Skip to main content.


den 26 september 2012


  Om Fredrik Segerfeldt, biståndet och den kristna missionen

Jag gillar den liberale debattören Fredrik Segerfeldt. Han tar avstånd från den stora överförmyndarstaten som inskränker människors friheter. FN ser han som ett diktaturernas förbund. Han har försvarat fostrets rättigheter. Och han är negativ till utvecklingsbistånd eftersom det inte leder till någon påtaglig utveckling. Allt detta skriver jag under på. Men han har en svag punkt: allt som handlar om religion kallar han för hokus pokus. Jag skyller det på olyckligt inflytande från personer som Patrik Lindenfors och Christer Sturmark.

I ett inlägg på Metrobloggen från augusti angriper han Pingstmissionens arbete med hänvisning till deras värdegrund som, förstås, innehåller referenser till Gud, Jesus och människan som Guds avbild. Just denna idé, att människan är skapad till Guds avbild, utgör grunden för människovärdesprincipen och motiverar Pingstmissionen att hjälpa människor i nöd (som den också gjort för kyrkan sedan vår tideräknings början). Här finns också några rader om att ”ekonomiska resurser ska fördelas rättvist” i samhället. Just detta kan jag förstå om Fredrik Segerfeldt reagerar på eftersom det kan tolkas som en gudssanktionerad kommunistisk vision där staten distribuerar resurser enligt principen ”till var och en efter behov, från var och en efter förmåga”. Och måhända är även Pingstmissionen i viss mån infekterad av vänsteridéer om att använda staten som en kraft för det uppnå en jämn resursfördelning i samhället. Men de kan också mena att detta är något som människor av fri vilja ska sträva efter: att dela med sig av sina rikedomar till fattiga människor.

Han avslutar: ”Ska de verkligen ha tiotals miljoner per år i skattepengar? Undrar om tungotalskurser ingår i verksamheten?” Segerfeldt vet nog svaret på den sista frågan. Men om Pingstmissionen ska ha tiotals miljoner kan förstås diskuteras. För en sådan diskussion är deras bevekelsegrunder emellertid utan någon större betydelse. Det viktiga är: gör de att gott arbete och förvaltar de biståndspengarna väl relativt andra biståndsorgan? Att de sedan utför sitt arbete eftersom de ser det som en kristen plikt kan väl rimligen inte vara ett argument emot dem? Jag twittrade lite med Segerfeldt om detta och fick ett goddag yxskaft-svar. Men på sin blogg utvecklar han idag sin kritik. Under rubriken Hokus-pokuset är ett av biståndets största problem skriver han:

Huvudinvändningen är att biståndet ska bedömas efter sitt resultat, inte efter hur den motiveras. Det är sant. Det är något jag skrivit spaltljusår om. Och trots överväldigande belägg om bristen på resultat och om biståndets negativa konsekvenser har jag inte sett någon insikt eller någon självrannsakan.

Liksom Segerfeldt är jag övertygad om att den bästa fattigdomsbekämpningen utgörs av ekonomisk tillväxt, inte av hjälpinsatser. Att konstant ge människor det de behöver gör dessa människor beroende av gåvor. Så på detta plan tycker jag att Pingstmissionen och Diakonia med flera borde lyssna till herr Segerfeldt. Vilka är de bästa strategierna för att åstadkomma en välståndsutveckling i fattiga länder? Jag tror Segerfeldt skulle svara stabila institutioner samt ekonomisk frihet, inom och mellan länder och världsdelar. Mig veterligen saknas goda teologiska skäl för en annan uppfattning.

Samtidigt kan rimligen ingen förneka att det ändå finns gott om utrymme för konkret och nära hjälp för människor som kommit i kläm, både på hemmaplan och i de fattiga länderna. Den kristna missionen har historiskt sett, vad jag vet,  inte syftat till en konstant och storskalig omfördelning av resurser, särskilt inte resurser som kommer från indrivna skatter. I första hand har det handlat om att lära folk om Jesus vilket krävt läskunskaper och åtminstone lite mat i magen. Men det har också handlat om att hjälpa sjuka människor. Så grundläggande sjukvård och utbildning har varit de områden där kyrkan gjort stora insatser. Jag kan inte se att detta strider mot varken liberala principer eller en, som Segerfeldt skriver, ”grundläggande, vetenskapligt baserad syn på vad utveckling är”.

Surfa in på Acton Institute för resurser om frihetens betydelse för det goda samhället. Och PovertyCure för fattigdomsbekämpning som kombinerar liberala idéer med kristen solidaritet. Se även Lars Adaktusson: Dags att räta på ryggen.

Läs också vad andra skriver om , , , , .

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



3 kommentarer till “Om Fredrik Segerfeldt, biståndet och den kristna missionen”

  1. Att leva av världen… Blandade reflektioner om kristendom och politik. | Hälleberget säger:

    […] artiklar jag bläddrat i under morgonen är bland annat: http://basun.poluha.se/2012/09/26/om-fredrik-segerfeldt-bistandet-och-den-kristna-missionen/ http://www.varldenidag.se/ledare/2012/09/26/Moral-och-juridik/ […]

    den 26 september 2012 kl 9:04
  2. Gita säger:

    Totalt off topic vill jag bara säga att jag gillar din blog. Hamnade här medelst diverse omvägar men kommer att återkomma direkt på.

    den 26 september 2012 kl 9:32
  3. Henry Stålgren säger:

    Fredrik Segerfeldt avslöjar att han inte känner till vad svensk pingstmission gör i de olika länderna.- Mitt råd: kolla gärna de insatser som görs av Dr Dennis Mukwege i Kongo vid det sjukhus som byggts i Bukavu av Svensk Pingstmission – delvis med medel från PMU/ SIDA.-
    Dennis Mukwege fick 2008 FNs pris för mänskliga rättigheter och Olof Palmepriset för sina insatser för de våldtagna kvinnorna i krigets Kongo. Motiveringen löd: Hans arbete är ett lysande exempel på vad mod, ihärdighet och bärande hopp kan uträtta för mänskliga rättigheter och värdighet i en tid då dessa värden tycks vara som mest avlägsna.Välkommen att göra ett studiebesök vid Panzisjukhuset i Kongo!
    Fortsätt därefter gärna till Burundi dit jag och min fru kom första gången 1965. Pingstförsamlingarna i Burundi startade 1963 en högstadie- gymnasieskola med lärarutbildning ( Ecole Normale primaire) efter tillstånd från landets undervisningsdepartement.
    I mina förberedelser ingick en fil. mag.-examen i kemi och biologi i Lund + studier i franska i Bryssel. Jag blev skolans rektor och min fru blev skolsköterska. De flesta lärarna var i början från Sverige + några från Belgien + Frankrike – eftersom franska var/är undervisningsspråket. Så småningom fick skolan fler och fler afrikanska lärare och i augusti 1986 fick jag förmånen att överlämna ansvaret till en nationell rektor – André Kanyabitabu med examen i fysik och matematik. Vi besökte skolan senast i januari i år (2012) och André K. är fortfarande rektor på skolan som har drygt 1000 studerande.
    Pingstkyrkorna i Burundi administrerar idag – genom sitt sociala kontor i Bujumbura – 487 grundskolor (6-års) med totalt över 130 000 elever och 164 högstadier (4-års) med ca 30 000 elever samt drygt 20 gymnasieskolor med över 5000 studerande. PMU/SIDA bidrog med ca 7 milj kr till byggnation av skolan i Kiremba. Ytterligare några skolor fick stöd till byggnation från PMU/ SIDA samt från pingstförsamlingar i Sverige men de flesta har byggts av pingstförsamlingarna i Burundi – som inser värdet av utbildning.
    Alla skolor följer statens läroplaner och kollas regelbundet av statens inspektörer.
    Sjukvården är också viktig: det finns över 25 sjukvårdscentra i Burundi – med BB. De flesta har byggts av pingstförsamlingar i Sverige och Burundi. Kolla också gärna http://www.Gakwende.se – som informerar om ett skolhem i Burundi för funktionshindrade barn – byggt med stöd från pingstförsamlingar – utan något statligt stöd.
    Kajsa Norells bok ”Haleluja Brasilien!” ger också värdefull information om misionen. Hon skriver om två svenskar som i början på förra seklet landade i staden Belém i norra Brasilien.- Pingstkyrkan som grundades har betytt räddningen för enormt många människor. Det som började för 100 år under enkla förhållanden påverkar nu vardagen positivt för miljoner människor. / Henry Stålgren

    den 2 oktober 2012 kl 15:56

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


Fatal error: Uncaught Error: Call to undefined function show_subscription_checkbox() in /var/www/poluha.se/basun/wp-content/themes/gila/comments.php:89 Stack trace: #0 /var/www/poluha.se/basun/wp-includes/comment-template.php(1554): require() #1 /var/www/poluha.se/basun/wp-content/themes/gila/single.php(41): comments_template() #2 /var/www/poluha.se/basun/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/poluha...') #3 /var/www/poluha.se/basun/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/poluha...') #4 /var/www/poluha.se/basun/index.php(17): require('/var/www/poluha...') #5 {main} thrown in /var/www/poluha.se/basun/wp-content/themes/gila/comments.php on line 89