- basun - http://basun.poluha.se -

Problemen och icke-problemen med massavlyssning

Emanuel Karlsten skrev häromdagen en krönika i DN om det allvarliga med massövervakning [1]. Han tycker vi är för loja i Sverige och att vi, likt Tyskland och Brasilien, borde ha rivit upp himmel och jord när NSA:s avlyssningsmetoder avslöjades förra året. Han menar att massövervakning hämmar ”utvecklingen, den fria tanken och kreativiteten.” För ingen fuldansar någonsin framför en kamera. Han jämför med videoövervakning och undrar retoriskt varför ingen föreslår att övervakningskameror borde monteras i varje hem.

Jag har skrivit om detta tidigare [2]. Min tes är att maskinell avlyssning skiljer sig radikalt från mänsklig sådan. Våra telefoner lyssnar ständigt på oss, mailprogram ”ser” våra mail, Facebook-servrar ”läser” våra inlägg och Google har algoritmer som ”genomsöker” våra mejl i syfte att skapa riktade annonser. Men ytterst få tycker att detta är ett allvarligt problem, att det kränker vår integritet eller hämmar vår kreativitet. Nej, det är först när en människa börjar lyssna, läsa eller smygtitta på oss som problem uppstår. Och i fallet med NSA:s avlyssning sker detta väldigt sällan. NSA har inte heller tillgång till all trafik direkt utan måste begära ut data från Google, Microsoft och andra tjänsteleverantörer.

Denna så kallade massavlyssning är väsensskild från den som exempelvis DDR ägnade sig åt och som träffande beskrivs i filmen De andras liv [3]. Där var så gott som alla personer som kunde misstänkas för att vara kritiska mot kommunistregimen utsatta för avlyssning. Varje händelse och ord dokumenteras och analyserades noggrant. Kritiker förhördes, torterades och spärrades in. Kontrollen var så gott som total. Det som DDR ägnade sig åt var verklig massavlyssning, den var i högsta grad integritetskränkande och hämmade absolut den fria tanken. Men den krävde stora personella resurser; ena hälften av befolkningen lyssnade på den andra hälften.

Det som NSA ägnar sig är något helt annat. Hos NSA lyssnar maskiner på utvalda mängder av mejlkonversationer och Facebook-trådar med mera. Algoritmer analyserar innehållet och notifierar en mänsklig operatör när misstänkta ord eller adressater upptäcks. Först då, menar jag, sker en verklig avlyssning. Inträffar detta ofta innebär det förstås ett problem, för avlyssnade personer men också för NSA själva. De skulle nämligen snart få personalbrist. Själva metoden förutsätter ett lågt antal träffar.

Vi måste också bedöma om avlyssningen tjänar ett gott syfte. Även här skiljer sig NSA från Stasi (ja, faktiskt). Syftet med Stasis övervakning var att fånga in all regimkritik för att kväva alla med staten konkurrerande politiska rörelser i sin linda. Syftet med NSA:s elektroniska avlyssning är att förhindra terrorattacker mot USA och allierade. Detta är en god sak.

Då tycker jag att det ökande antalet videokameror på allmän plats och andra ställen utgör ett större integritetsproblem. I USA avslöjades nyligen att en gift konservativ kongressledamot kysst en av sina anställda som också var gift. Kyssen kom till allmänhetens kännedom genom att en bevakningskamera hade filmat parets passionerade ögonblick. Det blev stort rabalder. Men tyvärr inte om den viktigare frågan, nämligen hur denna film läckt ut och om inte dess offentliggörande var brottsligt. Via en privat bandupptagning uppdagades det också att ägaren till ett mindre känt basketlag hade fällt rasistiska kommentarer i ett samtal med sin föredetta flickvän. Händelsen toppade nyheterna under flera dagar men inte heller denna gång ifrågasattes själva avlyssningen. Vi har också mobiltelefonerna, med deras möjlighet till inspelning av både ljud och bild, som titt som tätt leder till att privata stunder hamnar på Youtube och andra ställen. Detta är, menar jag, verkliga integritetskränkningar som förtjänar en större diskussion än den om NSA:s så kallade massavlyssning.

Läs även vad andra skriver om massavlyssning [4], NSA [5], integritet [6]