Skip to main content.

den 17 juli 2012


  Om dogmatiska skygglappar och embryots potential

Patrik Lindenfors har svarat på mitt inlägg från häromdagen. Låt mig gå igenom hans svar här.

Först detta om att politiker, enligt Humanisterna, mÃ¥ste ”anta en sekulär hÃ¥llning”. Lindenfors skriver:

Man fÃ¥r givetvis motsätta sig stamcellsforskning av vilka skäl man vill. Tror man att guden Shiva förbjudit stamcellsforskning sÃ¥ har man full rätt att argumentera utifrÃ¥n denna stÃ¥ndpunkt. Det enda vi begär är att vÃ¥ra politiker antar en neutral hÃ¥llning i frÃ¥gan – det gÃ¥r inte att bedöma Shivas relevans i frÃ¥gan och det är faktiskt samma problem med alla andra religiösa dogmer.

Men vad är dÃ¥ en ”religiös dogm”? I radioprogrammet tar Lindenfors som exempel att Jesus uppstod frÃ¥n de döda. LÃ¥t gÃ¥ för det. Men ingen önskar basera lagstiftning pÃ¥ denna dogm. SÃ¥ vilken dogm menar Patrik Lindenfors ligger bakom det katolska ställningstagandet mot embryonal stamcellsforskning?  I programmet menar han att det handlar om en övertygelse om att embryot besjälas vid befruktningsögonblicket. Detta mÃ¥ vara en katolsk uppfattning. Men det är inte bara därför man är emot embryonal stamcellsforskning. Det finns en enklare, och helt odogmatisk anledning, nämligen att embryot är en människa i kraft av att vara en levande organism som tillhör människosläktet. Denna stÃ¥ndpunkt kan bedömas av alla människor utan särskild uppenbarelse.

Lindenfors menar att detta inte är skälet till att den katolske etikern Axel Carlberg är emot embryonal stamcellsforskning. Nej, Carlberg menar, enligt Lindenfors, att anledningen är ”att embryot har en potential att bli en människa”. Nu menar inte Carlberg det men även om han skulle göra det är ju detta inte heller en uppfattning som är baserad pÃ¥ nÃ¥gon religiös dogm. Lindenfors tycker visserligen att det är ett dÃ¥ligt skäl men det gör inte Carlbergs uppfattning mer dogmatisk.

SÃ¥ vilken är dÃ¥ den religiösa dogm, oÃ¥tkomlig för mänskligt förnuft, som ligger till grund för Katolska kyrkans inställning till forskning pÃ¥ embryonala stamceller? Lindenfors svarar inte pÃ¥ det, trots att detta ju är anledningen till Humanisternas kampanj. Och detta pekar pÃ¥ problemet med kampanjen: det gÃ¥r helt enkelt inte att avgöra vad som är en ”sekulär hÃ¥llning” i konkreta frÃ¥gor. Lika lite som det är klart vem som ska avgöra detta. Och i ett pluralistiskt Europa kan jag heller inte förstÃ¥ varför politiker skulle ignorera religiösa människors uppfattningar, hur dogmatiska de vara mÃ¥nde. Kort sagt, Humanisternas kampanj misslyckas med att ens komma ur startgroparna.

Men tillbaka till frågan om embryots potential. Det är sant att denna potential är viktig för att fastslå embryots mänsklighet. Men inte på det sätt som Lindenfors tror. Lindenfors citerar detta från en artikel som Carlberg skrivit:

Denna förprogrammerade möjlighet att utifrÃ¥n sina inre betingelser utvecklas fram till vuxen Ã¥lder kallas embryots potentialitet och är av högsta etiska betydelse. Visserligen finns det mÃ¥nga betydelsefulla etapper kvar i embryots och fostrets framtida utveckling sÃ¥som implantationen i moderlivet… Men livet börjar inte under nÃ¥gon av dessa etapper. Det har väckts vid befruktningen.

Det handlar här inte om ”en potential att bli en människa”, som Lindenfors skriver, utan om en potential till alla de egenskaper som vi känner som mänskliga (som självmedvetande, förnuft, kommunikativ förmÃ¥ga, etc). Dessa egenskaper realiseras successivt ända tills människan är fullvuxen. Potentialen visar att embryot är samma slags organism som den som senare kommer att ha realiserat denna potential. Eller med andra ord: potentialen visar att embryot redan är en människa. Precis som det nyfödda barnet är samma slags varelse som den vuxna människan.

Det är därför felaktigt, som Lindenfors gör, att jämföra embryot med andra cellsamlingar. Exempelvis har ju inte 50 skinnceller en inre förmåga att utvecklas till något annat, allra minst en vuxen människa. Lindenfors menar vidare att idén om potentialitet utgör ett problem för forskningen på adulta stamceller. Men inte heller adulta stamceller har denna inneboende förmåga att utvecklas till en individ med alla de egenskaper som hör människan till.

Lindenfors kommenterar ocksÃ¥ min beskrivning av honom själv som ”humanisten” och menar att citattecknen visar pÃ¥ den lÃ¥ga nivÃ¥n hos min kritik. Andra fÃ¥r avgöra nivÃ¥n pÃ¥ kritiken men citattecknen beror pÃ¥ att förbundet Humanisterna, lite fräckt, lagt beslag pÃ¥ begreppet humanism och att jag helt enkelt inte är beredd att kalla alla dess medlemmar för humanister (utan citattecken).

Lindenfors tycker avslutningvis att jag borde läsa på lite. Och det kanske jag borde. Får jag föreslå att Patrik Lindenfors tar av sig sina dogmatiska skygglappar och öppnar ögonen för embryots mänsklighet?

Se även Annika Borg och det sekulära samhället.

Läs även vad andra skriver om , , .

den 15 juli 2012


  Humanisterna och embryonal stamcellsforskning

Biologen och ”humanisten” Patrik Lindenfors debatterade i fredags med den katolske etikern Axel Carlberg i P1:s Människor och tro. Det handlade om att ”katolska dogmer” eventuellt kommer att pÃ¥verka framtida forskningspengar till embryonal stamcellsforskning inom EU. Organisationen Humanisterna kampanjar nu för att förhindra att denna forskning inte begränsas av ”religiösa skäl”. Man fÃ¥r nämligen bara motsätta sig embryonal stamcellsforskning av de skäl som är godkända av Humanisterna. Eller som de själva uttrycker det: vÃ¥ra politiker mÃ¥ste anta en sekulär hÃ¥llning i denna frÃ¥ga.

Patrik Lindenfors trodde sig veta vad katolikerna baserade sitt motstånd på: att embryot besjälas vid befruktningen. Men det katolska argumentet, som varken är unikt katolskt eller särskilt religiöst, är helt enkelt att embryot har ett människovärde från befruktningen i kraft av att tillhöra arten homo sapiens. Eller med andra ord: embryot är en människa och har därför en människas värde. Och man laborerar inte med människor som om det bara handlade om en samling celler. Talande var här att Lindenfors inte kunde sätta ord på vad embryot i detta tidiga stadium var för slags organism.

Lindenfors menade vidare att eftersom de befruktade äggen redan existerar är alternativet till stamcellsforskning att äggen kasseras. Äggen har ”blivit över” efter provrörsbefruktning, sÃ¥ kallad IVF-behandling. Och rimligen är det dÃ¥ bättre att de kommer till användning för mänsklighetens bästa. Detta är en etiskt komplicerad frÃ¥ga. Carlbergs svar var att möjligheten till embryonal stamcellsforskning motiverar till att embryon skapas specifikt för denna forskning. Och sÃ¥ är det säkert. De kliniker som erbjuder IVF-behandlingar fÃ¥r rimligen skäligt betalt för att leverera befruktade ägg till forskningen.

Men det är inte hela sanningen. Eftersom chanserna för en lyckad befruktning ökar om man besprutar flera ägg samtidigt med spermier kommer befruktade ägg att bli över även utan forskningspengar. Motståndet mot embryonal stamcellsforskning på just dessa överblivna ägg blir då mer pragmatiskt motiverat. Genom att förhindra att forskningspengar gör IVF-klinikerna mer lönsamma minskas åtminstone incitamenten för en överproduktion av befruktade ägg. Men på sikt måste även lagstiftning till på detta område så att IVF-behandlingar med mer än ett ägg åt gången förbjuds. Vore detta ett område för gemensam EU-lagstiftning skulle vi säkert också se sådana förslag från katolskt håll.

Debatten avslutades med en, vad jag tycker, väldigt god poäng av Axel Carlberg. Han menade att det minsann inte bara är katoliker som styrs av dogmer. Det gör även Humanisterna. Se bara pÃ¥ deras idéprogram! För en organisation som säger sig styras av vetenskap och förnuft är det närmast parodiskt att läsa. Vilken är exempelvis den vetenskapliga grunden för pÃ¥stÃ¥endet att etik och politik ska bedömas ”utifrÃ¥n deras följder för mänsklig lycka och välfärd”? Programmet är fyllt av liknande pÃ¥stÃ¥enden som aldrig förankras i nÃ¥got utan bara hänger helt fritt i luften.

I ett pluralistiskt Europa vore det orimligt att vissa människors uppfattningar inte fick komma till tals. SÃ¥ fÃ¥r förstÃ¥s Humanisterna driva sin kampanj för att EU-pengar ska sponsra embryonal stamcellsforskning. Men sÃ¥ fÃ¥r förstÃ¥s även ”katolska lobbygrupper”, som ju företräder, säg, 10000 gÃ¥nger fler människor, driva sina kampanjer och använda de argument som de tror bäst talar till makthavarna. SÃ¥ länge Humanisterna inte seriöst engagerar sig i invändningarna mot embryonal stamcellsforskning utan bara avfärdar dem som religiösa dogmer har jag mycket svÃ¥rt att tro att de vinner nÃ¥gra röster i Bryssel. Gott sÃ¥.

Se även Jan Björklund leker i sandlådan.

Läs även vad andra skriver om , , ,