Skip to main content.

den 27 juni 2014


  Lena Anderssons materialism förklarar ej människan

Lena Andersson svarade på lyssnarfrågor i P1:s Allvarligt talat häromdagen och sade bland annat så här:

Själen sitter på samma ställe där Gud sitter: i vårt huvud. Det är där tankarna om gud och själen alstras. De är små, små neuroner som rör sig, bestående av olika kroppsliga, biokemiska substanser.

Förvisso är jag övertygad om både själens och Guds existens utanför våra huvuden. Men hur det än är med den saken är Lena Anderssons hållning väldigt problematisk. Kan allt (tankar, själen, Gud) verkligen reduceras till materia?

För det första skulle vårt förnuft då vara en produkt av helt irrationella och opersonliga krafter. Dessa krafter skulle på sin höjd leda fram till ett tänkande som är användbart, det vill säga som ger vissa utvecklingsmässiga fördelar. Men användbarhet och sanning är två skilda ting. Ett påstående kan vara användbart utan att vara sant, exempelvis ”Gå inte ut i skogen för där finns troll som kan ta er!” Med ett endast användbart förnuft, till skillnad från ett sanningsenligt sådant, skulle vi inte kunna lita på sanningshalten i dess slutsatser. Vi skulle därmed sakna grund för all verklig kunskap, så även om huruvida det verkligen förhåller sig så som Lena Andersson beskriver. För frågan är ju inte om det Lena Andersson säger är användbart utan om det är sant.

Även på ett annat sätt undermineras vårt förnuft av den reduktionistiska materialism som Lena Andersson håller för sann. Enligt detta synsätt är allt tänkande enbart elektrokemiska reaktioner, underordnat kemins och fysikens lagar. Därför bestäms vårt tänkande av faktorer i hjärnan eller våra omgivningar. Vårt tänkande är därför i princip förutsägbart eftersom det följer naturlagarna. Om vi därför håller denna materialism för sann gör vi det därför att vi måste det, naturlagarna tvingar oss till det. Det finns ingen frihet att överväga olika teorier, utvärdera alternativ och göra ett val utifrån vilken teori som är rimligast. Så förnuftet behöver en frihet som det enligt materialismen inte har.

Vidare är det svårt att se att vårt medvetande kan reduceras till våra hjärnfunktioner och dess neuroner. Allt som existerar i naturen är materiella objekt och deras mätbara egenskaper (utbredning, rörelse, fasthet, antal, form) som inte varierar från person till person. Färger, lukt, smak finns därför inte, som vi erfar dem, i naturen. Eftersom färger, lukt och smak inte finns i naturen finns de inte i hjärnan heller. Det vill säga, var vi än tittar i mikroskopet kommer vi inte hitta rödhet, doften av parfym eller smaken av äpple. Vi ser bara sådant som är mätbart. Men vårt medvetande erfar färger, smak och lukt. De finns där och endast där. Av nödvändighet måste därför medvetandet vara något annat än hjärnan. Medvetandet måste vara något icke-materiellt.

Vi kan inte utifrån Lena Anderssons materialism redogöra för förnuftets tillförlitlighet, vår frihet eller medvetande. Om tillvarons yttersta grund är opersonlig, irrationell och lagbunden är det svårt att se hur personliga, rationella, fria och medvetna varelser egentligen kan finnas till. Det krävs personliga och rationella krafter för det.

Läs även vad andra skriver om , , .