Skip to main content.

den 6 september 2013


  Sverige var ett kristet land

debattplats i Dagen skriver Fredrik Wenell och David Willgren idag om hur tro och politik bör hänga ihop för en kristen. Jag dristade mig på Twitter att skriva att jag inte alls förstod vad dessa herrar menade. Med lite mer utrymme hade jag lagt till att artiklar som dessa spär på min känsla av främlingskap för frikyrkligt kristna. De talar ett språk som både är främmande för mig och som inte heller hänger ihop logiskt. Låt mig ge några exempel på det senare.

De skriver att Sverige aldrig har varit och inte är ett kristet land. Några rader senare påstår de att när frikyrkan växte fram var landet präglat av luthersk evangelisk tro. Men detta är ju precis vad som oftast menas med att Sverige är (eller har varit) ett kristet land. Vi som menar att Sverige åtminstone har varit ett kristet land säger inte med det att alla svenskar tidigare har varit Kristi lärjungar och levt ett liv i efterföljelse och tillbedjan. Nej, endast att det i vårt land funnits livsmönster och dominerande värden som är hämtade ur den kristna tron. Ett sådant är det livslånga äktenskapet mellan man och kvinna. En annan att abort varit förbjuden. En tredje att söndagarna och de kristna högtiderna varit helgdagar. Självklart gör detta inte medborgarna till lärjungar men det finns faktiskt andra värden. Som att våra ofödda barn levde säkrare i mammans mage och att skilsmässofrekvensen var låg.

De skriver också ”att ett kristet lärjungaskap måste vara politiskt” och förtydligar sedan: ”Så, om tro ytterst är ett liv i Jesu efterföljd med Kristus som Herre, och politik handlar om organisering av det gemensamma livet, menar vi att tron är djupt politisk. Kristus inbjuder de troende att handskas med makt, pengar, relationer, fiender och så vidare på samma sätt som han”. Några rader senare skriver de att det vore absurt och orättfärdigt att kräva av icke-kristna att leva efter Jesu ord och att kristna värderingar därför inte kan ligga till grund för det svenska samhället. Men vad blir det då av den politiska dimensionen av den kristna tron? Politik handlar ju inte om hur troende handskas med makt & pengar sinsemellan utan om de handlingar och beslut som berör stat & kommuner och som verkar tvingande för medborgarna. Och på detta område bör kristna inte påverka med sina värderingar, enligt herrarna Wenell och Willgren, vilket leder mig till slutsatsen att de faktiskt menar att tro och politik inte hör ihop.

Att mena att kristna värderingar inte ska ligga till grund för vårt samhälle är vidare anmärkningsvärt av flera skäl. För det första är ju inte så att vi med det kräver att medborgarna ska leva efter Jesu ord. Om vi tar abortfrågan som exempel är det visserligen så att den verkligen hänger ihop med evangeliet. Men den gör inte enbart det. Det krävs ingen Bibel för att förstå att det är ett allvarligt moraliskt brott att döda ofödda människor. Vårt lands lagar skyddade tidigare alla människor, inte bara de som lämnat moderlivet. Och det går alldeles utmärkt att argumentera för det rättfärdiga i denna ordning utan att citera Jesus. Jag kräver därför inte att medborgarna ska tro på Jesus utan enbart att de ska avhålla sig från att döda sin avkomma. Det senare är mycket enklare än det förra och fullt möjligt att efterfölja, även om man saknar Anden i sitt liv.

Som en liten parentes kan man då fundera över om abortförbud verkligen är ett uttryck för en kristen värdering. På ett sätt är den ju allmängiltig. Men den kristna tron, och kyrkan, förvaltar även dessa allmängiltiga sanningar. Och det är genom kyrkan som Sverige tidigare präglats av respekt för det mänskliga livet.

För det andra måste kristna få verka i samhället precis som alla andra medborgare. De övriga påverkar vårt land och politiken med sina värderingar så varför skulle inte kristna göra det också? Är inte det rentav vår skyldighet? Ponera att några kristna börjar driva opinion för att återinföra söndagsstängt. En sådan lagstiftning skulle kunna ha flera olika motiv. För dessa kristna kanske det handlar om att helga vilodagen. Men även för människor som inte går på gudstjänst på söndagarna finns det skäl att ta det lite lugnt och stressa av. Även personalen i butikerna skulle må bra av en vilodag. Här måste de som driver frågan appellera till alla grupper i samhället. Nu säger jag inte att det vore klokt att driva denna fråga men jag ser ingen kristen eller annan grund till att det vore à priori fel av kristna att göra det, enbart för att den skulle ge uttryck för en kristen värdering.

Ja, det var några av sakerna jag hakade upp mig på i artikeln. Jag undrar också över skälet till artikeln. Artikeln saknar referenser till aktuella frågor. Varför är det viktigt för författarna att angripa tanken på att Sverige är (eller var) ett kristet land? Och måste man verkligen skriva Kristus och Anden i var och varannan mening? Jag saknar helt enkelt allmänt och logiskt giltiga resonemang.

Nu måste jag verkligen sova.

Läs även vad andra skriver om , , , .