Skip to main content.

den 14 juli 2013


  Fallet Savita Halappanavar och liberaliseringen av Irlands abortlagar

Ledarskribenten Siri Steijer på Svenska Dagbladet kommenterade häromdagen Irlands nya abortlag med att den är ett steg i rätt riktning. Med hennes ord:

Diskussionen om abort aktualiserades efter att en 31-årig kvinna förra året dog av blodförgiftning efter att ha förvägrats abort innan ett förutsett missfall. Den nya lagen skyddar nu förhoppningsvis andra kvinnor från detta öde. Ett steg i rätt riktning alltså, om än ett mycket litet sådant.

Påståendet att den 31-åriga kvinnan dog ”efter att ha förvägrats abort” är missledande. Sant är att den 31-åriga indiska kvinnan Savita Halappanavar, när hon misstänkte att fostret var dött eller illa skadat, nekades en abort eftersom fostret då fortfarande levde. Det fanns då ingen diagnos som visade på att kvinnans liv var hotat. En dag senare, när hennes tillstånd hade försämrats och läkaren konstaterat att hon led av blodförgiftning, beslutade läkaren om abort men då var missfallet redan ett faktum och ingen abort behövde utföras. Kvinnan fick medicin mot blodförgiftningen men dog tragiskt fem dagar senare.

Kanske hade Savita Halappanavar levt idag om hennes begäran om abort hade accepterats. Men vi vet inte det. För det kan också vara så att hon redan var så pass sjuk att aborten inte hade hjälpt henne. Medicinerna borde vidare ha rått bot på blodförgiftningen. Vi talar också om en tidsrymd på endast en dag mellan hennes önskan att sätta igång värkarna och tidpunkten för missfallet. Sammantaget handlar därför hennes dödsfall om en mängd olika faktorer som olyckligt samverkade. Den nekade aborten är en sådan faktor. Att hon inte direkt fick diagnosen blodförgiftning en annan. Och att medicinen inte verkade som den skulle en tredje. Uppföljningen av kvinnan under dessa kritiska dagar verkar inte heller ha varit den bästa.

Skulle då den nya lagen ha hjälpt Savita Halappanavar? Antagligen inte. Redan idag tillåts ju aborter om kvinnans liv är i fara, vilket detta fall också visar. Läkaren beslutade om abort så fort hon fick klart för sig att Savita Halappanavar led av blodförgiftning. Även med den nya lagen krävs vidare att en läkare bedömer kvinnans graviditet som livshotande. Och som vi sett kan läkare göra felaktiga bedömningar, ett faktum som lagar inte råder över.

Att Irland har den lägsta mödradödligheten i världen (se Global Gender Gap Report 2009, s. 47) tyder även det på att kvinnans dödsfall snarare berodde på ett olycksfall i arbetet än på ett systemfel.

Av alla dessa skäl är det många irländare som drar slutsatsen att syftet med den nya lagen inte alls handlar om att värna kvinnors liv. Snarare handlar det om att påbörja en liberalisering av abortlagarna som kommer att leda till att fler ofödda människor dödas i moderlivet. Savita Halappanavars död används av abortförespråkarna som en bricka i ett större spel om makten över den oföddes liv. Abortförespråkare uttrycker det inte så förstås. De säger att det snarare handlar om makten över kvinnans kropp. Men den ofödde lever i kvinnans kropp utan att vara en del av henne. Den är inget organ utan ett eget liv, en egen människa. Därför kan inte abortfrågan reduceras till en fråga om kvinnans kropp. Det handlar om ytterligare en kropp. Och det är makten över den kroppen, fostrets kropp, som abortförespråkarna vill ge den enskilda gravida kvinnan. Hon ska bestämma om den ofödde ska dö eller få leva.

Låt oss åtminstone tala klarspråk. Det skulle kunna bli en startpunkt för ett mer konstruktivt samtal om aborträtten, dess begränsningar och de moraliska grunderna för olika veckogränser.

Läs även vad andra skriver om , , .

den 9 juli 2013


  Mina starkaste läsupplevelser

Det är roligt med listor. Här kommer min lista med de böcker som påverkat mig mest, känslomässigt och intellektuellt. Utan inbördes ordning, ska sägas.

– Fader Elia av Michael O’Brien

– The Celtic Crusades av Stephen Lawhead (trilogi)

– Arrakis Ökenplaneten av Frank Herbert

– Och världen skälvde av Ayn Rand

– Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij

– The Last Superstition av Edward Feser

– The God Who Is There av Francis Schaeffer

– Perelandra av C S Lewis

– Life After God av Douglas Coupland

– Härskarringen av J R R Tolkien (trilogi)

Listan innehåller mest skönlitteratur, ser jag. Och det är kanske så det är: berättelser påverkar mer än teser.

den 8 juli 2013


  Spännande böcker och författare

En av de stora förmånerna med att lyssna till Dennis Prager är att man ofta får del av verkligen spännande samtal med författare av nya böcker. Förra veckan samtalade Dennis med två författare av kaliber: George Gilder och Robert P George. George Gilder har författat en rad böcker om ekonomi och familjens betydelse och är flitigt citerad bland konservativa. Hans nya bok heter Knowledge and Power: The Information Theory of Capitalism and How it is Revolutionizing our World. Här följer några klipp från samtalet:

[mejsaudio src=”/uploads/2013/07/gilder.mp3″]

Samtalet med Robert George handlade om hans nya bok Conscience and Its Enemies: Confronting the Dogmas of Liberal Secularism. I boken skriver han bland annat om vilka pelare ett gott samhälle måste vara baserat på och i intervjun nämner han tre av dessa: respekt för människan, familjen och en begränsad och icke-korrupt statsmakt. I utdraget nedan beskriver han dem:

[mejsaudio src=”/uploads/2013/07/george.mp3″]

Lyssna och njut!