Skip to main content.


den 5 januari 2015


  Reza Aslan, islam och dess kristna försvarare

I mitt twitterflöde menar många att religionsprofessorn och författaren Reza Aslan verkligen punkterar ”islamofobin” i en intervju hos CNN. Jag förvånas över att så många låter sig imponeras. Här är klippet:

En av de personer som lyft fram detta inslag är teologen Joel Halldorf, numera ledarskribent på Dagen liksom lektor vid Teologiska högskolan Stockholm. Han menar att ingen förklarat kopplingen mellan våld och islam bättre än Reza Aslan, att han ”använder fullständigt transparenta argument som vem som helst kan pröva” och att dessa argument är hållbara. Låt oss då pröva argumenten med hjälp av en genomgång som den katolske islamkännaren Robert Spencer gjort av samma inslag. Men innan vi drunknar i detaljer som har mer eller mindre bäring på hur vi utvärderar islam, låt oss först undersöka hur Reza Aslan svarar på frågan om huruvida islam främjar våld (4:30 in i inslaget). Han säger:

Islam främjar varken våld eller fred. Islam är bara en religion och som vilken annan religion som helst beror det på vad man för med sig. Är du en våldsam person kommer din tro att bli våldsam vare sig du är kristen, hindu, jude eller muslim… Det finns buddistiska munkar i Burma som slaktar kvinnor och barn. Främjar buddism våld? Självklart inte. Människor är våldsamma eller fredliga och det beror på deras politik och världsbild.

Detta är ett häpnadsväckande påstående och jag har svårt att tro att någon vid sina sinnens fulla bruk ärligt kan mena att religioner, till skillnad från politiska ideologier och världsbilder, inte påverkar människor i en eller annan riktning. Enligt Reza Aslan är religioner helt tomma på sådant innehåll som påverkar människor i en fredlig eller våldsam riktning. Att vi kristna har en fredsfurste som begär att vi söker freden skulle alltså inte ha någon effekt på oss. Att Muhammed var en krigsherre och att Koranen innehåller många verser som uppmanar till våld mot otrogna skulle inte heller ha något inflytande på muslimer. Religioner, enligt Aslan, är bara vad vi människor gör dem till just nu. De påverkar aldrig oss, det är vi som påverkar dem. Hur kan någon tänkande människa tro detta? Och varför skulle politiska idéer, till skillnad från religiösa, påverka människor då? För att citera Reza Aslan själv: Att tro detta, och här väljer jag mina ord väl, är idiotiskt.

Ovanstående är egentligen tillräckligt för att diskvalificera Reza Aslan som en seriös person, han är antingen oärlig eller ointelligent. Men låt oss ändå backa bandet för att titta på åtminstone några av hans övriga påståenden:

– Han påstår att kvinnlig omskärelse inte är en muslimsk utan en centralafrikansk sedvänja och nämner Eritrea och Etiopien, två länder som domineras av kristna befolkningar. Ingen annanstans är kvinnlig omskärelse ett problem, säger han. Nu är ju dessa länder inte centralafrikanska utan östafrikanska men varför bry sig om sådana detaljer? Men att kvinnlig omskärelse endast är ett problem där är inte sant. Indonesiens största muslimska organisation har deklarerat att kvinnlig omskärelse är en ”mänsklig rättighet”. Det försvaras av muslimer i Australien, det är ett stort problem i Storbritannien, är vanligt i Irak, är ett växande problem på Maldiverna och bland kurder finns rapporter om att 41 procent av kvinnorna tvingats bli omskurna. Visst är det så att kvinnlig omskärelse förekommer bland icke-muslimer men endast islam godkänner ingreppet och islamsk lag påbjuder det för alla pojkar och flickor.

– Kvinnor diskrimineras endast i ett fåtal muslimska länder, som i Saudiarabien och Iran. I många muslimska länder har kvinnor en stark ställning, exempelvis i Indonesien, Malaysia, Turkiet och Bangladesh. Därför är det fel att påstå att muslimska länder generellt kännetecknas av kvinnoförtryck, menar Reza Aslan. Men Human Rights Watch meddelar att i Indonesien, både nationellt och lokalt, växer antalet diskriminerande lagar och regler mot kvinnor stadigt. Situationen för kvinnor i Bangladesh och Turkiet lämnar också mycket att önska. Malaysia verkar vara det muslimska land som bäst värnar kvinnors rättigheter men gör också det i motstånd mot just konservativa islamiska krafter.

– Reza Aslan kritiserar också Benjamin Netanjahu för att han jämför Islamiska Staten med Hamas. ”Det är löjligt och alla vet det”, säger han. Varför är jämförelsen löjlig? Båda rörelserna är islamistiska, båda önskar införa sharia, båda önskar ett kalifat, båda tror på våldsam jihad och att icke-muslimer ska underkuvas. Skillnaden är att Hamas endast krigar mot Israel medan IS krigar mot alla.

Förutom att så gott som allt han säger är felaktigt är han raljant och otrevlig trots att reportrarna ger honom gott om tid och ställer rimliga frågor. Det är sammantaget mycket svårt att förstå vad som tilltalar Joel Halldorf, David Nyström med flera som cirkulerar denna intervju.

Det ser förstås olika ut i världens muslimska länder men detta faktum gör det ju inte omöjligt för oss att dra några slutsatser om islam och dess påverkan på sina omgivningar. Mycket talar för att det inom varje land med muslimsk befolkning sker en rörelse i islamistisk riktning. Med tanke på att denna sker med hänvisning till mer bokstavliga tolkningar av Koranen och hadhiterna och som en reaktion på islams urvattning skulle man kunna kalla islamismen för en muslimsk väckelserörelse.

Istället för att lyssna på Reza Aslan tycker jag man bör titta på en stor studie utförd av Pew Research Center om tillståndet bland världens muslimer. De har intervjuat 38000 muslimer i 39 länder och territorier. Resultatet visar att islamismen är en strömning som ungefär hälften av alla muslimer mer eller mindre ansluter sig till. Jag avslutar med några bilder från studien.

sharia

sharia2

sharia3

Läs även vad andra skriver om , , , .

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



3 kommentarer till “Reza Aslan, islam och dess kristna försvarare”

  1. Anders N säger:

    Först vill jag tacka dig, Pelle, för att du delar med dig av dina kunskaper och tankar. Jag ser att du är mycket klarsynt och ser inte sällan saker ur vinklar man inte alltid själv tänkt. Det ger värdefulla insikter.
    Tack!

    Nu till ämnet. Ett ämne som inte speciellt många kristna ledare märkligt nog verkar vilja vare sig debattera eller försöka genomlysa. Varken här eller någon annanstans(?)

    Att Reza Aslan med alla tänkbara argument försvarar islam är inte speciellt konstigt, även om han är professor. Han är själv muslim. Med full ”vapenarsenal”. Slirig (o)logik är en. Taqiyya en annan. Fullt tillåten till religionens försvar mot ”otrogna”.

    Det jag reagerar över det är det riktigt allvarliga i att människor som kallar sig kristna kan ge sig ut till islams försvar. Som senaste exemplet ”380 frikyrkoledare” med Stefan Swärd i spetsen.

    Frågor till undertecknarna av det uppropet:
    Hur tänker ni? Går kristendom lika bra att bedriva utan Kristus? Det är (en) Anti-krist ni försvarar då ni försvarar islam!

    En religion som uppstår på 600-talet efter Kristus och som proklamerar att ”Gud har ingen son”, inget kors, ingen död eller uppståndelse, borde ni som kristna ledare ha tillräcklig andebedömning för att varna andra kristna ni är satta att leda. Ni gör tvärtom! Ni slätar över.

    Genom det agerar ni som Lucifers talesmän.

    Vi som kristna, speciellt ni kristna ledare, har de rätta nycklarna till rätt andebedömning och är satta till att stå i allra första ledet i igenkänningen av (en) antikrist i islams skepnad.

    Det är inte judar, ateister, buddister eller några andra som främst har de nycklarna – det är just kristna!

    ”Kristna har ansvar stå i frontlinjen”, står det i Dagen 19/12 – 2014. Det är nog alldeles riktigt, bara man inte väljer en annan, ”trevligare”, front än den man verkligen är ämnad för.
    Att vittna för muslimer om att deras ”väg” leder rakt ner i avgrunden torde vara en av de främsta uppgifterna för oss kristna, speciellt för de som åtagit sig ledarroller. Om man nu verkligen tror att kristendomen är sann(?). Tror på den lära man säger sig tro på. Att enda vägen till Fadern går genom Sonen och att bekänna Honom.

    Det innebär bl.a. att sluta upp med att skulbelägga enskilda individer, s.k. ”islamister”, för diverse ohyggliga terrordåd men samtidigt friförklara grunden för deras handlande – islam. Islam är själva roten till deras handlande. Muslimer, ”islamister”, är själva offer. Hur många miljoner människor måste slaktas innan ”trädet” känns igen på ”frukten”?

    Vad är det för ”töcken” som beslöjat många kristnas synförmåga så till den grad att många ateister verkar klarsyntare? Jag är rädd att jag med tiden börjat ana svaret, men det känns så obehagligt att jag behåller det för mig själv ännu en tid. Det kan vara fel.
    Jag hoppas att de flesta (helst alla) av er inte förstått vad ni givit er underskrift till. Annars är det illa, mycket illa ställt.

    1 Kor. 15 (Läs 12-28)
    “Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng; då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud, att han har uppväckt Kristus, som han icke hava uppväckt,” … “Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade”.

    Islam förklarar alla kristna vara, som Paulus säger: ”Falska Guds vittnen”.
    Det är alltså bara att välja: Antingen är islam falsk, eller så är kristendom falsk.

    Vad väljer kristna ledare?

    den 7 januari 2015 kl 23:14
  2. stefan säger:

    Jag kan inte annat än att hålla med dig Anders. Nu vet jag inte om vi tänker på samma sak men jag kan tala om vilken sorts tankar som rör sig i mitt huvud (till viss del efter att ha läst din kommentar). Jag funderar på vilken sida de här 380 personerna skulle ställa sig på om de tvingades välja mellan att uttrycka sitt stöd för Jesus eller den politiska makten. Vilken sida väljer de om de hamnar i en situation där de inte kan backa undan utan måste välja mellan vad som är sant och vad den sekulära makten tycker.

    Jag är osäker på om hela det här vurmandet för islam har att göra med religionen islam i sig eller om det har att göra med att man måste uttrycka sig snällt mot religionen för att bli accepterad av den svenska makteliten (politiker, medier etc). Om det var politiskt opportunt att kritisera islam så tror jag nog att många av dessa människor hade gjort det utan att blinka.

    Vad man borde göra är att ställa en rak fråga (offentligt) till dessa 380 personer, om de anser att Islam är en falsk religion eller inte och om man kan komma till Gud genom att följa den. En mycket enkel teologisk fråga att svara på i vanliga fall, men min magkänsla säger mig att påfallande många av dessa 380 inte skulle vilja/våga ge ett rakt svar på den frågan (förutsatt att frågan ställdes offentligt). Jag tror att en sådan fråga skulle ge ett ganska bra lackmustest för vilken sorts lära dessa 380 verkligen följer när det kommer till kritan. Samma fråga borde f ö även ställas till den nuvarande påven http://www.washingtonpost.com/news/world/wp/2015/01/15/pope-francis-on-charlie-hebdo-you-cannot-insult-the-faith-of-others/

    den 17 januari 2015 kl 20:31
  3. Anders Nordin säger:

    Stefan

    Det var ungefär det här jag tänkte på:http://basun.poluha.se/2016/04/09/islamkritiken-ar-ytterst-legitim/#comments

    Jag vet inte riktigt om jag skall se de tankarna (insikt?) som obehagliga eller som en trygghet. Jag lutar åt det senare.

    den 20 maj 2016 kl 7:28

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>