra att äktenskapet förblir ett förbund mellan en man och en kvinna. Så skriver Maggie Gallagher, ledare för en nationell organisation för äktenskapets bevarande:

Government did not create marriage. Marriage is older than the U.S. Constitution, older even than the Bible or the Koran. Marriage’s deepest roots are in human nature and human experience. Marriage, as a judge on the Connecticut Supreme Court wrote in his compelling dissent to that court’s recent ruling allowing gays to wed, is rooted ”in biology, not bigotry.”

Med vänliga hälsningar,
Pelle Poluha

Andra bloggar om: könsneutrala äktenskap, homosexualitet, heterosexualitet, relevanta skillnader, kristdemokraterna, alliansen

Nu är det vinna eller försvinna som gäller för kristdemokraterna. Mycket talar för att de övriga allianspartierna är på väg att köra över kristdemokraterna i frågan om ”könsneutrala äktenskap”. Så rapporterar Ekot:

Enligt Ekots källor är förslaget som justitiedepartementet snart är färdigt med könsneutral. Alla ska ha samma rätt att ingå äktenskap, men enskilda präster ska få rätt att säga nej till att viga homosexuella.

Ja, det var ju generöst att enskilda präster ska få rätt att säga nej. Tydligen hotar nu flera borgerliga riksdagsledamöter med att rösta på oppositionens förslag om inte regeringen lägger fram ett eget senast i december. Så säger Birgitta Ohlsson (fp):

Det går inte att kompromissa bort grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Tycker man att homosexuella har samma värde som heterosexuella då ska de också kunna gifta sig på lika villkor.

Sanningen är att hetero- och homosexuella idag behandlas efter samma måttstock. Alla vuxna människor har rätt att gifta sig, så länge man gör det med en av motsatt kön. Här finns ingen diskriminering. Att Birgitta Ohlsson vidare gör möjligheten för homosexuella att gifta sig med varandra till en människovärdesfråga borde rimligen innebära att hennes nästa förslag blir att öppna äktenskapet för ytterligare konstellationer. För vilka är vi att stoppa möjligheten för någon människa att gifta sig med vem eller vilka han eller hon vill? Vi har ju alla samma värde! Ekot rapporterar vidare:

Birgitta Ohlsson är också ledamot i partiets styrelse som i ett möte på fredagen uteslöt möjligheten att kompromissa i frågan om könsneutrala äktenskap. Förutom Birgitta Ohlsson i folkpartiet har flera borgerliga riksdagsledamöter sagt att de tänker rösta på socialdemokraternas, miljöpartiets och vänsterpartiets förslag i riksdagen i stället. Det skulle då få majoritet om inte regeringen skulle komma överens.

Nu skulle regeringen kunna visa samma ”handlingskraft” som i FRA-frågan och tvinga olydiga riksdagsledamöter att följa regeringen. Men Reinfeldt vill ju själv införa ”könsneutrala äktenskap” och verkar tycka att det är en prioriterad fråga. Och han vill antagligen inte testa trilskande riksdagsledamöters förtroende för regeringen ytterligare. Så hans hopp står till att kristdemokraterna lägger sig.

Det enda positiva i sammanhanget är att Göran Hägglund inte tänker acceptera en proposition som man måste reservera sig emot. Och detta kan innebära en regeringskris. Men det är den väg som återstår för kristdemokraterna. Samtidigt är det svårt att förstå att den övriga regeringen vill utsätta kristdemokraterna för denna press. De borde veta att ett uppror är att vänta inom partiet, kanske med stora avhopp som följd. Skulle det ske, vilket är troligt, kan alliansen säga adjö till kristdemokraternas mandat och därmed till regeringsmakten vid nästa val. För kristdemokraterna kommer att åka ut ur riksdagen med huvudet före.

Elisabeth Sandlund på Dagen manar alla engagerade att göra sina röster hörda. Men hon verkar inte tro att utvecklingen går att stoppa och menar istället att en könsneutral samlevnadsbalk vore ett intressant alternativ. Staten skulle registrera dem som vill ingå ett äktenskapsliknande förhållande men inte göra mer än så. Emellertid är detta den kompromiss som det talats om och som nu flera borgerliga riksdagsledamöter tydligen säger nej till.

Hur ska detta sluta? Vi får hoppas och be att Göran Hägglund står på sig. Och ”storma” som motståndarna till FRA-lagen gjorde. Det finns en poäng i det, även om det inte skulle förändra riksdagens beslut. Det är alltid gott att kämpa och tydliggöra sin position. Resultatet får man lämna i Guds händer. Och det behöver bli tydligt att det finns ett stort antal svenskar som inte accepterar det pågående moraliska förfallet. Det behövs ett ljus i mörkret.

Andra bloggar om: könsneutrala äktenskap, kristdemokraterna, moraliskt förfall