Skip to main content.


den 13 februari 2014


  Om aborter, barnmorskor och deras samveten

Det är mycket prat om samvetsfrihet nu, apropå fallet med barnmorskan Ellinor Grimmark som nekats anställning på grund av sin vägran att delta vid aborter. Landstinget, liksom fackförbunden, menar att detta är en obligatorisk del av arbetet som barnmorska och att Ellinor Grimmark, på grund av sin inställning till aborter, därför inte kan utföra sitt arbete. Paulina Neuding länkar här till ganska mycket av debatten.

Min inställning har jag skrivit om tidigare. Kortfattat: Jag är för en samvetsklausul i vården som skulle möjliggöra för barnmorskor och läkare att säga nej till att delta vid aborter. Anledningarna är 1) att abortfrågan är en djup etisk konflikt som rör liv och död, 2) att aborter inte är en central uppgift för vare sig läkare eller barnmorskor och 3) antalet barnmorskor och läkare som skulle utnyttja en sådan samvetsklausul är relativt liten. Jag tycker detta är en rimlig position som lagstiftare, arbetsgivare och fackförbund egentligen skulle kunna enas om, oavsett inställning i abortfrågan.

Med hjälp av sina juridiska ombud försöker nu Ellinor Grimmark lyfta frågan om detta specifika undantag för aborter till en större fråga om samvetsfrihet som Sverige egentligen är förpliktigad att införa på grund av internationella konventioner. Jag sympatiserar med att de försöker. Med en annan inställning hos Barnmorske- och Vårdförbunden skulle en samvetsklausul i vården kunna bli verklighet i Sverige utan påtryckningar utifrån.

Tyvärr ser nu fackförbunden det som sin uppgift att försvara den nuvarande lagstiftningen och motverka allt som uppfattas inskränka den fria aborten. Lyssna bara på Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro som i Aftonbladet TV träder fram som aborträttens stora försvarare. Att hennes verkliga uppgift är att företräda medlemsintresset verkar gå henne spårlöst förbi. Och rimligen ligger det i all vårdpersonals intresse att få en möjlighet att avstå från att delta i en verksamhet som framkallar svåra samvetskval. För arbetsgivaren skulle en samvetsklausul kunna orsaka smärre problem men fackförbunden ska ju inte ta arbetsgivarens parti utan sina medlemmars.

Sedan är jag väldigt tveksam till hur begreppet samvetsfrihet används och till den juridiska strategin att försöka få det till att Ellinor Grimmark blivit utsatt för diskriminering och att hennes mänskliga rättigheter har kränkts. När det gäller samvetsfrihet är det ett för vitt och odefinierat begrepp för att kunna ligga till grund för lagstiftning. Åtminstone för en lekman verkar samvetsfrihet kunna inbegripa det mesta (tänk turbanbärande poliser som vägrar använda vapen och läkare som vägrar utföra blodtransfusioner). Ruth Nordström, Ellinor Grimmarks ombud, har visserligen indikerat att samvetsfrihet har en precis juridisk innebörd men lagstiftning handlar inte bara om juridiska definitioner utan även om hur politiker och vanligt folk förstår orden.

Vidare är det svårt att hävda att Ellinor Grimmark utsatts för diskriminering. Det är inte på grund av sin kristna tro eller övertygelse i abortfrågan som hon nekas anställning. Nej, skälet är att hon uttryckligen vägrar delta vid aborter vilket än så länge är ett obligatoriskt arbetsinslag för en barnmorska. Så är det för alla barnmorskor, oavsett uppfattning i abortfrågan. Och det kan inte vara en mänsklig rättighet att få vara barnmorska. I debatten har samvetsfrihet för barnmorskor jämförts med möjligheten till vapenfri tjänst under värnplikten. Båda gäller samvetsfrågor om liv och död, ja. Men värnplikten var just det, en plikt för alla vuxna män. Barnmorskeyrket är däremot något som kvinnor väljer av egen vilja och därmed faller jämförelsen.

Slutligen vill jag bara påpeka vikten av att skilja på uppfattningar i abortfrågan och frågan om samvetsklausul i vården. Den senare handlar inte om att begränsa den fri aborten utan enbart om att möjliggöra för personal att avstå från en verksamhet som orsakar kraftiga samvetskval. Även aborträttens försvarare borde kunna sympatisera med det faktum att en minoritet av landets barnmorskor har allvarliga problem med aborter. Men om en samvetsklausul ses som ett förtäckt försök att inskränka aborträtten blir det förstås mycket svårare att få gehör för förändrade arbetsvillkor för vårdpersonalen.

Allra sist hedrar det Ellinor Grimmark att hon är så öppen med sin inställning i abortfrågan och att hon låter den få praktiska och för henne tunga konsekvenser. Och rimligen borde inte den som är med och föder fram nytt liv också behöva vara beredd på att släcka det. De två uppgifterna är väsensskilda.

Läs även vad andra skriver om , , .

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>