Skip to main content.


den 1 mars 2014


  Anti-gay eller för frihet?

”Massiv kritik mot anti-gaylag i USA” är rubriken i SvD. ”Veto mot amerikansk antigay-lag” skriver Aftonbladet. Även internationellt finns liknande rubriker, se CNN och The Economist. Har USA blivit som Uganda? Rapporteringen antyder det. Så vad handlar lagförslaget om? Hade den antagits skulle den ha gett företag rätt att neka vissa kunder med hänvisning till religiösa övertygelser. Idag riskerar de nämligen att åtalas för diskriminering om de inte accepterar alla kunder. SvD skriver att lagen som exempel skulle ha gett restauranger rätten att neka homosexuella ett bord ”med motiveringen att det strider mot den anställdas rätt att utöva sin religiösa tro, det vill säga inte acceptera homosexualitet.”

Endast The Economist berör bakgrunden till lagförslaget. Det har nämligen förekommit ett par fall där kristna företagare (en fotograf och en bagare) blivit stämda och dömda till böter för att de inte, på religiösa grunder, velat sälja sina tjänster till bröllop mellan homosexuella. De har inte haft något emot kunderna personligen men har inte velat bli delaktiga i en samkönad vigsel.

Utgångspunkten i ett fritt samhälle borde rimligen vara att en affärsrelation ska ingås av fri vilja av båda parter. Köparen ska själv vilja köpa och säljaren ska vilja sälja. Detta borde vara utgångspunkten i en marknadsekonomi. Både köpare och säljare borde därför vara fria att diskriminera. Men nu är så alltså inte fallet. Diskrimineringslagar inskränker näringsfriheten och tvingar företagare att sälja till alla som önskar köpa (eller snarare: ett nej får inte bero på köparens sexuella läggning, hudfärg, kön eller religion). Oftast är detta inget problem eftersom få säger nej till en inkomst. Och ytterst få har betänkligheter med att sälja till eller hålla öppet för svarta, homosexuella eller andra grupper som omfattas av diskrimineringslagarna. I de aktuella fallen har företagarna inte heller haft problem med att sälja tårtor till eller fotografera homosexuella. Problemet uppstår när de får en begäran om att delta i en händelse som för dem båda är omoralisk till sin natur. Självfallet måste de ha rätt att neka.

Lagförslaget i Arizona är en reaktion på ett väldigt osunt klimat i USA där allt fler konflikter hamnar i domstolarna. Det är lagar och domare som, med hot om våld, ska lösa mellanmänskliga konflikter och avgöra vad som är ”rätt”. I ett sundare samhälle hade de homosexuella paren gått till en annan fotograf och en annan bagare istället för att stämma dem. Och domstolarna hade varit mindre politiskt drivande och istället bett paren att lösa sina konflikter själva (det vill säga som vuxna) utan att ropa på statlig intervention (det vill säga utan att ropa på mamma).

I detta klimat flyger anklagelser om diskriminering tätt. Och konservativa försöker försvara sig genom att å sin sida hävda att det är de som blir utsatta för diskriminering, men nu på religiösa grunder. De spelar med i spelet som går ut på att den som är mest diskriminerad vinner. Detta är kanske taktiskt rätt men jag betvivlar det. Rätt vore att stå upp för en generell näringsfrihet. Att stifta lagar som ger rättigheter beroende på religiösa övertygelser är defensivt. Och, ärligt talat, väldigt ynkligt. Det är som att säga: ”Snälla, låt åtminstone oss kristna vara ifred, tvinga oss inte att gå emot våra samveten. Men vad ni gör med övriga i samhället blundar vi för, vi lovar!” För vad händer med dem som av andra skäl kommer till samma slutsatser? Vi har dem som på ”religiösa grunder” finner samkönade äktenskap omoraliska. Vi kan sedan tänka oss andra som utan att åberopa Gud eller religiösa texter landar i exakt samma slutsats. Lagen skulle skydda den första gruppen men inte den andra, vilket förefaller orättfärdigt.

En parallell kan dras till fallet med den svenska barnmorskan Ellinor Grimmark som av samvetsskäl inte vill delta i aborter. Självklart sympatiserar jag med henne. Däremot har jag problem med att fallet nu drivs som ett diskrimineringsärende, vilket jag skrivit om nyligen. I ett sundare samhälle hade fallet ej krävt statligt ingripande utan sjukhus och fackförbund hade kunnat avtala om en samvetsklausul (i ett ändå sundare samhälle hade aborter inte varit lagliga överhuvudtaget och i det sundaste samhället hade aborter inte ens varit efterfrågade). Dagens Elisabeth Sandlund skrev häromveckan att journalister åtnjuter samvetsfrihet genom att ett av de avtal som reglerar deras arbetsförhållande säger följande: ”Medarbetare får inte åläggas att utföra uppdrag … som står i strid med hans eller hennes övertygelse.” Jag gissar att det är journalisternas fackförbund som kämpat för denna skrivelse. Ett vårdfack som tagit sina medlemmars intressen på allvar hade gjort detsamma.

Friska samhällen är också fria samhällen. I dessa agerar medborgarna direkt med varandra och löser konflikter på lägsta möjliga nivå och med minsta möjliga inslag av tvång. Staten intervenerar endast undantagsvis. Nu måste även de som har detta som mål navigera i dagens samhälle och kan kortsiktigt tvingas till lösningar som inte når ända fram eller till och med som går emot detta mål. Kortsiktigheten i lösningen måste då framhållas. Och målet måste förbli tydligt. I fallet med Arizona borde förespråkarna för den aktuella lagstiftningen inte sticka under stol med dess otillräcklighet och vara öppna med att denna endast är ett steg mot en generell näringsfrihet. I fallet med Ellinor Grimmark borde hon liksom hennes företrädare kritisera Barnmorskeförbundet för att inte tillvarata sina medlemmars intressen och påpeka att de endast driver fallet som ett diskrimineringsärende för att de är tvungna därtill.  Den mer långsiktiga lösningen ligger inte i någon domstol tvingar landstingen till att anställa Ellinor Grimmark utan att landstingen och vårdfacken söker en lösning på egen hand.

Läs även vad andra skriver om , , , .

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



7 kommentarer till “Anti-gay eller för frihet?”

  1. stefan säger:

    Håller med dig om väldigt mycket av det du skriver här. Principiellt stödjer jag nästan helt och hållet företagens rätt att diskriminera, av precis samma skäl som du nämner här. Man bör dock ha en sak i åtanke. I vårt samhälle har vissa företag och institutioner (till stor del på grund av diverse politiska dumheter) fått regelfördelar som gör att den fria marknaden har satts ur spel (apoteksbranschen skulle kunna nämnas som ett exempel). Vem som helst får inte ge sig in i den branschen och konkurrera. I ett sådant system blir det problematiskt att tillåta diskriminering från företagens sida, eftersom kunden då inte har full rätt att gå till en annan försäljare. Problemet här ligger dock oftast på de ursprungliga regleringarna.

    Barnmorskehistorien var även den mycket intressant. Om något så understryker den vikten av privata sjukhus. Sjukhuset ska naturligtvis ha den juridiska rätten att neka henne jobb (även om jag tycker att de gjorde moraliskt fel och att sjukhusets beteende skriker ansvarslöshet lång väg), men när det finns privata alternativ att gå till så kan den berörda kvinnan välja att jobba på ett annat sjukhus, vilket säkert är uppskattat, då det förefaller vara brist på personal i den branschen. Sedan kan jag som ett sidospår inte låta bli att fundera över sambandet mellan att det pratas om brist på barnmorskor samtidigt som landstinget och sjukhusen lägger dessa resurser på att abortera bort barn från fullt friska kvinnor och samtidigt som de tackar nej till personal som inte vill utföra aborter. Någonting stämmer inte riktigt där.

    Gällande Aftonbladets vinkling, så slutar man aldrig att fascineras över hur våra medier ständigt skruvar nyhetsvinklingen 180 grader för att få det att framstå som att nyheten handlar om något helt annat än vad den egentligen gör och hur de ständigt filtrerar bort all information som inte talar till fördelen för den åsikten som de själva vill förmedla. Inte bara Aftonbladet gör detta, utan flertalet av de stora svenska medierna. Det fascinerar mig att Pravda-journalistik fortfarande fungerar i ett samhälle där nästan alla människor är läskunniga och har tillgång till fritt Internet.

    Slutligen så känns det som att ditt senaste inlägg lutar lite mer åt det libertarianska hållet än vanligt. Vet inte om det bara är för att du skriver om ett lite annat ämne än i vanliga fall eller om du har justerat dina åsikter lite. Verkligen glädjande att se såna här frihetsbudskap i alla fall. Tycker i största allmänhet att kopplingen mellan kristenheten och frihetsideologierna borde vara starkare än vad de är. 2000 år av kyrkohistoria borde ha lärt människor ett och annat gällande olika staters relation till grupper som bara vill bli lämnade ifred.

    den 3 mars 2014 kl 15:33
  2. pelle säger:

    Jag anade att du skulle uppskatta vinklingen, Stefan. När det gäller rätten för ett företag att säga nej till en kund menar jag att detta bör vara en utgångspunkt i lagstiftningen och att varje avsteg från den rätten måste motiveras, istället för tvärtom. I teorin går det att tänka sig fall där rätten att neka bör inskränkas, exempelvis om det uppstår någon form av monopol på livsnödvändiga varor (och det är väl detta du är inne på också). Måhända bör den enda livsmedelsaffären ute i obygden inte få neka kunder hur som helst. Men endast om det verkligen är ett problem, dvs om det pågår diskriminering som verkligen drabbar folk.

    Jag vet inte om jag har justerat mina åsikter. Men mitt tänkande utvecklas kontinuerligt, förstås. Ser du en inkonsistens får du gärna meddela mig.

    den 4 mars 2014 kl 22:40
  3. stefan säger:

    Nej, har inte sett någon inkonsekvens hos dig. Men det känns som att du är ovanligt ekonomiskt liberal (vilket naturligtvis är positivt) för att vara en svensk konservativ. Däremot är det ju ganska vanligt bland amerikanska konservativa.

    den 5 mars 2014 kl 1:07
  4. stefan säger:

    Jag tänker då framförallt på en sån som Andrew Napolitano (Fox News vettigaste röst), som kombinerar sin katolska tro och sitt abortmotstånd, med i övrigt väldigt frihetliga värderingar. Med den skillnaden att ni inte riktigt verkar ha samma syn på övervakning och utrikespolitik.

    den 5 mars 2014 kl 1:28
  5. stefan säger:

    Ursäkta att det blev flera svar på raken här. Men jag ska svara på din fråga här också.

    ”När det gäller rätten för ett företag att säga nej till en kund menar jag att detta bör vara en utgångspunkt i lagstiftningen och att varje avsteg från den rätten måste motiveras, istället för tvärtom.”

    Instämmer helt.

    ”exempelvis om det uppstår någon form av monopol på livsnödvändiga varor (och det är väl detta du är inne på också)”

    Bland annat. Ett par exempel som jag tänker mig:
    Kommun X har bestämt att företag Y har fått exklusiv rätt att sälja en vara inom ett visst område (i sig en idiotisk företeelse men det förekommer), exempelvis kan de ha bestämt att det bara finns plats för en mataffär i en kommundel. Pga detta bör den affären inte ha rätt att diskriminera sina kunder.

    Staten tillhandahåller en begränsad mängd infrastruktur som de via mellanhänder säljer ut till sina kunder (exempelvis elnät). Dessa mellanhänder bör då inte få diskriminera.

    Politikerna bestämmer att bara statligt certifierade företag får sälja en viss tjänst (har för mig att det är så apoteksbranschen fungerar). Kunden kan således inte bara gå till en annan aktör och köpa varan eftersom andra aktörer inte är tillåtna att sälja den.

    Det råder krig/svält i landet, och en begränsad mängd bönder sitter på alla spannmålsförråd (bibliskt exempel slår det mig;)). Dessa bönder bör inte få diskriminera hur som helst.

    Nu beror visserligen de tre första exemplen (och sannolikt även det fjärde), på dåliga politiska regler redan från början. Men eftersom en politisk reglering har skapat en orättvisa mot konsumenterna, kan det krävas ytterligare en reglering åt andra hållet för att skydda samma konsumenter som man först har förstört för. Bäst vore naturligtvis att politikerna inte ställde till det från första början, men det lär inte ske på ett bra tag, då knappt några svenska politiker öht verkar tänka i den riktningen.

    den 5 mars 2014 kl 10:37
  6. pelle säger:

    Stefan! Såg först nu din kommentar om Andrew Napolitano. Jag har sett att det finns många frihetliga katoliker som samtidigt är religiöst konservativa. Läser dem en hel del. Kolla ex in http://www.crisismagazine.com/ samt http://the-american-catholic.com/. Men de är ofta, som du säger, negativa till USA:s militära ambitioner. Det har jag svårt att förstå.

    den 13 mars 2014 kl 23:03
  7. stefan säger:

    Utrikespolitik är knepigt.
    Men du har helt rätt i att den libertarianska sidan ofta är lite väl skeptiska till all form av militär intervention som USA gör. Jag tycker själv att de går lite för långt men kan absolut förstå varför de gör det.

    Jag tror att en viktig orsak är att människor inom den frihetliga ideologin har mycket sämre grundinställning till den politiska klassen än vad gemene man har. När man med lupp har granskat alla dessa politikers snedsteg år efter år får man (med rätta skulle jag säga) efter ett tag en oerhört negativ inställning till dessa politiker. (Just Napolitano har exempelvis haft som ett specialområde att gå igenom de amerikanska presidenternas (för de flesta) okända historia, och deras övergrepp, och har vid ett tillfälle sagt att om människorna kände till dessa övergrepp så skulle nästan ingen president i hela USAs historia ha blivit hyllad)

    En annan viktig orsak är att man tycker att krigen är klumpigt genomförda. Dels är det så att man ser andra lösningar än att bekämpa skurkstater genom våld. För frihetsförespråkare så är våld just den allra sista utvägen, och ofta menar man USA inte har varit tillräckligt bra på att tömma ut de fredliga alternativen innan man går till krig. Dels är det så att man menar att interventionerna ofta leder till värre ytterligare konsekvenser än det ursprungliga problemet som skulle lösas. Vi har ju den klassiska varianten där man först allierar sig med en ”frihetsrörelse”, för att få bort en regim, sedan visar sig att dessa ”frihetskämpar” är lika dåliga som de ursprungliga skurkarna. Med den skillnaden att man nu har hjälpt till att beväpna den senare gruppen. Då libertarianer inte ser goda och onda stater utan endast onda och mer onda stater så tenderar man att fokusera väldigt mycket på såna här problem (ibland kanske lite väl mycket).

    Sedan har du även faktorer som de ekonomiska kostnaderna för interventionerna, hur oerhört illa den amerikanska staten (USA är naturligtvis inte värre än något annat land här, men dessa kritiker bor ju i USA) har betett sig mot många av sina egna soldater och krigsveteraner och hur ingreppen/övergreppen mot den egna befolkningen tenderar att öka i samband med krig, som sticker ordentligt i ögonen på många libertarianer.

    Men risken finns som sagt att detta ibland går överstyr. Trots allt är USA ett bättre land än många av de regimer som de bråkar med och i det stora hela bör resten av världen vara mer tacksamma mot USAs roll, men det är lätt hänt att man missar att se det när man ständigt håller sig a jour med information om de amerikanska ledarnas alla brister.

    Ska kolla in dina länkar.

    den 14 mars 2014 kl 3:09

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>